Skip to content
Joan of Arc, eller som man i Frankrike säger Jeanne d’Arc, utgör en nationalgestalt av oöverträffat symbolvärde för den franska nationaliteten. Den fromma flickan som hörde röster från änglarna och ledde trupperna genom segerrika krig är både en myt och ett historiskt faktum. I kyrkor avtecknas Jeanne d’Arc som 1920 blev helgonförklarad. Gator och torg bär hennes namn. Hennes staty finns likaså på flera platser. Den andra söndagen i maj håller franska nationalister traditionsenligt en marsch för Jean d’Arc där de avlägger blommor och hyllar sin nationalsymbol.
Detta år hade myndigheterna nekat sju demonstrationstillstånd under helgen med patriotisk inriktning. Det skulle helt enkelt inte förekomma någon ”högerextrem manifestation” när regimen Emanuel Macron kan bestämma. Till skillnad från de större demonstrationerna mot presidenten, ”gula västar” och liknande, är de radikala nationella grupperna dessvärre ganska små och marginaliserade.
Av den begränsade franska jag kan, tyckte
Under torsdagen den 18 maj satte man upp ”Stolt Vit Ungdom”-klistermärken vid Ribbaskolan i Gränna.
Ursprungligen publicerad 2015-10-13.
Nyligen undrade en person jag mötte hur
det kommer sig att svenskar visar en svag patriotism, just med tanke på
den rekordstora migrationsvåg vi utsätts för i skrivande stund. Jag
kommenterade saken så, att det råder en bakvänd pedagogik som gör folk
förvirrade.
I alla historiska tider har ledarskapet för länder dragit fördel av och uppmuntrat stolthet och nationalkänsla bland befolkningen. Uppmuntran har så att säga kommit uppifrån och ner. I vår tid är det precis tvärtom. Makthavarna gör vad de kan för att döda den nationella självbevarelsedriften. Det är på gräsrotsnivå som patriotismen lever kvar, bland de få personer som trotsar makthavarna och som står emot det sociala trycket som riktas mot oliktänkare.
Henrik Pihlström vill skilja nutidens klagande från sann stridsvilja och patriotism.
Det har även tidigare hänt att ledarskapet
för länder bekämpat befolkningen genom att undertrycka deras nationella
känslor. Då har det
Den 9 maj varje år firar vårt folks fiender att de lyckades slå ned på Europas motstånd mot globalismen och att de därefter upprättade den ”europeiska unionen” och på allvar kunde påbörja mordet på vårt folk. Näste 7 genomförde därför en protestaktion under dagen.
Redan när aktivisterna anlände till platsen började de lokala dräggen som förorenar torget med sin närvaro om dagarna att hetsa mot motståndsmännen och bete sig på ett sätt som är väldigt typiskt för personer med låg intelligens, okontrollerad ilska och avsaknad av mening med livet.
Deras okvädningsord tystnade dock när de blev överröstade av att aktivisten David Wåhlander började hålla tal. Wåhlander, som hade ställt sig på en erövrad fiendeflagga talade om hur Sverige, allt sedan inträdet i EU 1995, har fått det sämre på grund av det så kallade ”samarbetet”.
”Det finns en stark motståndsfront som varje dag kämpar mot detta folkföräderi, som vill återge makten åt det folk som faktiskt byggde detta land och
Anledningen till att just lilla Kode valdes ut denna vårdag var på grund av problemen de har haft den senaste tiden med att ”ungdomsgäng” ifrån städerna samlas runt samhället och ställer till med bråk och vandalism. Dessutom ligger Kode i anknytning till motorvägen E6, vilket gör att man på ett enkelt sätt kan få maximal exponering.
Vädret var på topp med sol och klarblå himmel när kamraterna ställde sig på en bilbro över E6:an på förmiddagen. Man vecklade ut banderollen, ställde upp med fanor och tände två gröna rökgranater till förbipasserandes förtjusning!
Den gröna röken gifte sig väldigt bra med Motståndsrörelsens gröna medlemströjor och den lummiga grönskan runtomkring.
Efter en bra stund på bron ställdes några frågor till Daniel, ansvarig chef på plats.Hur har aktionen gått idag?Jo, det har gått väldigt bra! Det är kanonväder och humöret är på topp.Hur har responsen varit tycker du?Den har varit väldigt positiv! Tack vare det fina vädret så har det varit väl
Pär Öberg
Vad är dina allmänna tankar kring nationalsocialistisk 1 maj i Sundsvall?
Det ska bli mycket trevligt, vi har varit där flera gånger förut, men jag har aldrig varit där 1 maj. Sundsvall är en stad med en lång historia av tung och betydelsefull industri. En bra stad för att visa att Motståndsrörelsen är det enda alternativet för en arbetare som överhuvudtaget vill ha en framtid.
År 1721 brändes och plundrades Sundsvall av ryska trupper. Idag plundras staden av rovgiriga globalister som centraliserar allt mer makt, bort från folket till osympatiska icke folkvalda härskare. Vi vill ändra på det.
Du har ju tidigare debatterat med meningsmotståndare under Motståndsrörelsens demonstrationer. Är detta något du skulle vara öppen för också i år om någon känner sig manad?
Jag är i princip alltid öppen för det. Det skulle vara extra kul att prata med kommunalråd Bodil Hansson. Men, bara ryktet om att Motståndsrörelsen skulle komma till staden verkar ha fått henne att avs
I helgen anordnade Nordiska motståndsrörelsens Näste 2 en Ostarafest med aktiviteter för både vuxna och barn, i synnerhet för sistnämnda. Det var en heldag med högtidspyssel, tipspromenad, lekar, marknad med bland annat hantverk och närproducerad mat samt en väl tilltagen buffé.
– Det var det bästa arrangemanget av den här typen som anordnats i nästet sedan Nordendagarna 2020, säger Fredrik Vejdeland.
– Bra planerat, många kulturella aktiviteter och förmodligen den godaste och mest genomtänkta buffé jag någonsin ätit.
Vejdeland höll ett föredrag som var riktat till framförallt barn. Ett tjugotal barn var på plats för att lyssna på vad han hade att säga om påskens ursprung och Ostara.
Så både arrangemanget och föredraget var riktat till barn? Varför?
– Ja, precis. Eller rättare sagt barn och vuxna, men med det största fokuset på barnen. Jag talade kring temat för dagen, Ostara, som ju ursprungligen är vårt folks högtid. Syftet är att stärka identiteten hos de små,
Max Rosenfors hyllar i en krönika på Nordfront den nationella internetkultur som han skriver var som starkast 2015-2017, och att denna ingick i en medveten plan för den nationella rörelsen att erövra internet, något vi också lyckades med, för att sedan bli närmast totalt censurerade. Vidare problematiserar Rosenfors att han efter detta inte längre tycks se någon plan för hur vi nationella ska kunna segra.
Jag har inte hört en enda nationalist förklara hur vi nu ska gå framåt, än mindre faktiskt visa vägen och att genom handling visa hur ens plan ser ut. Det är ju katastrofalt. Det finns gott om saker att harva på med, tro mig, men att harva på är väsensskilt från att ha en plan.Detta problem, och inget annat, bör du grubbla över.Det finns ingenting viktigare att tänka på, och ingen annan än vi kommer lösa det.Jag ställde mig nämligen frågan hur jag skulle förklara för någon som tycker som oss, men som inte är villig att delta i aktivism för saken: hur ska jag förklara varför vi behö
För tio år sedan när jag gick med i Motståndsrörelsen var jag, som jag tidigare nämnt, skeptisk till organisationen, men det i onödan, då jag möttes av gemenskap och kamratskap. Jag möttes av människor som i samma stund som jag anslöt mig, var beredda att offra allt för mig. Som ställde upp på ett sätt ingen annan någonsin gjort tidigare.
Som den gången när jag fick brev från Socialtjänsten och kände mamma-paniken stiga och ringde till min dåvarande gruppchef och grät i telefonen. Han och fler av mina kamrater var hemma hos mig inom en timme för att stötta mig. Det är kamratskap!
Eller som den där gången när jag behövde lämna en minst sagt trasslig relation och min dåvarande gruppchef återigen fanns med via telefonen som stöttning med orden ”Ring om det blir problem. Vi kommer!”. Det är kvinnofrid!
Jag har aldrig någonsin känt mig mer trygg eller bättre omhändertagen som kvinna än i Motståndsrörelsen. För det är jag evigt tacksam.
Den här mentaliteten och offerviljan fö
Stolt, självsäker och stridslysten – tre ord som ekar i mitt huvud efter att jag nyligen kommit hem från årets upplaga av Organisationsdagarna. Det är en otrolig och helt unik upplevelse att sova, äta, slåss och arbeta tillsammans med fanatiska nationalsocialister under två nätter, samtidigt som man som ny medlem inte kan förmå sig förstå att inte fler, ja varför inte samtliga, nationella i Norden vill dela en sådan upplevelse med oss.
Ni som tidigare har läst mina texter kanske vet att jag nyligen blev aktiv i Nordiska motståndsrörelsen efter att under ett antal år ha arbetat för Sverigedemokraterna. Jag vill med denna text belysa några av de väsensskilda upplevelser och intryck som man får som aktiv i de två olika organisationerna, mer specifikt skillnaderna när det kommer till de rikstäckande evenemangen.
Gemenskap vs rangordning
För det första skulle det aldrig komma på fråga att en högt uppsatt sverigedemokrat sätter sig vid samma bord som en reguljär medlem. Under mina å
Onsdagen den 22 februari så sattes klistermärken upp i Göteborg och Mölndal från kampanjen ”Stolt Vit Ungdom”.
Nedan finns länkar till mina tre artiklar med utdrag ur Greenpilleds version av Min kamp och under varje utdrag radar jag upp ett antal frågeställningar. Dessa frågeställningar kommer att vara direkt kopplade till artiklarna och dem sidor de behandlar. Tanken är att de läsarna som vill ska kunna använda sig av frågorna för att på ett lättare sätt kunna bearbeta sidornas innehåll.
Sida 32-38
Den, som inte själv känner ormen klämma om sin hals, kommer aldrig att göra bekantskap med dess gifttänder. I annat fall blir resultatet endast ytligt svammel eller förljugen sentimentalitet. Båda är skadliga. Det ena, då man aldrig förmår tränga till problemets kärna och andra, då man förbigår det väsentliga. Jag vet inte vad som är mest ödesdigert: ett nonchalerande av den sociala nöden, som majoriteten av de av lyckan gynnade och de, som själva arbetat sig upp dagligen ses göra, eller den lika högmodiga som ofta påträngande taktlösheten och det alltid nådiga sättet att vara nedlåtande,
Måndagen den 20 februari så pyntade medlemmar några skolor med nationalsocialistiska klistermärken i Göteborg från kampanjen ”Stolt Vit Ungdom”.
Den 19 februari delades flygbladet ”blod och jord” ut i bostadsområden i bankeryd. Det sattes även upp ”Stolt Vit ungdom”-klistermärken på högstadieskolan i bankeryd som ett välkomnande tillbaka efter lovet.
Stolt vit ungdom-klistermärken sattes upp i Kramfors den 17 februari.
