Skip to content
Här kommer det nittiosjätte avsnittet av podcasten Ledarperspektiv. Medverkande är Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och Fredrik Vejdeland från organisationens riksledning i Sverige.
Diskussionsämnen:
Vänsterextremister
Lindbergs betraktelse: Om våld och terrorism
Påståendet: “Basedcon är ett äckligt och gräsligt konvent”
Cancel-kultur och wokeism
Diskussionsunderlag:
Stökig rättegång mot Mathias Wåg
Banbrytande studie har hittat orsaken till vänsterextremism
Ensam är svag – organiserad är stark
Doom-skaparen ska delta i politiskt inkorrekt sci fi-konvent
Lista: Förra årets värsta filmfloppar var alla woke
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Frågan om anonymitet kom nyligen indirekt upp i Nordfront-läsarnas Telegram-chatt, då en debatt kring maskering i samband med politiskt utåtriktad verksamhet uppstod.
Anonymitetsfrågan är en intressant fråga med många nyanser och förtjänar därför att benas ut i en artikel.
Denna, liksom resterande bilder i artikeln är från Motståndsrörelsens blixtdemonstration i Uppsala i september.
Vikten av att respektera andras anonymitet
Det är idag ofta mer kontroversiellt att ”komma ut” som nationalist än som homosexuell. Jag tror att det var i en artikel på Nationell.nu som den både komiska och tragiska poängen gjordes för många år sedan.
Anledningen till att det är kontroversiellt att vara nationalist är att vi är revolutionärer och dissidenter i dagens samhälle. Om man tittar på någon dokumentär eller dyster spelfilm som skildrar övervakningen och det politiska förtrycket i de gamla kommuniststaterna kommer man som nationalist se extr
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Jag betraktar mig själv som rasist. Jag tror inte att folkgrupper, som under åtminstone tiotusentals år har levt geografiskt separerade från varandra i radikalt olika miljöer och dessutom har utvecklats till att se väldigt olika ut, ändå har helt identiskt konfigurerade hjärnor. Precis som att två individer inte är helt identiska, är inte heller de olika mänskliga raserna det. Därför är ”alla människors lika värde” en meningslös floskel, både på individnivå och sett ur ett kollektivt perspektiv. För att något ska kunna ha ett ”värde” [1] måste det gå att mäta, och allt som går att mäta hos människor – intelligens, styrka, empati eller vad det nu må vara – kommer variera mellan olika individer och mätningar visar också att många egenskaper skiftar mellan olika folkgrupper.
Att vara för detaljerad kring hur olika raser skiljer sig åt är svårt då det är juridiskt minerad mark i Sverige. Men skillnaderna finns i alla fall där och historiskt s
Joan of Arc, eller som man i Frankrike säger Jeanne d’Arc, utgör en nationalgestalt av oöverträffat symbolvärde för den franska nationaliteten. Den fromma flickan som hörde röster från änglarna och ledde trupperna genom segerrika krig är både en myt och ett historiskt faktum. I kyrkor avtecknas Jeanne d’Arc som 1920 blev helgonförklarad. Gator och torg bär hennes namn. Hennes staty finns likaså på flera platser. Den andra söndagen i maj håller franska nationalister traditionsenligt en marsch för Jean d’Arc där de avlägger blommor och hyllar sin nationalsymbol.
Detta år hade myndigheterna nekat sju demonstrationstillstånd under helgen med patriotisk inriktning. Det skulle helt enkelt inte förekomma någon ”högerextrem manifestation” när regimen Emanuel Macron kan bestämma. Till skillnad från de större demonstrationerna mot presidenten, ”gula västar” och liknande, är de radikala nationella grupperna dessvärre ganska små och marginaliserade.
Av den begränsade franska jag kan, tyckte
Jag har tidigare vid ett par tillfällen i olika forum återkommit till de många fantastiska samtal man har med kamrater i bilen på väg till och hem ifrån aktiviteter, land och rike runt. Denna artikel utgår ifrån just ett sådant samtal som ägde rum i bilen på väg hem från den mycket lyckade blixtdemonstrationen i centrala Stockholm mot Nato och globalismen.
Såväl jag som kamraterna var mycket nöjda och glada, ja kanske rentav lyriska som jag beskrev mig själv som när jag diskuterade demonstrationen i Radio Nordfront. Vi var samtliga helt överens om att det här var den bästa aktiviteten Nordiska motståndsrörelsen genomfört på mycket länge. Men, på hur länge? Det var här själva diskussionen tog vid och den visade sig bli mer omfattande än vad det först rent spontant kändes som att den skulle komma att bli.
När vi tänkte tillbaka hastigt konstaterade vi först, allt för snabbt, att det här måste ju vara det bästa vi gjort sedan 1 maj 2018 när vi skrev nationell historia genom att
Fredrik Vejdeland anslöt sig till Nordiska motståndsrörelsen, eller faktiskt Svenska motståndsrörelsen som det hette på den tiden, endast några år efter organisationens bildande 1997. Idag ingår han sedan länge i dess riksråd där han har rollen som politisk strateg. Som Nordisk Radios chef är han sedan fem år ansvarig för Motståndsrörelsens och andra sympatiska nationella radiosatsningar. Dessförinnan drev han den idag väletablerade nättidningen Nordfront under publikationens fem första år.
”Radiobossen” Vejdeland är också känd som ”Herr HMF” – ett smeknamn kommet av ett antal domar mot en ståndaktig förkämpe för yttrandefriheten. Med sin förmåga att genom åren kombinera ett familjeliv, där åtta barn ingår, med stora och ständigt pågående insatser i kampen för vårt folks överlevnad – bland annat som chef, skribent, talare, programledare, redaktör och levnadsglad inspiratör – har Herr HMF genom åren bevisat sig för alla nordiska frihetskämpar.
Vill du göra en kort pr
Ursprungligen publicerad 2017-05-19.
Nordiska motståndsrörelsen är fientlig till demokratin och bör därför förbjudas av svenska staten. Detta är ett resonemang som brukar framföras i tidningar och på sociala medier efter att någon politiskt korrekt individ blivit kränkt och upprörd över att ha sett Motståndsrörelsens aktivister dela ut flygblad i dennes hemstad. Resonemanget framförs ibland av väldigt politiskt primitiva amatörtyckare, ibland av ledarskribenter och andra proffstyckare.
”Ni skulle inte låta oss göra detta i ert samhälle, därför ska inte ni få göra det i vårt samhälle”, är ett enkelt resonemang att förstå oavsett politisk bildningsnivå. Att det inte är särskilt genomtänkt är en annan sak. Man kan till exempel konstatera att våra belackare här inte gör anspråk på att ställa sig över oss moraliskt, utan det är ”öga för öga, tand för tand” som gäller; våra fiender vill förtrycka oss samtidigt som de anklagar oss för att vara potentiella förtryckare. Det är ett hyck
Ursprungligen publicerad på Frihetskamp.net.
Vi valde denna gången, som vi också har gjort tidigare, att hålla en oanmäld blixtdemonstration för att ha en större möjlighet att nå de mål vi satt upp för dagen. Tidigare erfarenheter har visat oss att underrättelse och dialog med polisen i förväg bara har gett dem mycket mer tid att mobilisera och sedan sticka så många käppar i hjulen de kan. Det var med andra ord inte lämpligt för oss att meddela polisen i förväg.
Lördagen den 29 oktober reste utvalda medlemmar inkognito från samlingsplatsen med tåg till Nationalteaterns järnvägsstation vid Ruseløkkveien 1. När vi klev av tåget togs aktivistjackorna på, fanorna togs upp och det var nu dags för en blixtdemonstration. Det var osäkert om polisen, genom övervakning, ändå hade lyckats upptäcka våra planer på att hålla en demonstration den här dagen, så vi var alla lite spända på om det skulle finnas en massiv polisnärvaro som väntade på oss när vi kom ut från Nationalteatern. I värs
Motståndsrörelsens aktivister hade full närvaro i Örkelljunga ända in i det sista innan valet. Under hela veckan närvarade vi i centrum och pratade politik med i stort sett hela byn. Utöver detta så har det satts upp plakat varenda dag, delats ut flygblad och valfoldrar. Man har besvarat alla frågor och påståenden i Facebook-grupper och på andra forum och predikat nationalsocialism 24 timmar om dygnet.
Här lyder en sammanfattning av en del av den aktivism som utförts de sista dagarna innan valdagen.
På torsdagen delades flygblad ut och aktivisterna exponerade sig själva i centrum.
Natten till fredag sattes plakat upp och valfoldrar delades ut i massor. Under dagen fortsatte man att sätta upp plakat och höll sedan en offentlig flygbladsutdelning vid Coop inne i centrum.
Under valveckan och även efter valdagen har det publicerats flera artiklar om Motståndsrörelsens närvaro i Örkelljunga. Ett exempel på en artikel som publicerats är den smått sinness
Ett par dagar efter de mycket lyckade Örkelljungadagarna som Motståndsrörelsen dominerade så släppte Bonnier-tidningen Helsingborgs dagblad en artikel där de försökte svartmåla Motståndsrörelsens kandidater som ställer upp i Örkelljunga kommun.
Det är uppenbart att tidningen ser Motståndsrörelsens potential i Örkelljunga där Sverigedemokraterna är största parti och där Motståndsrörelsen på senare tid visat sig vara en stark kraft och det revolutionära alternativet.
Journalisten Annsofie Wieland försöker i artikeln ”Två namn på NMR:s lista – Båda dömda för brott” som så många folkfientliga medier tidigare gjort, att utmåla våra kandidater som kriminella. Hon inleder artikeln bland annat genom att skriva:
Sebastian Elofsson och Marcus Hansson heter NMR:s kandidater i Örkelljunga, där det högerextrema och rasistiska partiet gör en offensiv i kommunvalet. Marcus Hansson dömdes så sent som i höstas för hets mot folkgrupp i flera fall. Brotten begicks under en p
I senaste Ledarperspektiv pratade jag och Simon Lindberg om avhopp och förräderi med anledning av att Jimmy Thunlind blivit polisinformatör och förrädare. Detta förklaras i avsnittet men också i denna artikel. Ämnet har sedan dess tagits upp av flera nationella aktörer som i stort sett alla verkat för att röka ut förrädaren. Detta är något som vi tackar för och som även hedrar dem som tagit det beslutet.
Syftet med denna artikel är att reda ut vad som skiljer en avhoppare från en förrädare och ge exempel på när avhoppet övergått till förräderi. När har avhopparens felsteg blivit av sådan art att avhopparen inte bara gjort sig omöjlig för all framtid i den egna organisationen utan också i den nationella rörelsen som helhet?
Först och främst ska det påpekas att vi är väldigt återhållsamma när det kommer till att utmåla någon som förrädare och att vi aldrig gör det utan solida bevis för påståendet. Även om man kan ogilla en avhoppares eventuella skitsnackande till andra nationella
Vi lyckades skapa rejäl uppståndelse och intresse för Organisationen när vi officiellt deltog med en delegation på den otroligt lyckade demonstrationen mot vaccinpass i Stockholm igår. I samband med detta har också flera frågor ställts både direkt till oss via vårt kontaktformulär och indirekt om oss på olika sociala medier och forum. Jag tänkte besvara de mest förekommande på en gång med denna artikel.
Varför deltog Motståndsrörelsen på demonstrationen?
Samma dag som vaccinpass infördes i Sverige deklarerade vi genom en artikel författad av mig att vi är motståndare till vaccinpass för Covid-19. Även om det inte är vår absoluta huvudfråga utan mer en dagsaktuell politisk fråga vi tagit ställning till likt vi gör med många andra saker, så är det ändå en fråga där vi tycker att det ligger i linje med våra ideologiska grundvalar. Vi värnar vårt folks överlevnad, utveckling och frihet och menar att vaccinpassen kränker en eller flera av dessa.
Vidare har vi sett hur högljudda rös
Arrangemanget blev till en ny slags tillställning där man kombinerade Kampdagarna med de tidigare Organisationsdagarna. Helgen bjöd på alltifrån utbildningar och tal, till tävlingar och träning.
Det första som deltagarna möttes av efter att de betalat inträde och satt sig ned, var en invigningsceremoni. Eftersom att det var Näste 3 och 7 som stod som arrangörer, så var det jag själv och aktivister ur dessa nästen som stod för ceremonin. Utan att gå in för mycket på detaljerna kring just detta tillfälle, så tror jag att invigningsceremonier och andra högtidliga akter uppskattas och bidrar till en mer festlig och högtidlig känsla bland deltagarna.
Efter att konferencieren Hampus Maijala sedan hälsat alla välkomna, var det dags för Simon Lindberg att hålla ett föredrag som handlade om Nordiska motståndsrörelsens segertåg. Lindberg är som många vet, mycket skicklig på att tala och lika skicklig är han på att träffa rätt och verkligen nå ut med det han vill ha sagt till alla som l
Ursprungligen publicerat på Nordfront.se.
Det var några år sedan jag läste Derek Hollands bok med titeln ”Den politiske soldaten”. Jag minns att jag inte riktigt tyckte att boken levde upp till det goda rykte som den hade och jag har ett vagt minne av att det kanske fanns ett överdrivet fokus på andlighet och kristendom som inte föll mig i smaken. Själva begreppet ”politisk soldat” – som först ska ha använts av Joseph Goebbels – gillar jag dock skarpt och det är ett koncept som jag tänkte resonera kring i den här artikeln.
Fanatism
Som jag ser det är en politisk soldat både fanatisk och rationell. Fanatismen bottnar i en stark idealism och moralisk övertygelse om att det vi kämpar för är rätt. Denna fanatism kommer delvis från den rent subjektiva uppfattningen att VÅRT folk far väldigt illa av mångkulturen och att det inte ligger i VÅRT INTRESSE att bli utbytta och undanträngda av andra folkgrupper. Men det finns enligt mig också en objektiv komponent där vårt folk faktiskt ob
Studio Bothnia tog för ett tag sedan upp en intressant fråga; huruvida nationella bör gå på universitet eller inte. Det är en fråga som även förtjänar att tas upp i skrift.
NATIONELL KULTURREVOLUTION?
En sak som självfallet togs upp var vänsterns långa marsch genom institutionerna och huruvida den nationella rörelsen skulle kunna kopiera denna taktik för att på sikt sitta på maktpositionerna och därmed ändra diskursen i samhället. En lovvärd tanke, men precis som herrar Eklund och Holmqvist påpekade orealistisk och smått naiv.
68-vänsterns taktik att infiltrera samhällsinstitutionerna resulterade som bekant i att vänsterextremister blev lärare, journalister, akademiker, professorer, forskare, myndighetspersonal och så vidare vilket alltså innebar att de hamnade på positioner där de kunde sätta agendan i samhället. Listigt, och det gjordes som herrar Eklund och Holmqvist mycket riktigt påpekade helt öppet.
Om den nationella rörelsen skulle försöka sig på ett sådant företag h
