Hej Patrik. Innan vi kommer in på det egentliga ämnet, vill du berätta hur blev du nationell och vad var det som fick dig att gå med i Motståndsrörelsen?
Under min tonårstid hängde jag mycket med skinnskallarna i Eksjö och söp och tourettesheilade. Jag var socialist och lyssnade på punk men vi höll ihop med skinnskallar på den tiden. I slutet av 90-talet började många skinnskallar och punkare att knarka. Många av mina vänner gick bort på grund av överdoser av piller. Jag flyttade till Nässjö i början av 2000-talet, samt jobbade och reste mycket utomlands, bland annat i USA, Europa och Asien.
11 september var en ögonöppnare för mig då jag insåg att USA startar krig mot fattiga länder för att senare, 2003 hitta på att Irak hade massförstörelsevapen. Jag var väl politiskt ointresserad fram tills 2011 då Vänsterpartiet röstade med regeringen att understödja bombflyg i Libyen då Kaddafi avsattes och mördades. Och senare 2014 då Nässjö helt plötsligt var översvämmat av araber och n****r blev man mer fundersam över om VAM på 90-talet faktiskt hade rätt i deras påstående att ju fler utomeuropéer som kommer hit, desto större blir brottsligheten.
Jag läste SD:s partiprogram och insåg att de har liberaliserats enormt mycket sedan 90-talet. Senare fick jag upp ögonen för Motståndsrörelsen i samband med att en vän skulle åka och demonstrera i Göteborg 30 september 2017. Efter det skickade jag in en ansökan.
Berätta om husrannsakan. Vad var det som hände?
Det var en vanlig tisdagsmorgon. Jag hade åkt för att jobba och min sambo och vår tvååriga son satt hemma i soffan och slumrade till barnprogram. Plötsligt väcks de av att två personer ur insatsstyrkan står inne i vardagsrummet och säger att de är från polisen. Min sambo tittar ut mot hallen och ser ett led med resten av insatsstyrkan. Det första hon säger är ”var fan är mitt barn”? Hon ropar på honom och då kommer han springande och skriker mamma och sätter sig hos henne i soffan.
Insatsledaren säger att de ska göra en husrannsakan och frågar ”Var är Patrik?”. Min sambo svarar att jag inte är hemma. En kvinna från insatsstyrkan ställer sig vid henne och förklarar att jag är misstänkt för brott. Husrannsakan pågår ungefär en och en halv timma. De tog kort på och dokumenterade alla mina partitröjor, affischer, flygblad, böcker, prepper-utrustning, med mera.
Klockan 06:12 ser jag att jag har flera missade samtal från min sambo, så jag ringde och fick kontakt med henne 06:30. Hon säger att polisens insatsstyrka, omkring fem eller sex personer, i full mundering (hjälmar, ljusgröna skottsäkra västar, svarta scarfar som täckte näsa, mun) är hemma och att två tekniker plockar ner all teknisk utrustning (datorer, telefoner, surfplattor). Jag säger till henne att jag vill prata med polisen som är på plats och undrar varför husrannsakan och beslag utförs.
En man i insatsstyrkan berättar att jag är misstänkt för misshandel och olaga hot. Jag säger till min chef på jobbet att det är ett nödfall hemma och att jag måste hem. 07:30 är jag hemma men då var poliserna borta. Sedan ringer jag 11414 och kopplas till en utredare som heter Petra och hon berättar att jag är misstänkt för olaga hot och ofredande. Jag frågar varför insatsstyrkan hade varit hemma hos mig, men hon vägrar uppge varför.
Klockan 20:00 på kvällen samma dag ringer det på dörren och min sambo öppnar, men stänger sedan omedelbart dörren och kommer till mig och säger att två civilpoliser står utanför. Jag går och öppnar dörren och de ber om att få komma in. Jag släpper in dem i hallen och de säger att de har order om att beslagta min mobiltelefon. Jag säger att de har redan tagit alla mina telefoner och att den telefonen jag hade på morgonen var min jobbtelefon.
De trodde inte på mig och säger att vi kan göra detta på det enkla sättet eller det svåra sättet. Enkla sättet; jag ger dem min telefon. Svåra sättet; de gör husrannsakan. Jag sa att vi tar det svåra sättet och de ringde in förstärkning. Efter en timmas sökande då de ännu en gång tagit kort på mina partitröjor, affischer, flygblad, diverse knivar, yxor..etc. så ger de upp utan att de hittat någon telefon. Så jag ger dem en gammal telefon som tröst (som insatsstyrkan lämnat kvar). Den ville de inte ha.
Efter att att poliserna genomfört husrannsakan upprättar de även en orosanmälan till socialen om Patriks tvåårige son, med anledning av att Patrik tillhör ”vit makt miljön”. Patrik berättar:
Angående orosanmälan så gick det bra. Socialsekreteraren sa att vi får ha vilka åsikter vi vill, så hon skötte sitt jobb professionellt. Hon undrade om jag hade ringt upp personen/personerna som jag enligt misstanken ofredade/olagligt hotade, men jag sa att jag argumenterar på sociala medier med meningsmotståndare genom att skriva så min son hör inget. Det behövdes ingen fortsatt utredning.
Har du fått tillbaka några av sakerna som polisen tog från dig?
Ja, jag har varit på beslagsförhandling och de flesta beslag hävdes. Däremot har jag ej kunnat hämta beslagen som ska återlämnas eftersom att den som har ansvar för beslagen på Eksjö polisstation har gjort sig omöjlig att nås via telefon eller när jag varit förbi.
Hur tror du att det här kommer utvecklas framöver?
Jag har ingen aning hur det här kommer att utvecklas i och med att jag inte ens blivit delgiven misstanke om brott. Polisen har inte förhört mig och enligt åklagaren Jessica Andersson ska det röra sig om två meddelanden på sociala medier. Ett som de påstår innehåller ofredande och ett annat som tydligen ska vara olaga hot med hatbrottsmotiv. Polisens utredare som har hand om mitt ärende är samma person som delgav mig misstanke om HMF-brott förra året i Växjö. Även där har jag inte ens varit inkallad för förhör. Mycket märkligt.
Allmänt känns det som husrannsakan var överdriven med tanke på att insatsstyrkan var tvungen att säkra lägenheten hos en hederlig familj, vars enda brott är nationalsocialistiska värderingar, innan husrannsakan kunde genomföras. Men, det bevisar bara att systemet är vettskrämt av tanken att det finns motståndsmän och -kvinnor som vill förändra detta nedgångna samhälle till ett bättre där en folkgemenskap råder, folket håller ihop i vått och torrt och där etik, moral, heder och ära är ledord i varenda folkkamrats hjärta.
Det bevisar bara att systemet är vettskrämt av tanken att finns motståndsmän och -kvinnor som vill förändra detta nedgångna samhälle till ett bättre där en folkgemenskap råder, folket håller ihop i vått och torrt och där etik, moral, heder och ära är ledord i varenda folkkamrats hjärta.
Har händelsen påverkat dig och din familj på något sätt?
Jag och min sambo har tagit det bra i och med att vi inte har något att dölja. Min sambo är insatt och medveten om tänkbara repressalier från systemets lakejer, men vår son har nog inte fått någon positiv bild av polisen. Denna händelse har inte på något vis fått oss att ändra våra åsikter eller skrämt oss, tvärtom, det har stärkt vår övertygelse om att vi är på helt rätt väg. Systemets obefogade skrämseltaktik har fått mig och min käresta att inse att vi aldrig får vika oss för denna hycklande och lögnaktiga demokratur.
Tack för den här intervjun Patrik, har du några avslutande ord?
Man har bara ett liv och jag vet att vi kan få det så mycket bättre än vad som erbjuds i Sverige och Norden just för tillfället. Kom med i Nordiska motståndsrörelsen och kämpa för ditt folk, din frihet och ett bättre liv för dig, dina barn och framtida barnbarn!
