Skip to content
Aktiviteten började en solig lördag intill Skogskyrkogården där man tänkt ställa upp med banderoll och fanor. Banderollen hann inte ens rullas ut innan polisen kom körandes under bron, glatt vinkande till kamraterna. Media vill gärna få det att låta som att alla hatar Motståndsrörelsen, men uppenbarligen finns det även människor inom statliga myndigheter som uppskattar organisationens fortsatta aktivism.
Med banderollen och fanorna uppställda på bron tog det bara några minuter innan ytterligare två polisbilar dök upp på den motsatta bron, där de stod en längre stund och bara iakttog. Reaktionerna från bilisterna lät sig inte vänta på och var som alltid varierande, alltifrån resta högerarmar till flaxande armar med pekande långfingrar. Kanske var det tack vare att dagens budskap var Stoppa Folkutbytet som det var det ovanligt mycket reaktioner från publiken nedanför, och i säkert var femte bil åkte mobiltelefonen upp för att filma motståndsmännen, filmklipp som förhoppningsvis lä
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Vi nationalsocialister har i decennier påpekat att det existerar judiska individer som aktivt arbetar för att förstöra konsten. Igår blev jag presenterad ett av de mer flagranta exempel som jag någonsin har sett. Den judisktättade familjen Bonnier lyfter fram den somaliska ”konstnärinnan” Fatima Moallim i Dagens Nyheter för att hon får ställa ut på Konstakademien. Alla bilder i artikeln är från den här utställningen.
Fatima Moallim ”Noter”. Oljekrita och blyerts på papper. Foto: Björn Strömfeldt/Konstakademien.
Vid närmare granskning visar det sig att Dagens Nyheter har särskilt lyft fram Moallim i flera år. I slutet av 2020 lyfter de fram henne som ett av ”tio stjärnskott” att hålla koll på. Andra medier har också valt att skriva om henne, men då oftare med anledning av folks frustration på sociala medier över hennes konst.
Jag tycker inte att patienter behöver få hjälp av vården med att må sämre än vad de redan gör
Lördagen 27 januari genomförde Motståndsrörelsen en aktivitet i Jönköping med syfte att väcka den sovande majoriteten angående den mest groteska bluffen i modern tid, nämligen den om Förintelsen.
En äldre tant dök upp som uppmanade motståndsmännen dels att dra åt helvete och dels att åka och besöka Auschwitz själva. Detta nöjde sig dock inte tanten med, utan hon hörde också av sig till lokalblaskan Jönköpings-posten (JP) och klagade – vilket ledde till en för all del relativt sanningsenlig, men ändå löjlig artikel, som jag tänkte delge ett par tankar om.
Rebecca Staf och Terese Karlsson, de Bonnier-avlönade ”journalisterna” som skrev denna artikel, börjar med att förskräckt skriva att det var ganska många personer som delade ut flygblad till förbipasserande Jönköpingsbor som tog emot flygbladen utan att ifrågasätta budskapet på flygbladen.
I själva verket börjar folk i större utsträckning genomskåda förintelse-bluffen, speciellt när det kommer till yngr
Dagen började med att kamraterna begav sig till östra centrum i Jönköping där de ställde upp sig med banderoll och fyra fanor. Banderollen löd ”Ingen skam – Ingen skuld, Förintelsen har aldrig ägt rum”. Motståndsmännen delade även ut flygblad till förbipasserande på temat.
Traditionsenligt dök polis upp efter att en del förbipasserande fått panik när de såg att Motståndsrörelsen utnyttjade sin grundlagsstadgade rättighet att sprida sitt budskap. Snuten kom och pratade med en kamrat men kom ganska snabbt till insikten att motståndsmännen inte tänkte avsluta sin aktion eller flytta på sig och eftersom ingen olaglig handling genomfördes kunde inte heller polisen göra något åt saken.
Med dagens iögonfallande budskap uppstod det intressanta samtal med öppensinnade, men även med hjärntvättade individer som främst bestod av äldre nordbor. Det blev väldigt uppenbart ganska fort att förintelsebluffen hade satt sig väldigt djupt i dem. De kunde dock inte r
En skriftlig rapport från dagen finner du här.
På väg mot Medborgarplatsen.
Klimatalarmister på plats.
Statens knektar ser lite sugna ut.
Varje rödings värsta mardröm.
”Ursäkta, får man komma in på en kopp kaffe?”
Längs Gamla Stans kullerstensgator.
Gruppen anländer till Mynttorget.
Innefattar det även terrorattentat?
Uppställda intill Sveriges riksdag.
Hampus Maijala håller sitt tal.
Stockholms stadshus i bakgrunden.
Dags för Daniel Gerdås tal.
Alla resenärer för möjligheten att smutsa ner den israeliska trasan.
Framme vid Karlaplan.
Marschen går nu mot Israels ambassad.
Farbror blå hälsar på för att informera om PL24.
Mot ondskans centrum.
Ambassaden kan skymtas bakom träden.
Det börjar ljusna igen.
Gerdås framför sitt tal även för israelerna.
Välkommen ut Marcus. Vill du kortfattat berätta vad du har suttit inne för?
Natten innan valdagen utförde AFA och deras sympatisörer valsabotage mot oss genom att försöka stjäla våra uppsatta affischer och jag upptäckte det. Detta ledde till en konfrontation där vi kom ikapp deras sympatiserande spejare. Då valde den större gruppen av helt svartklädda att fly från platsen och lämna spejarna i sticket.
Det visade sig att den som jag fällde och våldsamt tryckte ned i marken när jakten togs upp var en 16-årig tjej. Hon bredde sedan på i förhör att jag slagit henne fem gånger på näsan, sparkat henne i magen och sedan ställt henne mot en vägg och slagit henne igen. Det var så överdrivet att rätten inte trodde på henne i flera av dessa avseenden, men ändå valde att döma mig.
En annan sak som också uppdagades var att den andra spejaren var hennes kille som var över 20 år, och han hade tidigare hotat att misshandla mig. När väl jakten togs upp så sprang han så fort från platsen och
Kamraterna från Näste 7 möttes upp och gick i samlad trupp mot de centrala delarna av Jönköping. Man stannade vid korsningen av Östra storgatan och Lantmätargränd för att veckla ut fanorna och börja dela ut flygblad. Arbetet med att göra alla vita jönköpingsbor till fanatiska nationalsocialister var för den här dagen påbörjat.
Det var en varm sommardag och mycket folk var i rörelse. Många tog emot flygblad och stannade för att prata med motståndsmännen. Kamraterna hade en hel del trevliga och givande samtal med sympatisörer, och även allmänt nyfikna och ödmjuka människor.
Men man fick också utstå svammel från korkade och arroganta människor vars naturliga rasliga karaktär blivit nedbruten av fiendens hjärntvätt och demoraliseringspropaganda. Några av dessa fick dock förhoppningsvis åtminstone ett litet frö av sunt tänkande planterat hos sig, medan man för andra kunde konstatera att läkningsprocessen antagligen inte kommer kunna påbörjas förrän efter maktövertagandet.
Jag har tidigare vid ett par tillfällen i olika forum återkommit till de många fantastiska samtal man har med kamrater i bilen på väg till och hem ifrån aktiviteter, land och rike runt. Denna artikel utgår ifrån just ett sådant samtal som ägde rum i bilen på väg hem från den mycket lyckade blixtdemonstrationen i centrala Stockholm mot Nato och globalismen.
Såväl jag som kamraterna var mycket nöjda och glada, ja kanske rentav lyriska som jag beskrev mig själv som när jag diskuterade demonstrationen i Radio Nordfront. Vi var samtliga helt överens om att det här var den bästa aktiviteten Nordiska motståndsrörelsen genomfört på mycket länge. Men, på hur länge? Det var här själva diskussionen tog vid och den visade sig bli mer omfattande än vad det först rent spontant kändes som att den skulle komma att bli.
När vi tänkte tillbaka hastigt konstaterade vi först, allt för snabbt, att det här måste ju vara det bästa vi gjort sedan 1 maj 2018 när vi skrev nationell historia genom att
Under många år stod jag ganska långt bort från Motståndsrörelsen även om jag var nationell. Varför skulle jag stödja dem när de anser sig vara bättre än mig och i vilket fall är de ändå bara en sekt?!
Med argument som dessa tog jag avstånd från något jag i hemlighet fortfarande såg upp till, men som jag hade en känsla av att vara för folk som var mer inom ”normen” än vad jag själv ville och kände att jag kunde vara. Likvärdiga argument har jag även efter mitt medlemskap i Motståndsrörelsen fått höra från gamla kamrater som hellre övervägt organisationer som är mer inriktade på festande än på faktisk revolution och kamp, då saker som tatueringar och festande i överdriven grad inte är uppskattat inom Motståndsrörelsen. Att förneka att deras argument har sina poänger vore visserligen felaktigt, men då är ju frågan snarare om fylla och synliga tatueringar är viktigare än vårt folks överlevnad?
Att kämpa för vårt folks frihet kan givetvis innebära att man ibland får göra
Den låga intellektuella nivån i Arbetarbladets ledare om Motståndsrörelsens aktivitet i Gävle i helgen, ger i kombination med författarens höga moraliska svansföring texten en högst komisk lyster.
Ledarskribenten Jenny Wennberg konstaterar inledningsvis att Nordiska motståndsrörelsen är samma organisation som en misstänkt mördare en gång ”visat intresse” för. Med vilken logik en kriminell individs intresse för en organisation kan tas till intäkt för denna organisations brottslighet – eller vilka som helst andra egenskaper – förklaras inte. Någon generell statistik över brottslingars intresse för olika organisationer och politiska partier presenteras inte heller i artikeln.
Skärmdump från Arbetarbladet.se.
”Hot”
Lätt patetiska blir Wennbergs alla försök i texten att med känslo-ord utmåla såväl helgens aktivitet som organisationen Nordiska motståndsrörelsen – som ”hot”. Som när hon beskriver hur det under lördagen rasade en kamp mellan motsatserna ”nazistis
Jag landade i Manchester 09.40 på en fredagsmorgon. Jag hade kommit till England för att möta upp med Patriotic Alternative och närvara på deras konferens som skulle hållas dagen efter. Det var några timmar innan min skjuts skulle anlända, så jag tog en kaffe och begav mig ut för att sätta mig i höstsolskenet. Det var 14 grader ute och träden hade fortfarande sina löv, något som sedan länge fallit hemma hos oss på gården. Där låg frosten tjock såhär års.
Mark Collett hade kontaktat mig för en tid sedan, för att bjuda in mig på deras höstkonferens och undrade om jag ville hålla ett tal när jag ändå var där. ”Ett tal?”, undrade jag. ”Jo”, sa han. ”Men inget mer än en halvtimme.”
En halvtimme?! Det skall sägas att jag inte hållit många tal i mitt liv och det är väldigt få gånger jag stått framför fler än 20 personer och talat i mer än två minuter, så detta var definitivt något nytt, men också något som jag på många sätt såg fram emot. En utmaning, ett nytt steg i min utveckling som
Aktiviteten bjöd på två talare. Först ut var Jonas Jensmark som talade om samhällsförfallet och den legendariska aktionen i Växjö 1985 där åtta modiga nationalsocialister från Nordiska rikspartiet slogs tappert för sina ideal och sina liv mot tusentals fega rödingar från bland annat Vänsterpartiet Kommunisterna.
Nationalsocialister från Nordiska rikspartiet i Växjö den 13 april 1985.
Nu i efterhand kan man ställa sig frågan om Växjöborna tycker att ni valde rätt sida den där dagen i april 1985, jag tror ärligt talat att majoriteten tycker att utvecklingen har varit allt annat än önskvärd och som innerst inne föraktar dagens samhälle och bara väntar på förändring.Nu har ni en ny chans att välja sida om vår framtid, en chans att börja kämpa för folk och nation.Vi står här på detta torg för att visa folket i Växjö att det finns en väg ut ur dagens eländiga liberala samhällsutveckling med massinvandring och dess katastrofala konsekvenser, uppmuntring till könsdysfori av barn, ned
MER ÄN ORD. Denna söndag så sände motståndsrörelsens aktivister live.
Vi har inte tänkt särskilt mycket om vad vi ska prata om:
Markus Nordh är upptagen, men istället kommer Anders Gudmarsson vara med, och han har vart på bandrep.Det ser ut som att RN ställer in ikväll på grund av strömavbrott, om det visar sig vara sant så kanske vi tar och axlar deras ansvar i att hjärntvätta dig.
I den mån du dyker upp och är med i telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
iFrameResize({ log: false }, '#nrmao159resizeIframe')
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Du kan prenumerera på programmet med RSS, och läsa mer om avsnittet på Nordi
Innan resan ens kunde påbörjas blev kamraterna tvingade till att göra en utflykt till polisstationen i närheten av Arlanda flygplats då staten fullkomligt misslyckats med att förse sina medborgare med pass trots ansökan och inlämnande av fotografi och ansökningshandlingar god tid i förväg. Man fick tillbringa 10 timmar i tält utanför entrén till polisstationen, för att få tag i provisoriska pass.
Situationen utanför polisen strax innan öppning.
Dag 1: Möte med skotska busschaufförer
Då man hört skräckhistorier om Arlandas totala inkompetens vad gäller incheckning av passagerare, var man ute i väldigt god tid. Denna dag var det dock inte så mycket människor på plats som man hade förväntat sig, så alltsammans hanns med god marginal.
Flyget hann bara bli en halvtimme försenat innan det var i luften, vilket var tur då det skulle bli knappt med tid när man väl var i Skottland. I Edinburgh gick passkontrollen hyfsat smidigt och bagaget låg redan och väntade på rullbandet när ma
Ett av väldigt många sjukdomstecken i vårt samhälle av idag är den egocentrerade världsbild de flesta människor i västvärlden lever sina liv utifrån. Allas lika värde-knarkande och djupt rotad individualism har format en modern människa som trots usel självkänsla ändå samtidigt tror att just de är fulländade, helt perfekta i sin skapelse och som resten av mänskligheten borde avguda.
Det ligger helt i linje med liberalismen och kapitalets vilja – du är fri när du står själv på dina egna ben och har en egen ekonomi med vilken du kan köpa vad du vill. Du borde unna dig både det ena och det andra och verkligen prioritera egentid och självförverkligande. Ägna dig inte åt saker som inte är direkt gynnsamma för dig personligen och så vidare.
Om allt detta skulle det kunna ordas i en hel bok, och i denna artikel ska jag inte gå in på allt utan istället fokusera på en specifik gren av detta ruttna träd, nämligen hur viktiga alla människor tror att just deras egna åsikter i allehanda olika
