Skip to content
Allt går lugnt till under första maj-talen i Socialdemokraternas regi i centrala Västerås, när två aktivister från Nordiska motståndsrörelsen kommer till platsen. Kamraterna som är neutralt klädda håller sig i utkanten i väntan på order om att den planerade aktionen ska verkställas. Polisen på andra sidan mötet är lyckligt ovetande om någonting och tänker nog att detta kommer bli ännu en tråkig dag på jobbet.
Är det en lågstadieklass som tillverkat dessa plakat? Nej, dessvärre är det vuxna sossar, som bevisar sin egen inkompetens genom att inte förstå vilka problem deras egna politik skapar.
Med rätt talare vid podiet och resterande kamrater på ingång beger sig de två in i byggnaden intill för att veckla ut den medhavda banderollen utan att väcka uppmärksamhet från någon sosse. Så fort båda tagit tag i var sin del av den långa banderollen blir de upptäckta av en person i byggnaden som börjar skrika. Kamraterna beger sig illa kvickt ut igen med banderollen i högsta hugg och spring
På dagen 135 år efter att historiens enligt många störste man satts till världen valde Nordiska motståndsrörelsen att hedra minnet, saken och idén genom en otroligt lyckad blixtdemonstration genom hjärtat av Göteborg.
Förberedelserna var många och insatserna var höga för de nationalsocialistiska kämparna som samlats, tidigare demonstrationer i Göteborg har minst sagt haft en blandad utgång på grund av den politiska och i väst ovanligt folkfientliga polisen.
Genom att inte förhandla med varken polisen eller deras herrar så kunde istället gatorna användas på det sätt man ansåg vara bäst för vår sak och vårt budskap.
Marschen som startade mellan Scandinavium och Hvitfeldtska gymnasiet rörde sig nu mycket mäktigt uppför Engelbrektsgatan med sikte på Götaplatsen.
Trummorna dånade och slagorden ekade mellan väggarna på de gamla husen – stadsbilden var nu helt klart förändrad till det bättre.
När tåget svängde höger nedför Avenyn och hade rundat stadsbiblioteket rulla
Den 14 mars släppte den svenskfientliga underrättelsetjänsten Expo sin årliga rapport som kallas ”Rapport om den svenska rasideologiska miljön”. Rapporten används dels för att förlöjliga grupper som vår, men samtidigt också utmåla oss som farliga eftersom det är det enda som motiverar deras existens och finansiering – något man skulle kunna kalla Expos paradox, vilket är något som även händer inom grupper som till exempel AFA.
I rapporten räknas det upp en mängd olika saker gällande några organisationer i Sverige som Expo ogillar – varav en del är sant, en del helt osant, och det allra mesta är löst spekulerande om vad dessa organisationer gör eller tycker, samt vad dessa kommer göra i framtiden.
Jag ska inte här gå in mycket mer än så på själva rapportens innehåll då jag finner den tämligen meningslös och tråkig, men en sak i innehållet ska jag kommentera och det är att det framgår att medlemmar samt aktivister i Näste 7 – och då framförallt i Jönköping –
Torsdagskvällen den 14 mars samlades kamrater som vanligt för att träna kampsport, sporrade av (((EXPO))):s rapport om vår farlighet blev det ett väldigt bra träningspass. Sök upp någon av oss om du är sugen på att delta i motståndet mot förfallet.
I land efter land i Europa ser vi nu bondeprotester. Vägarna fylls med traktorer. Bönderna har fått nog av den lantbrukarfientliga politik som förs både på EU-nivå och på nationell nivå. De får också stöd, folken ställer sig på böndernas sida och visar att de står med dem. När bönderna unisont reser sig i Europa så är det ett tecken på att något är fel på ett djupgående sätt med det politiska systemet, och att visa bönderna sitt stöd är ett sätt att också visa att man på något plan förstår detta.
Vad handlar protesterna om? Sammanfattningsvis att villkoren för att vara lantbrukare ständigt rör sig i riktningen att bli alltmer omöjliga. En ständigt krympande andel av intäkterna tillfaller bönderna, och en lika ständigt ökande del tillfaller de företag som bönderna levererar till. Sett över decennier är denna trend tydlig. Det handlar också om sämre ekonomiska villkor för bönderna på andra sätt, som högre drivmedelskostnader och effekter av ökad konkurrens med omvärlden som EU driver
Översatt från Nordfront.dk.
I samtliga västländer är de ursprungliga vita folken på väg att bli minoriteter i sina egna hemländer. Om nuvarande trender tillåts fortskrida som de gjort de senaste decennierna, så är denna dystra framtid tyvärr oundviklig. I Storbritannien kommer detta att ske redan runt år 2060, i USA troligen runt 2045 – och för den amerikanska ungdomens del har det redan inträffat.
Om inget bryter den pågående utvecklingen, kommer även vi här i hela Norden att drabbas av samma öde några decennier senare. I Norge står till exempel invandringen idag för hela den registrerade befolkningsökningen, och i Sverige beräknas svenskarna bli en minoritet i sitt eget land runt år 2065. Medier spelar här två helt motsägelsefulla roller, då man
dels förnekar att ovan beskrivna utveckling ens existerar – i syfte att avvärja urbefolkningens naturliga reaktion på den.
dels öppet hyllar samma förment obefintliga utveckling.
Till lögnaktiga mediers tjänst presente
Efter att ha startat dagen i Jönköping tillsammans med andra nästen gick färden därefter till Borås och stadens kulturhus. I ett försök att fira förintelsejippot hade Judiska församlingen i Borås, RFSL, Svenska kyrkan, Borås stad och några andra sammanslutningar av skumraskfolk ett slags halvdags-event.
Till och med insidan av Kulturhuset var pyntat, dagen till ära!
Första punkten på deras agenda var en ljusceremoni för de som ”överlevde” den annars så totala förintelsen, och lagom till att det startade dök även Nordiska motståndsrörelsen upp med samma banderoll som tidigare på dagen med texten;
INGEN SKAM – INGEN SKULD FÖRINTELSEN HAR ALDRIG ÄGT RUM!
Förvånade och chockade judar, sionister och andra medlöpare började nu samlas på PA Halls terrass utanför Kulturhuset och blickade storögt mot andra änden av torget där sanningen skar glödande snitt genom luften.
Ett par judar gjorde en grej av att försöka gå fram till motståndsmännen som höl
Det är ingen hemlighet att Sverige slagit alla tidigare rekord när det kommer till icke-vit gängkriminalitet, såsom skjutningar och sprängningar. Igår höll Absurdistans statsminister Ulf Kristersson ett extra-insatt tal till folket med anledning av detta. Han bekräftade inte bara det svenska rekordet utan berättade även att läget i Sverige är värre än i något annat land i Europa.
Statsminister Ulf Kristersson under en presskonferens tidigare under fredagen. Foto: Regeringen.
För oss som varnat för massinvandringens konsekvenser sedan 1997 när Nordiska motståndsrörelsen bildades (och vissa medlemmar ännu längre tillbaka än så) är detta såklart varken oväntat eller chockerande. En normalbegåvad blind person kunde se vart det barkade hän redan för 10-20 år sedan.
Lika sant som att den grova gängkriminaliteten är ett närmast uteslutande importerat problem, så är givetvis också lösningen att omedelbart stoppa importen och istället i radikal omfattning börja exportera – alltså att b
Artikeln publicerades ursprungligen på Nordfront.se.
Det talas mycket i våra led om revolution. Vi ska ta makten och befria Norden. Nordisk revolution – utan pardon! Men det talas inte lika ofta om hur vi nationalsocialister ska kunna befria Norden. Vi har utsatts för massiv repression från både systemet och IT-jättarna som kraftigt decimerat vår förmåga att nå ut och växa.
I en artikel på Nordfront berörde Max Rosenfors denna fråga [Artikeln bemöttes också av Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och går att läsa här]. ”Är det ingen som har en plan?”, undrade Rosenfors i en ganska defaitistisk anda och menade att den nya, totala censuren är tämligen hopplös och svår att se förbi.
Jag tänkte i denna artikel delge mina tankar i ämnet. Detta är ingen ”officiell plan” för ett maktövertagande eller någon strategi som antagits av någon särskild grupp eller organisation. Det är istället bara just hur jag själv föreställer mig att en befrielse av Norden kanske kan gå till
I dagarna utkom en forskningsrapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) på 161 sidor med titeln Myndigheternas förutsättningar att arbeta mot våldsbejakande extremism och underrubriken En utvärdering med Nordiska motståndsrörelsen som belysande exempel. Rapporten har författats av Anders Strindberg och Victoria Enkvist efter att bland annat ha haft djupa samtal och intervjuer med Nordiska motståndsrörelsens ledning. Rapporten som det arbetats på under åtminstone något års tid är beställd av den statliga myndigheten Centrum mot våldsbejakande extremism (CVE), men med innehållet färdigt och publicerat är det ändå tveksamt att den kom att bli vad dessa hade hoppats på.
Det som ganska snabbt slår en som läsare av rapporten är nämligen att den är förvånansvärt objektiv, på ett vis som man borde kunna förvänta sig att all forskning skulle vara, men som i verklighetens 2023 istället utgör undantag och kanske framförallt när det kommer till kontroversiella politiska ämnen.
Översatt från Nordfront.dk.
Det har under lång tid pågått en debatt i den nationella rörelsen om hur vi bäst kan nå våra mål. Det är en debatt som varit särskilt het i USA, men den dyker upp då och då även här i Sverige och de andra nordiska länderna. I den här artikeln ska jag försöka förklara de två perspektiv som dominerar denna debatt, som jag menar kan klassificeras som infiltration som det första och revolution som det andra, och sedan ska jag delge mina tankar i frågan. Jag kommer inte att dölja det faktum att jag tror att revolution är den enda vägen framåt, men jag kommer ändå försöka att göra mitt bästa för att också ge en ärlig bild av och lyfta fram de starkaste argumenten också för infiltration.
Innan vi kan diskutera vilken strategi som bäst uppnår våra mål måste vi vara tydliga med vad våra mål är. Så vad är målet? För Nordiska motståndsrörelsen är svaret väldigt enkelt, att realisera innehållet i Vår väg. För att göra det mer allmänt, så att det bättre beskriver d
När man anlänt påbörjades saneringsarbete av dekadent fientlig propaganda som hängts upp runt torget
Nyfikna åhörare inväntar talen
Sundsvallsvänstern hade kraftsamlat ihop 3 personer för en motdemonstration
Förste talare Pär Öberg tar till orda
Öberg använde sig på ett effektivt sätt av visuella medel för att på ett enkelt sätt beskriva avancerade principer
Sara Leifsdotter var sin stalkervana trogen och fanns på plats med sina kameror
Näste talare var Simon Holmqvist
Någon hade lämnat en liten bokhylla med böcker bland annat skrivna av Tobias Hübinette, med ett meddelande till Motståndsrörelsen om att man borde ”läsa en bok” baserat på något förvirrat resonemang om att det skulle vara ett botemedel mot Nationalsocialism
Siste talare var Anders Gudmarsson
Efter talen hölls det en frågestund, där talarna svarade på åhörares frågor
Det märkligaste inslaget under dagen var när en
Anledningen till att just lilla Kode valdes ut denna vårdag var på grund av problemen de har haft den senaste tiden med att ”ungdomsgäng” ifrån städerna samlas runt samhället och ställer till med bråk och vandalism. Dessutom ligger Kode i anknytning till motorvägen E6, vilket gör att man på ett enkelt sätt kan få maximal exponering.
Vädret var på topp med sol och klarblå himmel när kamraterna ställde sig på en bilbro över E6:an på förmiddagen. Man vecklade ut banderollen, ställde upp med fanor och tände två gröna rökgranater till förbipasserandes förtjusning!
Den gröna röken gifte sig väldigt bra med Motståndsrörelsens gröna medlemströjor och den lummiga grönskan runtomkring.
Efter en bra stund på bron ställdes några frågor till Daniel, ansvarig chef på plats.Hur har aktionen gått idag?Jo, det har gått väldigt bra! Det är kanonväder och humöret är på topp.Hur har responsen varit tycker du?Den har varit väldigt positiv! Tack vare det fina vädret så har det varit väl
Jag skulle vilja rikta en känga mot vad som kan beskrivas som ”nationell naivitet”. Man går med i rörelsen med tron att om man bara är flitig nog så kommer det ge en exponentiell framgång tills man slutligen står inför den totala segern. Ett linjediagram som går rakt upp mot solen. Detta synsätt medför att varje motgång, varje bakslag ses som en förlust både för individen och för gruppen. Då vår världsåskådning tillhör den mest motarbetade och förföljda ideologi som överhuvudtaget finns i samhället, så är motgångar och bakslag att förvänta sig.
Sedan kommer den förhatliga defaitismen. Man har deltagit på X många aktiviteter och delat ut Y stycken flygblad, och ändå ”händer ingenting” samtidigt som den utomstående omgivningen fortfarande inte lockas av alla Z antal argument mot massinvandring och globalism man kastat ur sig för obrydda öron. Man tappar modet och ser ingen mening med att fortsätta, sprider sitt missnöje och negativitet som etter bland sina kamr
Fredrik Vejdeland anslöt sig till Nordiska motståndsrörelsen, eller faktiskt Svenska motståndsrörelsen som det hette på den tiden, endast några år efter organisationens bildande 1997. Idag ingår han sedan länge i dess riksråd där han har rollen som politisk strateg. Som Nordisk Radios chef är han sedan fem år ansvarig för Motståndsrörelsens och andra sympatiska nationella radiosatsningar. Dessförinnan drev han den idag väletablerade nättidningen Nordfront under publikationens fem första år.
”Radiobossen” Vejdeland är också känd som ”Herr HMF” – ett smeknamn kommet av ett antal domar mot en ståndaktig förkämpe för yttrandefriheten. Med sin förmåga att genom åren kombinera ett familjeliv, där åtta barn ingår, med stora och ständigt pågående insatser i kampen för vårt folks överlevnad – bland annat som chef, skribent, talare, programledare, redaktör och levnadsglad inspiratör – har Herr HMF genom åren bevisat sig för alla nordiska frihetskämpar.
Vill du göra en kort pr
