Skip to content
För många år sedan trodde jag mig vara feminist och att feminismen var den rätta vägen till lycka. För visst kan det låta som ljuv musik i öronen med jämställdhet och lika löner? De allra flesta i dagens samhälle ser det som en självklarhet och funderar aldrig över vad deras handlingar faktiskt resulterar i. Konsekvenserna är många.
För vad innebär det egentligen i praktiken? Kan vi må bra med feminismen som grund i våra förhållanden, på arbetsplatsen eller i livet i allmänhet?
Jag kunde inte det. Liksom många kvinnor med mig blev jag utbränd och jag har förstått nu att det var just feminismen som drev mig dit. För vad händer när vi ska satsa på karriären, sköta det tunga arbetet i vardagen och samtidigt försöka hinna bejaka den naturliga driften som så starkt genom instinkt lever inom oss? Vad händer när vi förväntas vara både män och kvinnor? Kvinnor kan! Men kan vi det? Kan vi förväntas orka med dessa omänskligt höga krav som genom feminismen ställs på oss? Svaret är nej. Det
Jag vill börja med att säga att jag förstår att det bultar i ett nordiskt hjärta vid tanken på att vita folkfränder dör i ett krig i vårt Europa. Altruism är en av de nordiska folkens främsta rasliga karaktärsdrag och ett annat är mod. Att då vilja ge vad man kan för att skydda andra är såklart något vackert, något som visar att du ännu är i åtminstone någorlunda kontakt med ditt inre och inte förslavats helt av materialismen.
Jag förstår med andra ord känslorna och instinkterna som ligger bakom tankarna att vilja åka ned till Ukraina för att delta i kriget. Jag har däremot betydligt svårare att förstå de som verkligen väljer att göra slag i saken och göra tankarna till verklighet, för hur mycket dina känslor och instinkter än säger det så borde det efterföljande logiska resonemanget sedan sätta stopp och få dig att inte åka.
På samma sätt förstår jag till fullo de som någon gång tänker tanken att vilja ta till vapen och skjuta ned folkförrädare eller rasfrämmande våldtäktsmän hä
Månadens bästa aktioner:
Ny kampanj för blod och jord inleddes i Ängelholm med torgmöte i stadens centrum.
Protestaktion för fred i Stockholm.
I den danska kommunen Vejle har det bedrivits omfattande aktivism efter att folket fått kriminella rasfrämlingar som grannar.
Månadens ”shoutout”:
Jacob Vullum Andersen som utsetts till chef för den danska grenen av Nordiska motståndsrörelsen.
En av Norges bästa skribenter Russleman för ännu en bra artikel som vi publicerat under månaden.
Våra isländska kamrater som enträget kämpar på trots att de för andra gången på kort tid behövt byta domännamn och nu återfinns på Nordurvigi.se.
Månadens bild (som inte redan använts ovan):
Kamrater på vandring över sjön Rämen i Dalarna.
Månadens nyheter:
Krigsutbrott i Ukraina. Läs Robert Eklunds kommentar här.
Restriktionerna för Covid 19 upphör. Simon Lindberg skrev samma dag om hur motståndet lönat sig.
Månadens läsning:
Förföljer Motståndsrörelsen judar eller
Ursprungligen publicerad på Nordfront.dk.
Stämningen har varit kokande i den danska byn Sandvad som ligger i Vejle kommun, efter att det framkommit att Specialcenter Sandvad, stadens asylcenter i regi av Röda Korset, ska bebos av kriminella rasfrämlingar dömda för mord och sexualbrott. Lokalbefolkningen har med rätta känt sig lurad då Röda Korsets regionledare Tina Lundgaard försäkrat lokalbefolkningen att det rörde sig om flyktingar med ”särskilda behov” och inte grovt kriminella.
Sedan dess har ett medborgarmöte hållits i staden där den danska immigrationsstyrelsen, Röda Korset, Vejle kommun och liberal-marxistiska politiker deltog. Här fick danska Immigrationsverket frågan om de kunde garantera att inga brottslingar och sedlighetsförbrytare skulle komma till Sandvad. Biträdande direktör Grith Poulsen kunde inte ge denna garanti.
En advokatbyrå gjorde en juridisk bedömning av avtalet som kommit fram till att sammansättningen av de boende på Specialcenter
Under åren har flertalet misslyckade försök gjorts av systemet att förbjuda Nordiska motståndsrörelsen som organisation eller olika delar av vår verksamhet. Försöken har misslyckats eftersom de ansetts lagvidriga och vi har istället kunnat fira seger efter seger i rättegångssalarna.
2019 tillsatte Regeringen därför en arbetsgrupp som skulle utröna hur man på bästa vis skulle gå till väga för att lyckas med detta och förra året presenterade Kommittén om förbud mot rasistiska organisationer sitt resultat; ett förslag om att rasistiska organisationer som ägnar sig åt ”förföljelser av folkgrupper baserat på etniskt ursprung, hudfärg eller ras” ska kunna förbjudas och att samröre med dessa ska kunna ge upp till två års fängelse.
Experter till både höger och vänster sågade dock förslaget. Enligt vänner av yttrandefrihet var det rättsvidrigt och enligt fiender till det fria ordet var det allt för snävt så att ingen skulle kunna fällas för detta ändå. Det finns ju nämligen inte några
Det var aktivister och medlemmar från norska Näste 1 som genomförde aktionen den 22 januari. Först sattes det upp en skylt med texten ”Minnesmärke för mångkulturens ansiktslösa offer” på torget i staden och sedan lades en bukett vita rosor ned framför skylten.
Med detta ville man lyfta fram de många norrmän som fallit offer för mångkulturen, nästan utan att uppmärksammas överhuvud taget av varken politiker eller media. Detta står i stor kontrast till de fåtal rasfrämlingar som under historien har mördats i landet och därefter hedrats med statyer som rests i deras namn och maximal uppmärksamhet i media världen över.
Framför minnesmärket ställde man sedan upp med fana och började dela ut flygblad till människor som passerade. Fler diskussioner fördes, både med de som var vänligt sinnade och med sådana som fyllts av fördomar genom massmedias bild av nationella frihetskämpar.
Efter en stund dök också polisen upp och hade en kort dialog med aktivisterna. Fö
Aktivisterna ställde upp med fana i Eksjö centrum strax efter klockan 10 på förmiddagen och började dela ut flygblad till folket med budskap som uppmanade svenskar att gå samman och försvara sig själva och sitt folk från attacker av rasfrämlingar.
I Eksjö är det många som är nationellt sinnade och Motståndsrörelsen brukar vanligtvis få en mycket positiv respons i staden – så även denna gång. Många tog emot flygblad och en del stannade för att diskutera politik. Några som var tveksamt inställda blev positiva efter att ha samtalat med aktivisterna. Även denna gång fick motståndsmännen många lyckönskningar.
I Eksjö finns också en liten minoritet väldigt högljudda rödingar, vilket annars är väldigt ovanligt i Småland. Några av dessa tog sig ut för att tjafsa med aktivisterna och beklaga sig över Motståndsrörelsens närvaro i staden. De fortsatte med sina sedan länge uttjatade lögner om att det inte finns några skillnader mellan raserna och att värnandet om sitt egna fol
Nu när ytterligare ett år gått till ända har jag traditionsenligt lagt ganska många timmar på att gå igenom alla Motståndsrörelsens aktiviteter under året, sammanställa statistik och dra slutsatser. Precis som 2020 var 2021 kantat av oproportionerliga Covid 19-restriktioner som åtminstone stundvis satt sin prägel på delar av verksamheten.
2021 har också varit ett år som kommer se ganska annorlunda ut i denna rapport då vi i ganska hög grad frångått basaktivismen, alltså flygblad i brevlådor och klistermärkesuppsättningar och dylikt, för att istället lägga ännu mer tid och energi på att genomföra riktigt, riktigt bra, genomtänkta och välplanerade aktioner. Vi har med det sagt inte, och kommer inte heller överge denna del av verksamheten helt och hållet då det trots allt är ett enkelt sätt att kunna få alla medlemmar att bidra med något till kampen, men vi har de senaste åren mer och mer ändrat fokus och det syns på siffrorna från 2021.
En annan sak som märks av om man känner till
Ursprungligen publicerad på Nordfront.dk.
För drygt 8 månader sedan lämnade jag tillfälligt kampen, min familj och min vardag för att avtjäna ett fängelsestraff för ett brott jag blev oskyldigt dömd för. Jag släpptes nyligen och är nu tillbaka hemma med min familj som en starkare och klokare människa.
En sak man verkligen får lära känna i fängelset är systemets paranoida förhållande till nationalsocialismen och de som kämpar offervilligt för kampen. Redan innan mitt fängelsestraff startade yttrade sig systemets paranoia när normal praxis frångicks genom att jag blev placerad i ett högriskfängelse istället för på en öppen anstalt. Högriskfängelserna är under ordinära omständigheter menade för de som ska avtjäna 5 år eller mer.
Ganska snart efter min ankomst till Kragskovhedefängelset fick jag besked om att jag nog inte ska räkna med att bli utsläppt på varken permission eller skyddstillsyn, vilket ytterligare pekar på systemets paranoia gentemot nationalsocialismen och hur man
På julbordet den 4 december startade Näste 3 en insamling till fattiga och hemlösa svenskar. Nu har insamlingen resulterat i att Motståndsrörelsen samlat in och kunnat köpa flera gåvor med hjälp av donationerna. En del av dessa gåvor har medlemmar packat in och gjort till prydliga julklappar till hemlösa Helsingborgare.
Aktivister begav sig både till de hemlösas hus i Helsingborg, ett hus där de allra fattigaste bjuds på mat, husrum och kläder och även till de centrala delarna av staden där behövande svenskar brukar hålla till. Vid de hemlösas hus lämnade man av flera säckar med kläder och dylikt som samlats in. Efter att ha blivit tackade och blivit önskade en riktigt god jul så begav man sig vidare.
Mellan stortorget och Helsingborgs tågcentral mötte man på flertalet fattiga och behövande svenskar.
Kaffet, kakorna och snacksen uppskattades mycket.
Aktivisterna frågade om de fattiga svenskarna var sugna på lite kaffe. Först var de lite misstänksamma och medde
Vad vill ni uppnå med er politiska agenda och varför?
Vårt viktigaste mål är att vår ras, de etniskt nordeuropeiska folken, ska överleva och få de bästa möjliga förutsättningarna för att utvecklas och leva i frihet. Inte bara nu och imorgon utan i en tidsram om tusen och åter tusen år framåt.
Det största hotet mot detta mål idag är massinvandringen och det i kombination med de låga födslotalen bland vårt eget folk. Det dör helt enkelt fler nordiska män och kvinnor än det föds nya idag och tomrummet fylls upp med utomeuropéer – en verklighet som leder till att vårt folk sakta men säkert byts ut och till slut förintas för att aldrig mer kunna återvända.
För att säkerställa vår överlevnad och frihet måste därför massinvandringen stoppas snarast och merparten av de rasfrämlingar som befinner sig här måste repatrieras till sina respektive ursprungsländer.
Anledningen till varför är väl ganska uppenbar; överlevnadsinstinkt är den djupaste instinkt varje djur på planeten har – ja,
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
När man uppmanar sympatisörer att organisera sig och kämpa för ett bättre Norden får man ibland höra: ”När systemkollapsen kommer, då ska jag gå med”.
Påståendet är en dålig ursäkt. Det kommer oftast från välvilliga människor som ännu inte har tagit modet till sig att göra något. Som en försvarsmekanism för att legitimera sin egen passivitet har de intalat sig att de måste vänta på att saker och ting blir värre.
Att många fler rasfrämlingar måste välla in över Nordens gränser innan de kan agera. Att ekonomin måste bli lite sämre först.
Att vänta på ”kollapsen”
De här accelerationisterna väntar på vad de kallar systemkollapsen, ett ekonomiskt och politiskt tillstånd då dagens makthavare har tappat greppet om sin makt. Det kan vara en allvarlig ekonomisk kris som i sin tur leder till fattigdom och svält.
Kommer den här dagen då? Kanske.
Vi vet inte hur framtidens förhållanden kommer att se ut och vi vet inte hur r
Vid 18-tiden hölls en slags julkonsert och ljuständning i centrum vilket lockade till sig en stor folksamling – något som i sin tur lockade till sig Motståndsrörelsens aktivister. Aktivisterna delade ut flygblad och stod och pratade med folket.
När evenemanget var avslutat tunnades folkmassan ut och aktivisterna började istället gå runt i stan för att sätta upp propaganda. Efter att större delen av centrala Vetlanda hade täckts begav man sig mot stadens utkanter för att sätta upp banderoller och samtala med ungdomar som brukar hänga på parkeringarna.
Gruppchefen och Vetlandabon Jonas Jensmark, berättar om mötet med ungdomarna:
”Vi begav oss mot utkanten av Vetlanda där vi visste att ungdomarna skulle hålla till. När jag och ett par kamrater är på väg fram till dem så dyker den första polisbilen upp, sammanlagt så är det tre patruller som anländer till platsen och försöker få svar på vad vi gjorde där, men som vanligt så fick de inget svar på det. Vi hade många
Det har de senaste dagarna på Nordfront publicerats två utmärkta artiklar. Den ena artikeln, ”När kollapsen kommer går jag med” där Karl Folkesson kommenterar fenomenet med sympatisörer som väljer att inte gå med i Nordiska motståndsrörelsen utan avvaktar tills kollapsen kommer och den andra artikeln, ”Vem är nationalsocialist” där Marcus Hansson argumenterar för att man inte kan vara nationalsocialist om man väljer att inte organisera sig. Jag vill med denna artikel komplettera dessa två bemötanden med ett eget.
Jag har under en längre tid följt kommentarer på Nordfront, på Nordfronts fristående chattgrupp på Telegram och på andra plattformar och har under flera år pratat med många rekryter och sympatisörer. Jag har nog hört de flesta ursäkter och undanflykter till varför de väljer att inte gå med i Nordiska motståndsrörelsen. Nästan samtliga grundar sig i en enda sak.
De ursäkter man får höra är ”Jag stödjer er men…”, ”Om Motståndsrörelsen bara förändras på det här sättet̷
Lördagen den 9:e oktober samlades både svenska och norska kamrater strax utanför Strömstad. Planen för dagen var att köra två offentliga flygbladsutdelningar, en vid Nordby Shoppingcenter och en annan i Svinesund.
Nordby
Gruppen i Nordby placerade sig vid två stycken olika ingångar, på ena platsen stod man med en banderoll och utanför den andra med en fana.
Det var ett gott flöde med människor under hela aktiviteten, främst bestående av norrmän, och en stor del av dessa var väldigt intresserade av att diskutera med aktivisterna på plats. Förutom ett par irriterade ordningsvakter var bemötandet överlag väldigt bra.
Svinesund
Gruppen stod under aktiviteten vid två olika butiker och de positiva reaktionerna var här något färre än i Nordby. Detta berodde på den stora mängd rasfrämlingar som passerade och handlade på bland annat ”Eurocash”. Flera av de butiksanställda på denna butik var även mycket upprörda över Motståndsrörelsens närvaro. De stoppade til
