Skip to content
I veckan blev jag uthängd i en av världens största tidningar, brittiska the Sun, som en av planetens farligaste människor. På listan, som senare har återpublicerats av Expressen, hade jag sällskap av framträdande personer inom militanta och terroristklassificerade organisationer som bland annat IS, Hizbollah, Hamas och al-Qaida.
Nordiska motståndsrörelsen är en civil och legal motståndsrörelse. Vi har även ett registrerat politiskt parti och ställer upp i val. Organisationen har aldrig utfört några terrordåd.
Jag är en helt offentlig och öppen person med både arbete och familj och jag har aldrig dömts för något brott som krävt att jag ens behövt avtjäna fängelsestraff.
Hur kunde jag hamna på denna lista? Det är en helt klart berättigad och mycket given fråga. För att svara på den måste man se till vad som, trots de enorma olikheterna hos personerna på listan, ändå förenar oss: Vi utgör alla ett hot mot det liberaldemokratiska kapitalistiska systemet och den globalistiska värld
I början av 2021 publicerade en av världens största tidningar, brittiska The Sun, en sammanställning från Counter Extremism Project, med de 20 personer i världen som sågs som det största hotet mot säkerheten i världen i nuet eller sett till potential för framtiden. Bland dömda mördare, terrorister och ledare för Hizbollah, al-Qaida och ISIS, fanns också Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg – trots att han är en helt offentlig person med arbete och familj och som aldrig ens suttit i fängelse, samt att hans realpolitiska inflytande är väldigt begränsat i jämförelse.
Större delen av media-Sverige hakade på och hängde ut Simon Lindberg som en av världens farligaste män. Lindberg kommenterade det hela själv i artikeln Nordens farligaste man har ordet och sa då följande:
Lika barockt som detta är, så är det samtidigt också en stor ära att jag erkänns på detta vis. Kanske är det rent av den finaste utnämningen jag fått i hela mitt liv. Att med blott ord och propaganda
Här kommer det sjuttionde avsnittet av podcasten Ledarperspektiv. Medverkande är Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och Fredrik Vejdeland från organisationens riksledning i Sverige.
Diskussionsämnen:
Världsläget just nuLindbergs betraktelse: FilmtipsPåståendet: ”En av världens farligaste människor”Ideologisk/taktisk fråga: Motivet till vår kamp
Diskussionsunderlag:
Kampåret 2020
Nordens farligaste man har ordet
Simon Lindbergs nyårstal 2020
PeerTube
Nordisk Radio 2020
Listen to ”Ledarperspektiv #70: Motivet till vår kamp, världens farligaste man och Big tech” on Spreaker.
Om Ledarperspektiv
Ledarskapsperspektiv är en podcast för att nå ut med Nordiska motståndsrörelsens ståndpunkter, ideologi och strategier i framförallt stora men också små frågor. Fredrik Vejdeland, riksrådsmedlem, beskriver ämnen och ställer upp problemformuleringar medan Simon Lindberg, Nordiska motståndsrörelsens ledare, förklarar organisatione
Ännu en omgång av Organisationsdagarna har gått av stapeln och på många sätt var det både det mest omvälvande och bästa arrangemanget jag deltagit på hittills. Men vi tar det från början.
Resan började efter två koppar kaffe en alldeles för tidig lördagsmorgon för att komma i god tid till samlingsplatsen. Som vanligt hölls det goda samtal – såväl kamprelaterade som mer personliga – kamrater emellan, som gjorde att vi lärde känna varandra bättre under färden på ett sätt som annars är ganska ovanligt.
Väl på plats träffade man ännu fler kamrater och från hela landet, som man annars inte får chans att se särskilt ofta. Jag passade även på att utbyta några ord med nya danska kamrater.
Ett par koppar kaffe senare inleddes arrangemanget med en invigningsceremoni följt av regelgenomgång med dagens konferencier.
Ett viktigt föredrag om Fånghjälpen avhölls innan det var dags för en av helgens efterlängtade höjdpunkter, workshops.
Här fick vi deltagare välja bland
Så har en vecka gått in på det nya året och jag har äntligen räknat och sammanställt all statistik från 2022. Kamprapporterna och artiklarna på löpsedeln med basaktivism, offentliga aktioner, torgmöten, vildmarksstrapatser, kampsportsträning och mycket, mycket mer, från Skåne till Norrbotten.
Det svenska kampåret 2022 har givetvis kantats av valet som gick av stapeln i september, men för en bred kamporganisation som Nordiska motståndsrörelsen, där partiverksamheten bara utgör en del av verksamheten, har det givetvis hänt betydligt mycket mer än vad som kan härröras dit. Den verkliga motståndskampen sover nämligen aldrig, den ändrar bara till viss del form utifrån förutsättningarna för dagen.
2022 har sett till kvantitet varit ett mer aktivt år än vad 2021 var och vad gäller offentlig aktivism där våra aktivister stått på gator och torg för att dela ut flygblad och föra diskussioner med folket eller på brofästen med banderoller, fanor och rökgranater, så har det faktiskt bara vari
Man samlades först en kort bit ifrån ryska ambassaden för att sedan gemensamt gå dit. Att man valde just denna ambassad ska inte ses som något ställningstagande för ena eller andra sidan i kriget, utan blev bara mest logiskt med anledning av att det är Ryssland som i varje fall just i den stund som aktionen genomfördes är den direkt och för allmänheten tydligt aggressiva parten. I ett ändrat läge skulle samma banderoll kunna användas nästa vecka utanför USA:s eller rent av Ukrainas ambassad.
Upplysningar hade på förhand inkommit om att det redan var en okänd grupp med underliga fanor utanför ambassaden. Väl där så kunde man se att det var en underlig skara, turkar, åldringar och andra som inte kan ses som annat är flummiga borgare som hade kommit för att protestera mot Putin.
När banderollen rullades ut flyttade sig de som protesterade för att ge fin plats åt Motståndsrörelsen, och det hördes något från den sämre platsen, där budskap och plakat nu blev mer sk
Nu när ytterligare ett år gått till ända har jag traditionsenligt lagt ganska många timmar på att gå igenom alla Motståndsrörelsens aktiviteter under året, sammanställa statistik och dra slutsatser. Precis som 2020 var 2021 kantat av oproportionerliga Covid 19-restriktioner som åtminstone stundvis satt sin prägel på delar av verksamheten.
2021 har också varit ett år som kommer se ganska annorlunda ut i denna rapport då vi i ganska hög grad frångått basaktivismen, alltså flygblad i brevlådor och klistermärkesuppsättningar och dylikt, för att istället lägga ännu mer tid och energi på att genomföra riktigt, riktigt bra, genomtänkta och välplanerade aktioner. Vi har med det sagt inte, och kommer inte heller överge denna del av verksamheten helt och hållet då det trots allt är ett enkelt sätt att kunna få alla medlemmar att bidra med något till kampen, men vi har de senaste åren mer och mer ändrat fokus och det syns på siffrorna från 2021.
En annan sak som märks av om man känner till
I början av sommaren tog jag över den ansvarstunga posten som chefredaktör för Motståndsrörelsen.se. Så här långt har det varit en mycket spännande resa och jag skulle vilja säga att vi under 2021 gjort sidan bättre och mer läsvärd på alla sätt och vis.
Vi publicerar fler artiklar med allt bättre innehåll och detta oavsett om vi ser till rubriker, textinnehåll, bilder eller filmmaterial. Nedan tänkte jag lista de mest lästa artiklarna under året inom olika kategorier. Personliga preferenser utelämnas och istället är det enda som det tas hänsyn till hur många unika besökare som läst de olika artiklarna inom respektive kategori.
De mest lästa artiklarna på sidan varje månad är oftast rapporter från Nordiska motståndsrörelsens många olika aktioner Norden runt. Då det är sidans absolut främsta syfte att just publicera dessa artiklar är detta givetvis glädjande.
Årets allra mest lästa artikel på Motståndsrörelsen.se var liverapporteringen från organisationens aktivism under 1 maj.
Folkkamrater och organisationskamrater, det är med ära jag får uppta er tid under självaste nyårsafton också i år. Jag ska göra mitt bästa för att det ska vara värt det.
Jag vill börja med att tacka Pär Sjögren och Pär Öberg. På grund av ett smärre missöde så hade min mångåriga tradition med att tala till nationen på nyårsafton inte kunnat bli av i år, men på grund av att dessa bägge kamrater visade på offervilja så lyckades vi lösa det i alla fall. Så stort tack till er kamrater!
Annars vet jag inte om det är bara jag eller om det är en generell känsla, men för mig känns det i varje fall som att jag knappt hunnit blinka – också var 2022 över. Det har gått så fort att man knappt har hunnit vänja sig vid att säga att det är 2022 och nu ska det alltså plötsligt bli 2023 istället.
Det kan ju förstås bara vara jag som börjar bli lite till åren också, för det har ju ändå varit ett väldigt händelserikt år – i kampen bland annat genom att det varit valår och därigenom bed
