Skip to content
Disciplin är praktiken av självkontroll och tron på sig själv för att veta att man kan nå sina mål, även när det inte verkar möjligt.
Efter fem år som medlem i Motståndsrörelsen, och på senare tid som nästeschef och nu rikschef, har jag lärt mig att många män och kvinnor som söker sig till denna organisation kanske har insett några mycket viktiga sanningar om politik och världen i allmänhet, de inser nödvändigheten av en nationalsocialistisk revolution, men de är ändå märkta av det sjuka döende samhället och bär med sig lågt självförtroende, passivitet och brist på disciplin.
Vissa människor tror att disciplin resulterar i stelhet eller oflexibilitet, men så är inte nödvändigtvis fallet. Disciplin anpassad till uppgiften resulterar i ordning och följer en uppsättning regler eller en plan för ett resultat som är förutbestämt. Disciplinerade människor är villiga att offra sig för att nå sina mål, eftersom de vet vikten av deras kamp både för folkets framtid i ett fritt Norden och f
Ett påstående som jag stöter på ibland från sympatisörer i olika forum är att vi aktivister och medlemmar i Motståndsrörelsen på olika vis är bättre människor än många andra, att vi innehar egenskaper som andra inte har (oftast gällande den som själv säger detta).
Även om detta såklart är smickrande och något som vi strävar efter att uppnå så vill jag ändå påstå att det på ett sätt ändå är felaktigt.
Sanningen är att det är en väsentlig sak som skiljer oss ifrån de välvilligt inställda sympatisörer som sitter på utsidan och tittar in och det är valet vi gjort att gå med i Nordiska motståndsrörelsen och aktivt kämpa för vårt folks bevarande i Norden för evig framtid!
En del av er utanför organisationen har inte valt bort kampen för att ni är lata eller fega (även om dessa också finns och bör läsa denna text och fundera över era liv och vad du är värd den dagen du inte längre finns) utan för att ni tror er inte passa in i en elitorganisation som Nordiska motståndsrörelsen –
Fredagen den 11 november sattes det upp banderoller runt om i Stockholm med budskapet ”Född vit – född stolt”.
Tidigt på morgonen fredagen den 28 oktober sattes banderoller upp i Spånga och Bromma i Stockholms kommun. Budskapet var ”Född vit – Född stolt”.
Under onsdagen delades det ut flygblad med budskapet ”White Lives Matters” i Taberg i Jönköping.
Det sattes även upp klistermärken med tyrrunor samt ”Stolt Vit Ungdom” både där och i Bankeryd.
Ansök idag till Sveriges enda nationalsocialistiska kamporganisation och gör det du kan för den vita rasen!
Tisdagen den 18 oktober fortsatte SVU-kampanjen genom att en högstadieskola i Eksjö dekorerades med slagorden ”Stolt, Vit, Ungdom”.
Efter månadsmötet den 15 oktober så genomfördes en klistermärkesuppsättning med sunda budskap på temat ”Stolt Vit Ungdom” riktat till vita ungdomar i Göteborg.
Måndagen den 10 oktober så spreds klistermärken på temat ”Stolt Vit Ungdom” i Göteborg.
Söndagen den 2 oktober så spreds budskapet ”Stolt vit ungdom” på Withalaskolan och Njudungsgymnasiet i Vetlanda.
Gymnasieskolorna i Huddinge söder om Stockholm fick besök av Nordiska motståndsrörelsen på kvällen tisdagen den 20 september. Affischeringen uppmuntrar svensk vit ungdom att vara stolt och slå tillbaka.
Att jag skriver en artikel om valresultaten är väl nära nog en plikt som följer med min position och därför kommer den givetvis här. Vissa har kanske undrat varför inget hörts, men faktum är att jag har tänkt på att skriva denna artikel hela veckan nu, men jag har bara velat vänta in att de sista valresultaten fastställs. De inkompetenta tjänstemännen som har hand om räkning och uppdatering tycks ju dock aldrig bli klara, utan har fastnat på 15 av 16 distrikt i Ludvika nu i flera dagar och därför tar nu mitt tålamod slut och jag skriver denna artikel ändå.
Jag kommer fokusera på Nordiska motståndsrörelsens valkamp och inte på det svenska valet i stort. Vill man ha en bra analys av utgången av valet beträffande de övriga partierna rekommenderar jag varmt Simon Holmquists artikel Välkommen till det ”blåbruna” Sverige på Nordfront.
Så hur gick det då för Nordiska motståndsrörelsen?
Givetvis kom vi inte ens i närheten av att komma in i Riksdagen. Precis som förmodat kom vi inte he
Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg höll i sluttampen av valet en föredragsturné där han besökte Vetlanda, Ludvika och Munkedal. Denna text baserar sig på den öppna föreläsning som hölls i Munkedal dagen före valdagen. Bilderna i artikeln är också från detta tillfälle.
Min tanke från början och innan jag hört föredraget var att skriva en klassisk rapport, men då föredraget i sin helhet med dess många konstruktiva detaljer gjorde alltsammans så onekligen innehållsrikt fann jag det svårt att urskilja och lyfta fram de viktigaste beståndsdelarna. Istället blev det denna text som fritt och sömlöst blandar sådant Lindberg sa med mina egna tankar kring det hela. En unik och förhoppningsvis intressant text, men som ändå inte avslöjar allt och tar bort hela nöjet för dig utifall du får tillfället att höra det själv någon gång i framtiden.
I första delen av Lindbergs föredrag utgjordes en djupare och tydliggörande analys av hur den mångåriga fortlöpande massinvandringen av
Hej Vera! Även fast de flesta redan vet vem du är så får du gärna presentera dig själv för väljarna. Vem är du och vad har du arbetat med inom den nationella kampen?
I grunden är jag en svensk-tysk flykting (svensk mor och tysk far) som kände sig som en desertör när jag kom till Sverige 1945 som 17-åring. Jag hade inställningen ”nå, vi har förlorat och jag måste finna mig i en annan situation”. Jag mötte en uppsjö av lögner om Tredje riket, där jag inte kände igen någonting från mina tidigare upplevelser.
Detta späddes på med oartikulerat hat och följande avrättningar av våra anhållna ledare inom Tredje riket mellan 1945 och 1960, ja överlevande förföljs till och med än i dag hur hög ålder de än har, av det ockuperade Tyskland. Jag beslutade mig tidigt för att försvara alla dessa offer och förblev min ed trogen som jag avlade i Hitlerjugend 1943 i 15års-åldern när jag gick över till BDM (Förbund för tyska flickor).
Inte bara det, naturligtvis som svenskättling, be
Dagen tog sin början i Södertälje där deltagarna mötes upp strax utanför stadens centrum, för att sedan bege sig till den centrala gågatan där samtliga riksdagspartier och ett lokalt parti har sina valstugor uppställda.
Väl där positionerade sig motståndsmän och kvinnor på en strategisk plats med en banderoll och en flygbladsutdelning påbörjades.
Intresset för det stundande valet verkade inte vara prio ett för de lördagsflanörer som rörde sig i centrum. Det var ett fåtal personer som besökte de etablerade partiernas valstugor. Motståndsmännen som däremot inte låste fast sig vid en liten specifik plats utan rörde sig på torget fick tillfälle att föra flera samtal med intresserade personer.Några som dock inte var intresserade av samtal med den sanna oppositionen var de nämnda riksdagspartierna som kategoriskt vägrade diskutera ens sin egen politik.
Om det beror på att de är medvetna om att den politik de representerar är så värdelös att de skäms över att diskutera den eller
Vill du göra en kort presentation av dig själv ?
Jag är en 39-årig familjefar bosatt i Nyhammar utanför Ludvika, född i Falun och uppvuxen i Katrineholm. Jag känner mig vid det här laget väldigt rotad i Nordiska motståndsrörelsens Näste 5, som omfattar Dalarna och Värmland. Jag har fru och fyra barn.
Jag blev nationell i slutet av 90-talet och anslöt mig till Nordiska motståndsrörelsen 2007. Innan jag gjorde det, så var jag medlem i NSF, som jag gick med i 2005. I Motståndsrörelsen var jag först gruppchef i Näste 1 och sedan nästeschef där. Nu är jag gruppchef för kampavdelningen här i Näste 5 och även programledare för Nordisk Radios aktivistpodd Mer Än Ord. Utöver det så är jag en av valkandidaterna i årets kommunval här i Ludvika, vilket jag även var i det förra valet.
Vad jobbar du med?
Jag jobbar med motorprovning, vilket betyder att vi testkör motorer i rigg.
Kan du berätta lite om ditt nationella uppvaknande på sent 90-tal? Vilka frågor engagerade dig då? Fanns
