Skip to content
Förra året i den smällkalla vintern så lades grunden till en ny tradition i nästet genom vandring och blot på Kinnekulle. Kontrasterna var stora både sett till väder och manskap. Då förra vandringen nådde köldrekord och en liten, men sammansvetsad grupp, så bjöd denna gång på t-shirtväder och tredubblad bemanning.
Fördelen med att återkomma till en plats där man tidigare varit är att man redan känner till förutsättningarna och prövningen som väntar. Vandringen till den plats som stenlades förra året skulle kamraterna nu åter gå, trodde de. Men istället för att vandra i upptrampade spår och bekväma leder blev de ledda uppför platåberget, vilket visade sig vara en ”något” mer utmanande väg.
Berget består nämligen av flera lager kalk, skiffer och sandsten, och under den bergsvägg de befann sig låg flera ton stenblock som formidabla hinder att överkomma.
Det var dock ingen match för de starka män och kvinnor på plats som bemästrade kvällens första utmaning med bara en stuk
Dagen inleddes med samling på en snö- och istäckt parkering uppe på Kinnekulle. Väl där förbereddes kamraterna på vad som komma skulle och det säkerställdes att alla fått med sig allt såsom förstärkningskläder, kamerautrustning och så vidare. Sedan meddelades det att all ledig plats i väskorna skall upptas av torr fin tändved och en marsch på fem kilometer från Kinnekulle ned till det gamla stenbrottet inleddes.
De första kilometerna var enkla och i nedförsbacke, vilket i sig kunde vara en utmaning med dåligt skottade och isiga vägar. Väl framme i stenbrottet vände det sedan raskt upp igen samma höjd som man tidigare så enkelt hade promenerat nedför.
Med den för västgötar beskedliga kylan om -17 grader som dagen bjöd kamraterna på, krävs det kunskap för att både överleva och ha det bekvämt. Att kriga på i spåret upp och snabbt tillryggalägga höjdmeter gör en varm, men för snabb stigning gör dig svettig och istället rejält kall när du stannar.
Väl på plats ovanf
Utsatt samlingstid var 11.00 och de flesta var i god tid, men någon var ett par minuter försenad och ytterligare andra betydligt mer.
Då dessa väl anlände väntade en ”belöning” i form av 10 stycken armhävningar per minut sen ankomst. Således skulle de försenade genomföra 20, 150 respektive 300 armhävningar. Då nästeschefen var på bra humör, troligen på grund av det fina vårvädret, tilläts de med de högre antalen fördela dessa under den närmaste timmen.
Innan avmarsch till den tänkta platsen för månadsmötet upplystes det om att man under dagen skulle träna på att göra upp eld med tändstål, vilket denna dag blev en extra utmaning då det fortfarande var blött i skog och mark.Därav uppmanades det till att hålla utkik och samla på sig lämpligt material längs vägen.
Då flera deltagare hade sina barn med sig beslutades det, efter en bit, att gå en lite kortare sträcka än planerat.
Framme vid en grillplats började man samla in ved, något barnen gladeligen hjälpte till med,
Inför planeringen av denna vandring noterade kamrater att det skulle vara en betydligt tuffare sträcka än vad dem tidigare haft under året.
Det sågs därför som ett perfekt tillfälle att, förutom de fysiska påfrestningar det innebar att vandra dessa tre mil i kraftigt kuperad terräng, även sätta aktivisternas mentala styrka på prov.
Under första dagen var det sagt att varken nikotin eller mat skulle vara tillåtet fram tills gruppen nått lägret och fullföljt några enklare uppgifter.
Vandringen påbörjades och det första som möttes var en väldigt brant stig upp till ett mindre berg. Detta skulle visa sig endast vara början, för de följande två milen kamraterna vandrande bestod nästan uteslutande av uppförsbackar följt av träskmarker.
Trots de hårda prövningarna dagen bjöd på uppvisade ändå samtliga deltagare ett gott humör och sammanhållningen verkade heller inte sänkas av varken bristen på mat eller nikotin (för de som nu brukar behöva det).
Värt att nämna är också att en
Det var med viss osäkerhet man satte sig i bilen då det vid tillfället inte ens hade passerat ett dygn sedan en ordentlig storm hade tagit sig in i södra Norge, som blåst omkull ett stort antal träd på vägarna, och potentiellt kunde orsaka betydligt mer förödelse. Under resan genom Sverige färdades man längs med utkanten av stormen, med tidvis skyfall och starka vindar. Väl innanför Norges gräns avtog dock ovädret och man verkade precis ha slunkit förbi då vädret bara blev bättre ju längre in man tog sig.
Det första som märktes när man befann sig i grannlandet var hur mycket längre tid det tog att färdas med bil, vilket till stor del berodde på de stora höjdskillnaderna överallt. Den som är van vid de svenska motorvägarna där man lätt kan köra 10 mil på en timme, har svårt att tro sina ögon när GPS:en påstår att det tar 4,5 timmar att åka 17 mil i Norge. Förklaringen till den ofantligt mycket längre resvägen kom när landskapet uppenbarade sig, med snirkliga vägar upp för bergssidorn
En kväll i augusti utförde vi en flygbladsutdelning i backarna i Bohus.
Inte en enda människa sågs till ute, inte ens någon hundägare som tog den sista kvällspromenaden. Inte heller en enda katt syntes till. Ingen tordes bli blöt i ösregnet, annat än en liten flicka som hoppade studsmatta i baddräkt.
Några regndroppar fick vi allt på oss, vi njöt av värmen och att bli torra i bilen igen.
Det finns ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Inget hindrar oss, oavsett väder.
Observera att syftet med artikeln inte är att hetsa mot eller kränka några andra sexuella minoriteter än pedofiler och att kritiken i artikeln riktas mot två föreningar och dess företrädare i egenskap av just detta, inte mot generella deltagare i Pridetågen eller allmänna förespråkare av lobbyism för homofili. Huruvida de senare är mer eller mindre benägna att vara pedofiler låter vi i denna artikel vara osagt.
Under prideveckan sattes det upp affischer i Stockholm av medlemmar och aktivister från Näste 1 med en bild på barn, viftandes med prideflaggor, och med texten Även barn behöver kärlek – avskaffa byxmyndighetsåldern. Som avsändare stod Stockholm pride och RFSL. Detta är något som genomfördes för att uppmärksamma dessa föreningars pedofila kopplingar under flera års tid. Som ett exempel kan nämnas Kjell Rindar, en öppen förespråkare av pedofili, som fick vara inledningstalaren under Stockholm Pride år 2011. Inledningstalet var en ära för hans långa engagemang och han ha
Sen förmiddag träffades sällskapet på en regnig parkering i staden för att gemensamt ta sig vidare mot målet för dagen. Effekterna av det blöta vädret visade sig tydligt på de vanligtvis överfulla gatorna och omkringliggande gräsytorna; man kunde inte tro att det var samma tillställning som året innan. Kamraterna tog sig gående till en bekant cirkulationsplats med banderoller och fanor, där man ställde upp i ösregnet till förbipasserandes glädje.
”Stoppa folkutbytet” var en central del i dagens aktivism, vilket man fick ordentligt med gehör för från raggarna. Flygblad och klistermärken bytte ägare intill ett övergångsställe bredvid rondellen, men vädret gjorde sannerligen sitt när det kommer till deltagande i evenemanget. En och annan raggarbil dök dock upp som tidigare år, spelandes nationell musik av olika slag och viftandes med högerarmarna, eller bara tummar upp och lyckönskningar genom rutorna.
Ett bra tag efter att aktiviteten påbörjats dök en ensam MC-p
En skriftlig redogörelse från arrangemanget finns att läsa i två delar; här och här, ett personligt reportage finns att läsa här.
Dag 1
Ledaren välkomnar alla och håller en kort presentation av vad som kan förväntas av dagen.
Barnens tävlingar började med säckhoppning.
Det var inte alltid lätt att hålla sig på fötterna.
Svansleken ledde till många utmattade barn.
Flera svansar tagna.
Pilkastning kom därefter.
Ringkastning var inte det lättaste.
I den sista grenen skulle barnen förflytta sig snabbast möjligt med en sked i munnen balanserandes på en potatis.
Middagen första dagen bjöd på helgrillad gris.
Det fanns en hel del försäljningsbord uppställda under kvällen.
Dag 2
Kökslaget började tidigt under andra dagen med att förbereda den kommande lunchen.
Ledaren framför ett tal om Sverige.
97-åriga Vera Oredsson, som nyligen var uppe i rätten för åsiktsbrott, har fortfarande vad som krä
Familjeevenemanget Nordendagarnas andra dag, lördag den sjunde juni, bjöd förutom tävlingen Årets Nordman bland annat på ett antal intressanta föredrag, några glamorösa prisutdelningar och utmärkelser, två måltider beskrivna som ”ej av denna världen” och flera timmars förstklassig underhållning.
Första delen av rapporten som bland annat handlade om Årets Nordbarn och Fredrik Vejdelands tal kan läsas här.
Tal av Russleman och Oredsson
Webbtidningen Frihetskamps flitige skribent Russleman blev tyvärr förhindrad att närvara vid Nordendagarna i år. Dock framförde en landsman på lördagen det tal som skribenten sammanställde med siktet inställt på att själv närvara.
I ljuset av Europeisk nutidshistoria och sitt eget uppstigande på 2010- talet ur ett veritabelt vänsterliberalt träsk granskar Russleman i detta tal en bedräglig, vilseledande och alltid förklädd ideologi, vars permanenta funktion är att representera de fega och giriga – de politiska legosoldaterna vars lojalite
Efter drygt en veckas bitande kyla och snö hade vädret i nästet övergått till betydligt varmare temperatur, men med medföljande nederbörd. En gråmulen dag som i vanliga fall hade varit väldigt intetsägande för människorna som var på väg norrut mot Stockholm, blev med Motståndsrörelsens närvaro betydligt mer intressant och många förares dag förgylldes.
Aktivister och medlemmar stod samlade på sin bro bakom budskapet ”Vita arbetare byggde detta land – Vita arbetare kan ta tillbaka detta land”, kantade av Tyrrunefanor som även drog uppmärksamheten till sig från åkandes åt motsatt håll.
Tack vare brons närhet till trafiken får man alltid väldigt mycket respons från bilisterna, vilken även denna dag var övervägande positiv. Alltid är det några arga vänsterblivna som visar sitt missnöje, men detta gör bara aktiviteten än mer underhållande för deltagarna; att kamraternas blotta närvaro väcker ett sådant raseri inom vissa ”toleranta” människo
Fredag den 24/1, årets än så länge blötaste dag, samlades aktivister och medlemmar för att gemensamt möta sin styrka.
Trots den kraftiga nederbörden var det en hel del personer som trotsade vädret och dök upp. Ledare av träningen började med att göra ett psykologiskt test, de blöta kämparna blev tillfrågade hur många armhävningar de individuellt klarade av att göra och fick i uppgift att genomföra det maximala antalet man har förmåga att uppbringa. När övningen var klar kunde samtliga konstatera att man kunde göra fler än vad man trodde och därmed bevisade man att tanken begränsar kroppen.
Man fortsatte vidare med övningar för att på olika sätt stärka kroppen. Bland annat så använde man dips ställning, hängandes vågrätt, med en kamrat hållandes i fötterna så att man kunde i armhävningsform gå ner djupt för att nå riktigt djupt med bröstmusklerna.
Efter en del andra basövningar avslutades aktiviteten med boxning.
Det nyligen avslutade kampåret har liksom vi är vana vid, innehållit massvis av både interna och offentliga aktiviteter, spridda över hela vårt avlånga land.
Tillvägagångssätt, strategi och taktik har ändrats något med anledning av en av årets mest minnesvärda händelser – att Fredrik Vejdeland tog över ledarskapet för organisationen. Exempelvis har fokus på basaktivism såsom flygbladsutdelningar i postlådor och klistermärkesuppsättningar blivit något lägre, även om de fortfarande förekommit i hög utsträckning tillsammans med bland annat träningspass, sociala aktiviteter, studiecirklar och demonstrationer.
Sammantaget har kvantiteten varit något lägre under året, men för den sakens skull inte på långa vägar låg. Nästan 900 aktiviteter har genomförts under året och intressant nog har spridningen på dessa aktiviteter varit större än på länge genom att dessa fördelats över 121 olika kommuner.
Det är en ökning i spridning på runt 20% sedan förra året. I mer än 40% av des
Med förträffligt vinterväder i form av strålande sol från en nästan molnfri himmel, ordentligt med snö och minusgrader, träffades vi ett gäng kamrater vid bron som sedan flera år kallas ”vår bro”.
Redan när de tre första bara närmat sig den trofasta platsen, med fanor hoprullade, hördes tutningar till stöd. Rödingars knarkfantasier till trots så är Motståndsrörelsen faktiskt ett väntat och uppskattat inslag i morgontrafiken under helgerna.
Dagens banderoll pryddes av budskapet ”Ett Revolutionärt Val”, vilken spändes upp på bron och kantades av två Tyrrunefanor. Även om det skett flera broaktioner relativt nyligen kändes det ändå att det var något särskilt med årets första, och det fantastiska vädret spädde bara på den positiva känslan av att detta var vår dag.
Fanorna fladdrade i vinden och solen sken över det snötäckta skogspartiet och bilvägen. Många bilister visade sin uppskattning genom att blinka med helljusen, göra tummen upp, vifta me
Januari
Vildmarksceremoni i Näste 2.
Februari
Fredrik Vejdeland kliver upp på scenen som ledare för Motståndsrörelsen för första gången, under Organisationsdagarna.
Brutal holmgång mellan finalisterna under Organisationsdagarnas hårda boxningsturnering.
April
Joakim Kannisto talar under traditionsenligt hedrande av Gösta Hallberg-Cuula.
Motståndsrörelsens intagande av Göteborgs gator under blixtdemonstration.
Snödränkt vildmarksaktivitet i Näste 6.
Maj
Andreas Holmvall skanderar ”Död åt EU – Död åt globalism!” under 1 maj i Örnsköldsvik bakom en brinnande EU-flagga.
Juli
En av många raggare som med glädje mottog Motståndsrörelsens budskap under Västerås Summer Meet.
Fredrik Vejdeland bränner USA:s flagga under Nordendagarna, efter skurkstatens terrorklassning.
Några bilder från tävlingsgrenarna i Årets Nordman.
Oktober
Några ögonblicksbilder från Kampdagarna.
Novembe
