Skip to content
Ursprungligen publicerad på Nordfront.dk.
För drygt 8 månader sedan lämnade jag tillfälligt kampen, min familj och min vardag för att avtjäna ett fängelsestraff för ett brott jag blev oskyldigt dömd för. Jag släpptes nyligen och är nu tillbaka hemma med min familj som en starkare och klokare människa.
En sak man verkligen får lära känna i fängelset är systemets paranoida förhållande till nationalsocialismen och de som kämpar offervilligt för kampen. Redan innan mitt fängelsestraff startade yttrade sig systemets paranoia när normal praxis frångicks genom att jag blev placerad i ett högriskfängelse istället för på en öppen anstalt. Högriskfängelserna är under ordinära omständigheter menade för de som ska avtjäna 5 år eller mer.
Ganska snart efter min ankomst till Kragskovhedefängelset fick jag besked om att jag nog inte ska räkna med att bli utsläppt på varken permission eller skyddstillsyn, vilket ytterligare pekar på systemets paranoia gentemot nationalsocialismen och hur man
Det var under förra månaden som Danmarks regering, med fackförbundens godkännande, tog beslutet som innebär att arbetsgivare i landet ges rätt att ställa krav på vaccinering eller regelbundna negativa test för Covid 19 och att de utan detta har full juridisk rätt att avskeda arbetstagare och detta utan hänsyn till hur länge personerna varit anställda eller om de i övrigt skött sig klanderfritt.
Nordiska motståndsrörelsen motsätter sig kraftigt dylika övergrepp på nordiska arbetares rättigheter, genomförda av korrupta politiker och till förmån för storfinansen och valde därför under söndagen att bedriva aktivism med det aktuella folkfientliga beslutet i fokus.
Nedan kommer bilder från flera av de aktioner som genomförts. I slutet av artikeln finner du också länktips för vidare läsning om Nordiska motståndsrörelsens ställningstaganden i frågor runt Covid 19.
Stockholm
Pär Sjögren håller tal utanför danska ambassaden i Stockholm.
Gröna rökgranater används under talet för
Ursprungligen publicerad 2011-11-17.
Martin Heidegger, en av 1900-talets främsta filosofer, ansåg att vetenskapen är begränsad eftersom den är endimensionell. ”Vetenskapen tänker inte”, då den är beroende av objektiva fakta och avgränsad till vad vi idag uppfattar som verklighet.
En fördel med ”metafysiken” (jämfört med fysiken) är att den kan uppfatta saker som inte går att bevisa men däremot ana, känna eller föreställa sig. Genom föreställningsförmågan kan man skapa en ny verklighet om man först visualiserar en bild av det nya tillståndet och därefter förenar alla krafter mot det målet. En avgörande del i detta arbete, när det kommer till vår verksamhet, är naturligtvis att man tar hänsyn till det människomaterial som finns (eller kan uppbådas) och förstår att en världsåskådning ”skall förbli utan betydelse för den praktiska utformningen av folkens liv, så länge ej dess bärande idéer blivit banér för en kamprörelse” (Adolf Hitler). Utan insikten om att uppgiften kräver en kam
Hej Patrik. Innan vi kommer in på det egentliga ämnet, vill du berätta hur blev du nationell och vad var det som fick dig att gå med i Motståndsrörelsen?
Under min tonårstid hängde jag mycket med skinnskallarna i Eksjö och söp och tourettesheilade. Jag var socialist och lyssnade på punk men vi höll ihop med skinnskallar på den tiden. I slutet av 90-talet började många skinnskallar och punkare att knarka. Många av mina vänner gick bort på grund av överdoser av piller. Jag flyttade till Nässjö i början av 2000-talet, samt jobbade och reste mycket utomlands, bland annat i USA, Europa och Asien.
11 september var en ögonöppnare för mig då jag insåg att USA startar krig mot fattiga länder för att senare, 2003 hitta på att Irak hade massförstörelsevapen. Jag var väl politiskt ointresserad fram tills 2011 då Vänsterpartiet röstade med regeringen att understödja bombflyg i Libyen då Kaddafi avsattes och mördades. Och senare 2014 då Nässjö helt plötsligt var översvämmat av araber och n****
Vad vill ni uppnå med er politiska agenda och varför?
Vårt viktigaste mål är att vår ras, de etniskt nordeuropeiska folken, ska överleva och få de bästa möjliga förutsättningarna för att utvecklas och leva i frihet. Inte bara nu och imorgon utan i en tidsram om tusen och åter tusen år framåt.
Det största hotet mot detta mål idag är massinvandringen och det i kombination med de låga födslotalen bland vårt eget folk. Det dör helt enkelt fler nordiska män och kvinnor än det föds nya idag och tomrummet fylls upp med utomeuropéer – en verklighet som leder till att vårt folk sakta men säkert byts ut och till slut förintas för att aldrig mer kunna återvända.
För att säkerställa vår överlevnad och frihet måste därför massinvandringen stoppas snarast och merparten av de rasfrämlingar som befinner sig här måste repatrieras till sina respektive ursprungsländer.
Anledningen till varför är väl ganska uppenbar; överlevnadsinstinkt är den djupaste instinkt varje djur på planeten har – ja,
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
När man uppmanar sympatisörer att organisera sig och kämpa för ett bättre Norden får man ibland höra: ”När systemkollapsen kommer, då ska jag gå med”.
Påståendet är en dålig ursäkt. Det kommer oftast från välvilliga människor som ännu inte har tagit modet till sig att göra något. Som en försvarsmekanism för att legitimera sin egen passivitet har de intalat sig att de måste vänta på att saker och ting blir värre.
Att många fler rasfrämlingar måste välla in över Nordens gränser innan de kan agera. Att ekonomin måste bli lite sämre först.
Att vänta på ”kollapsen”
De här accelerationisterna väntar på vad de kallar systemkollapsen, ett ekonomiskt och politiskt tillstånd då dagens makthavare har tappat greppet om sin makt. Det kan vara en allvarlig ekonomisk kris som i sin tur leder till fattigdom och svält.
Kommer den här dagen då? Kanske.
Vi vet inte hur framtidens förhållanden kommer att se ut och vi vet inte hur r
På kvällen onsdag 17/11 hölls i Näste 8 som vanligt veckomöte och studiecirkel i Anton Holzners bok Bemästra livet.
Mötet upptogs till stor del av berättelser och redogörelser från den föregående helgens stora arrangemang Organisationsdagarna för dem i nästet som inte hade möjlighet att närvara den här gången.
Dagens pensum för studiecirkeln om Holzners bok var kapitel 4 Inre frihet. Högläsning följdes av frågor och diskussion.
Holzner konstaterar inledningsvis i kapitlet att endast en människa som uppnått inre frihet, och inte bara yttre, är sant och varaktigt fri, eftersom han eller hon inte ”står och faller utifrån yttre omständigheter eller andra människors nycker och infall”. Denna inre frihet måste varje individ tillkämpa sig i en ständigt pågående kamp.
Den som står stadigt oavsett yttre omständigheter och kan fullgöra sin plikt och utföra sitt arbete ”ostörd av världsliga förändringar och obehindrad av människors svaghet och lynne” – den personen äger inre frihet.
Den fri
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Alla som kommer organisera sig med något som har med nationalsocialismen att göra har någon familjemedlem eller vän som kommer ogilla ditt engagemang till den grad att de aktivt kommer att försöka förmå dig att upphöra med ditt motstånd mot rasfienderna. Det behöver inte vara en ensam person utan det kan vara flera inom familjen som motarbetar ditt engagemang. Deras bevekelsegrunder kan vara olika, de kanske lägger stor vikt vid hur människor socialt ser på familjen.
Kort bör dock sägas att alla som sysslar med politik kan råka ut för detta, du kan vara en socialdemokrat bland en grupp vänner som alla är moderater eller har du en fader eller moder som är moderat. Det kan gå till hätskt till även i dessa förhållanden, jag har hört historier.
De kanske har en annan politisk syn, de kanske fortfarande befinner sig i ett stadie av hjärntvätt där ett blandrassamhälle är bra och judarna är alla totalt felfria och oskyldiga. Eller så har de e
Det har de senaste dagarna på Nordfront publicerats två utmärkta artiklar. Den ena artikeln, ”När kollapsen kommer går jag med” där Karl Folkesson kommenterar fenomenet med sympatisörer som väljer att inte gå med i Nordiska motståndsrörelsen utan avvaktar tills kollapsen kommer och den andra artikeln, ”Vem är nationalsocialist” där Marcus Hansson argumenterar för att man inte kan vara nationalsocialist om man väljer att inte organisera sig. Jag vill med denna artikel komplettera dessa två bemötanden med ett eget.
Jag har under en längre tid följt kommentarer på Nordfront, på Nordfronts fristående chattgrupp på Telegram och på andra plattformar och har under flera år pratat med många rekryter och sympatisörer. Jag har nog hört de flesta ursäkter och undanflykter till varför de väljer att inte gå med i Nordiska motståndsrörelsen. Nästan samtliga grundar sig i en enda sak.
De ursäkter man får höra är ”Jag stödjer er men…”, ”Om Motståndsrörelsen bara förändras på det här sättet̷
Då och då nås jag och andra representanter för Nordiska motståndsrörelsen av frågan vad vi menar med att vi är en revolutionär organisation och hur vi kan kalla oss revolutionärer samtidigt som vi inte är en våldsverkande organisation annat än i självförsvarssyfte. Frågan har också besvarats på många olika vis under åren, som exempelvis i denna rekommenderade artikel eller i detta ljudklipp.
Nu med dessa skrivna rader är det mitt syfte att besvara frågan ännu en gång eftersom det är en väldigt viktig en. Det är till och med en högst avgörande fråga för de nordiska folken att förstå, ty så länge de sätter sitt hopp till icke-revolutionära organisationer, föreningar och partier, så kastar de bort både sitt eget hopp och minskar dessutom chanserna för att våra kommande generationer ska ha något alls att längre kunna hoppas på.
För att svara på frågan denna gång, vad det egentligen innebär att vi är revolutionärer, tänkte jag rada upp vad som egentligen definierar en revolutionär
Först på dagordningen var att aktivisterna gemensamt utförde en banderollaktion med två medhavda banderoller som hängdes från en bro i båda körriktningarna. Budskapen som förmedlades var ”Älska ditt folk!” samt ”Vita arbetare byggde detta land – vita arbetare kan ta tillbaka detta land!”.
Aktionen var mycket lyckad och bemöttes positivt av många bilister som tutade och gjorde tummen upp, och ett flertal nyfikna förbipasserande ställde frågor och pratade med aktivisterna under trevliga förhållanden.
Aktivisterna hade medtagit ett antal grönfärgade rökutvecklare som var mycket effektiva i att tilldra sig uppmärksamhet för aktionen. Detta uppmärksammades också av den lokala poliskåren som snabbt skickade ut en patrullbil till platsen. Snart anslöt sig ytterligare en polisbil vilket gav den samlade styrkan mod att individuellt gå fram till samtliga närvarande aktivister och be dessa att identifiera sig själva, samt ställa frågor grundade på hörsägen
Pär Öberg, veteran inom den nationella och den nationalsocialistiska rörelsen, medlem i Motståndsrörelsens riksledning, fast medarbetare i Radio Nordfront och chef för rörelsens parlamentariska gren fyllde nyligen 50 år. Ett innerligt, om än lite senkommet grattis Pär!
Tack så mycket! Jag är helt överväldigad över hur många grattis jag fått och till och med artiklar på Motståndsrörelsens hemsida. Det är sann rikedom att ha så många bra kamrater. Det är inget som går att köpa för pengar, men det är sådant som gör livet vackert.
Jag vill inte kalla mig veteran än, men jag kanske blir så småningom, än är jag ju ganska ung. Vera Oredsson är en veteran som aldrig har vikit i sin politiska övertygelse en millimeter.
Känns det nu att du har passerat ålderstrappans högsta steg och vandrar nedåt med stapplande steg?
Ha ha ha, jag har inga stapplande steg och känner verkligen att jag har mycket kvar att ge fortfarande. Jag tänker inte ta det lugnt förrän vi har befriat vårt folk från
Ursprungligen publicerat på Nordfront.se.
Det var några år sedan jag läste Derek Hollands bok med titeln ”Den politiske soldaten”. Jag minns att jag inte riktigt tyckte att boken levde upp till det goda rykte som den hade och jag har ett vagt minne av att det kanske fanns ett överdrivet fokus på andlighet och kristendom som inte föll mig i smaken. Själva begreppet ”politisk soldat” – som först ska ha använts av Joseph Goebbels – gillar jag dock skarpt och det är ett koncept som jag tänkte resonera kring i den här artikeln.
Fanatism
Som jag ser det är en politisk soldat både fanatisk och rationell. Fanatismen bottnar i en stark idealism och moralisk övertygelse om att det vi kämpar för är rätt. Denna fanatism kommer delvis från den rent subjektiva uppfattningen att VÅRT folk far väldigt illa av mångkulturen och att det inte ligger i VÅRT INTRESSE att bli utbytta och undanträngda av andra folkgrupper. Men det finns enligt mig också en objektiv komponent där vårt folk faktiskt ob
Vi har den senaste månaden översatt och publicerat två artiklar av den norske skribenten Russleman:
Det finns ingen rätt tidpunkt att ansluta sig till kampenNationella borde inte ha övertro på det parlamentariska arbetet
Även om jag finner bägge dessa artiklar mycket läsvärda och i stort håller med om innehållet, finns det också en gemensam del i de bägge som jag eventuellt, beroende på om Russleman utelämnat detta medvetet, inte håller med om och därför tycker förtjänar en egen artikel. Det är synen på judarna som ett föredöme för vår kamp som manifesteras exempelvis i dessa bägge citat från de bägge artiklarna:
Som vita har vi en sak att lära oss av judarna och det är folklig organisering. Genom att se till att en klar majoritet av deras befolkning har varit politiskt aktiv har denna lilla grupp kunnat ta kontrollen över väst, men det enda skälet till att de har lyckats är att de är ensamma om att spela på denna nivå. Om vita började spela samma spel (som nationalsocialister
Nordendagarna 2021 ägde rum efter en period då prövningar blandats med framgångar – såväl för organisationens del som för den nationella rörelsen överlag. I denna artikel presenterar jag några valda inslag och personliga reflektioner över Nordendagarna 2021. Den som önskar en mer helomfattande och objektiv redogörelse för årets Nordendagar hänvisas till rapporten därifrån.
Deltagarantalet var i år högt, om än inte det högsta under firandets historia. Stämningen och kampandan slog däremot – både enligt mig själv och flertalet tillfrågade deltagare – topprekord!
Ett annat glädjeämne var att trenden ”Barnens Nordendagar”, som inleddes på allvar förra året, höll i sig även i år, då de många närvarande barnen verkligen tog plats, aktiverades på olika sätt och uppenbarligen stortrivdes. Glädjande var även att en hel del nationella som inte är anslutna till organisationen valde att delta.
Årets upplaga kom annars att präglas stort – förutom som väntat av tävlingen Åre
