Skip to content
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se. Podcasten Aristogenesis hittar du på Nordiskradio.se.
En nations vilja att leva och kämpa har aldrig varit en angelägenhet för folket, trots de ohistoriska, vilseledande och hysteriska skriken från marxisterna på alla nivåer, förklädnader och nyanser. De hävdar att sociala och politiska förändringar kommer direkt från massorna och av tillfälligt och löst församlade grupper av medborgare, som på något sätt lyckas övervinna sin instinktiva individualism och hitta förmågan att bilda en kraft som kan förändra historiens flöde. Detta är en felaktig föreställning och en av demokratins grundmyter skräddarsytt uteslutande för att karessera massan och stimulera individens inneboende egocentrism och dess naturliga benägenhet till självupptagenhet.
Historiens krafter som formar den ständigt växlande världen omkring oss genom att skapa den, upprätthålla den och erodera den, förkroppsligas på mänsklig nivå uteslutande av en grupp män som förstår hur s
Lördagen den 27:e november samlades medlemmar och sympatisörer från Näste 2 i Borås kommun för att avnjuta ett präktigt julbord.
I väntan på att de välfyllda faten med julmat skulle dukas fram kunde man strosa runt och språkas vid med övriga kamrater, samt spana in och aspirera på diverse fina attiraljer som kamraterna medtagit för försäljning eller till bortskänkes. Allt ifrån berikande litteratur till hembryggda drycker, cd-skivor och erforderliga klädesplagg med mera.
Skor som skänktes bort till de mer behövande.
Efter en tid var det dags att slå sig ned till bords för att lyssna till några väl valda ord av Martin Engelin.
Han förtäljde om våra förfäders hårda slit och strävan. Hur de genom årtusenden av blod, svett och tårar kämpat för att bygga och säkra ett rike för vårt folk. Han slog fast att det onekligen är dem vi har att tacka, för att vi idag liksom dem, kan bjuda till gästabud och fira högtider som vintersolståndet, jul, midvinterblot och midsommar.
Avsl
Nordiska motståndsrörelsens första näste har tidigare år anordnat egna minnesstunder för Karl XII och hans karoliner, men i år valde man istället att delta i det oberoende hedrandet som totalt samlade ett hundratal deltagare.
Samling skedde vid Riddarholmskyrkan där motståndsmännen gjorde intåg när övriga redan var samlade. När det ställdes upp för avmarsch tog Motståndsrörelsen plats i de främre leden av tåget som leddes av en kransbärare.
I facklornas sken lämnade man Riddarholmen bakom sig, på sin väg mot Kungsträdgården passerades bland annat förrädarnas högborg, Sveriges riksdag.
Under marschen var en utsänd fotograf från den svenskfientliga underrättelsetjänsten Expo på plats för att dokumentera och åsiktsregistrera deltagarna. När denna avart blev lite väl närgången och påträngande agerade motståndsmännen resolut mot denna individ, vilket sedermera resulterade i att personen avlägsnade sig från platsen.
Väl framme vid statyn av Karl XII i Kungsträdgården höll
Arrangemanget blev till en ny slags tillställning där man kombinerade Kampdagarna med de tidigare Organisationsdagarna. Helgen bjöd på alltifrån utbildningar och tal, till tävlingar och träning.
Det första som deltagarna möttes av efter att de betalat inträde och satt sig ned, var en invigningsceremoni. Eftersom att det var Näste 3 och 7 som stod som arrangörer, så var det jag själv och aktivister ur dessa nästen som stod för ceremonin. Utan att gå in för mycket på detaljerna kring just detta tillfälle, så tror jag att invigningsceremonier och andra högtidliga akter uppskattas och bidrar till en mer festlig och högtidlig känsla bland deltagarna.
Efter att konferencieren Hampus Maijala sedan hälsat alla välkomna, var det dags för Simon Lindberg att hålla ett föredrag som handlade om Nordiska motståndsrörelsens segertåg. Lindberg är som många vet, mycket skicklig på att tala och lika skicklig är han på att träffa rätt och verkligen nå ut med det han vill ha sagt till alla som l
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
När nationalsocialister pratar med människor i vardagslivet eller vid flygbladsutdelningar påstår människor att ”alla judar är inte dåliga, visst finns det några dåliga människor i den judiska gruppen men det har alla grupper”. För de som ogillar invandrare så låter det såhär: ”Det är inte judar som begår brott, det är muslimerna/invandrarna.” Människor som har dessa åsikter sprider inte bara dessa i offentligheten, de sprider det även på internet genom skrivande på forum, eller i kommentarsfält. Vad dessa människor menar är att det finns judar som likt svenssons går till arbetet, reser, tittar på TV, är likgiltiga över Israel eller det judiska kollektivets öde likt svenssons är över Sverige och svenskarna. De är kanske liberaler eller socialister, men det finns svenssons som är det också.
Detta är otvetydigt sant, det finns sådana här judar i Sverige och i världen. Gör detta dem till bra, eller ofarliga judar?
Mitt svar på den här frå
I onsdags dömdes tre medlemmar från Nordiska motståndsrörelsen för att ha ”vanhelgat” minnesmärken för romer i Skåne. Det låter ju såklart jättehemskt, särskilt som det i media beskrivs som om de skulle ha skändat gravar eller något liknande. En del hoppas säkert på att Nordiska motståndsrörelsen nu ska gå ut i ett pressmeddelande där vi tar avstånd från aktionen. Eller att vi väljer tysthet utåt men uteslutningar och repressalier internt.
Problemet är bara att ingen av dem gjorde något fel.
Förutom att åka fast.
Låt oss titta på vad som verkligen hänt. Tre personer från Nordiska motståndsrörelsen har begett sig till Bromölla och Kivik där de (i vart fall enligt domen) vandaliserat ett minnesmärke för romer. Faktaskyltar bröts loss och märket sprayades med orden ”Nej ut”. Vid märket placerades en skylt med texten ”Här borde det stått en staty tillägnad det nordiska folket” med en Tyrruna nedsatt i marken.
Ja, det är olagligt med vandalisering. Men det är fortfarande mo
Pär Öberg, veteran inom den nationella och den nationalsocialistiska rörelsen, medlem i Motståndsrörelsens riksledning, fast medarbetare i Radio Nordfront och chef för rörelsens parlamentariska gren fyllde nyligen 50 år. Ett innerligt, om än lite senkommet grattis Pär!
Tack så mycket! Jag är helt överväldigad över hur många grattis jag fått och till och med artiklar på Motståndsrörelsens hemsida. Det är sann rikedom att ha så många bra kamrater. Det är inget som går att köpa för pengar, men det är sådant som gör livet vackert.
Jag vill inte kalla mig veteran än, men jag kanske blir så småningom, än är jag ju ganska ung. Vera Oredsson är en veteran som aldrig har vikit i sin politiska övertygelse en millimeter.
Känns det nu att du har passerat ålderstrappans högsta steg och vandrar nedåt med stapplande steg?
Ha ha ha, jag har inga stapplande steg och känner verkligen att jag har mycket kvar att ge fortfarande. Jag tänker inte ta det lugnt förrän vi har befriat vårt folk från
Nordendagarna 2021 ägde rum efter en period då prövningar blandats med framgångar – såväl för organisationens del som för den nationella rörelsen överlag. I denna artikel presenterar jag några valda inslag och personliga reflektioner över Nordendagarna 2021. Den som önskar en mer helomfattande och objektiv redogörelse för årets Nordendagar hänvisas till rapporten därifrån.
Deltagarantalet var i år högt, om än inte det högsta under firandets historia. Stämningen och kampandan slog däremot – både enligt mig själv och flertalet tillfrågade deltagare – topprekord!
Ett annat glädjeämne var att trenden ”Barnens Nordendagar”, som inleddes på allvar förra året, höll i sig även i år, då de många närvarande barnen verkligen tog plats, aktiverades på olika sätt och uppenbarligen stortrivdes. Glädjande var även att en hel del nationella som inte är anslutna till organisationen valde att delta.
Årets upplaga kom annars att präglas stort – förutom som väntat av tävlingen Åre
Målet för dagen var att paddla över tre olika sjöar och slå läger vid den sista utav dessa. För att ta sig mellan sjöarna var man tvungna att paddla genom tjock vass och smala åar.
När man tagit sig över den första sjön paddlade man rakt in i vass för att komma vidare. Gruppen kämpade sig genom vassen bland mygg och annan ohyra och kom till slut äntligen ut till en å.
Paddlingen uppför ån försvårades av många olika hinder. Stora stenar gjorde att man många gånger var tvungna att noga planera hur man skulle positionera kanoten för att komma förbi. Dessutom låg det stockar tvärs över ån som man behövde ta sig under, eller i värsta fall över.
”Tolir reste stenen efter Osniken, sin broder” lyder runristningen.
Man stannade till vid en runsten som låg längs med ån. Runstenen hade rests av en man vid namn Tolir till sin bror Osniken. Namnet Osniken betyder frikostig eller generös, och på ett plakat intill stenen kunde man läsa följande:
”Frikostighet var
Helgen 19-20:e juni begav sig kamrater från Näste 1 ut på en ny friluftsaktivitet.
Det var den andra i sitt slag för året och denna gång var det betydligt varmare väder än tidigare. En restriktion på färden var att samtliga deltagare bara fick medta 1 liter vatten vardera, som skulle räcka hela helgen. Då temperaturen låg nära 30 grader båda dagarna, var det inte rimligt att förvänta sig att man med bara en liter vatten skulle hålla sig pigg och alert genom prövningarna som var att vänta. Det var därför av yttersta vikt att kunskaperna om vattenrening från tidigare strapats utvecklas denna gång. Restriktionerna på mat var även de striktare än förra gången – allt för att avvänja sig vid modernitetens bekvämligheter.
Turen utgick tidigt på morgonen från en plats i södra Stockholm och det fanns knappt ett moln på himlen. Redan efter några få steg in i skogen märktes tydligt vilka effekter vårens väder hade haft på vissa blodsugande varelser. Alla platser som inte var stora
Söndagen den 6:e juni sammanstrålade en del motståndsmän och -kvinnor i Näste 1 och 8 för gemytligt nationalsocialiserande och gemensamt firande av Sveriges nationaldag i lummigt mellansvenskt sommarlandskap.
Fanor
Det här var tänkt som en lättsam dag för hela familjen: ingen tung träning, ytterst lite kampsport och inga långa föredrag väntade. Föremålet för dagens firande var nationen – i bemärkelsen Nordens folk. Sveriges nuvarande regim och dess folkmordspolitik må firas av andra men inte av oss. Vädergudarna bjöd på en molnfri himmel och årets kanske hittills varmaste dag.
Näste 8 tjuvstartade först dagen med ett kort månadsmöte innefattande en redogörelse för den gångna månadens kampinsatser och planeringen för den kommande månaden. Kampen går vidare och nästet fortsätter sin tillväxt i den spirande försommaren. Tid och arbete ägnades också åt förberedelser för dagens aktiviteter och måltider.
Förmiddagen bjöd på många handskakningar och kära återseenden – nästena har
Lördag 6/3 var det åter dags för Näste åtta att samlas för månadsmöte, denna gång i djupa skogar långt bortom nästets allfartsvägar.
Dagen inleddes med ett intensivt tvåtimmarspass kampsportsträning. En ny medlem, som tävlat i thaiboxning på elitnivå, blev på sitt första månadsmöte instruktör för dagens pass kickboxning.
Den nya instruktören
Slagkombinationer, sparkar och försvar mot slag nöttes in. Man övade på att hålla balans, avstånd och gard – och att positionera – även när tröttheten sätter in. Instruktörens Kontrollera fighten!, Skydda dig! blandades med stridsskall, glada tillrop, golvknarr och smällar. Svetten lackade och och blodvite uppstod här och där.
Uppvärmning
Direkt efter träningen dukade arrangörsgruppen fram dagens måltid – och det var nog tur, för boxarnas energiförråd hade uppenbarligen länsats under dagens pass – vilket framgick när fullastad tallrik efter tallrik tömdes.
Glupande aptit
Efter den traditionsenliga al
Jag kommer inte att göra någon djupdykning i den nordiska tron i den här artikeln, syftet är istället att bemöta och utradera en del av de snedvridningar och den falska information som kommit att belacka tron på Island och utomlands. Syftet med svartmålningen av den nordiska tron är att undergräva våra nordiska folks gemensamma historia och kultur genom att blanda in element av kulturmarxistiskt hjärntvätt.
Mycket är skrivet om de nordiska gudarna och det finns en hel del material att finna om detta ämne. Många saker är kända om de nordiska folkens och de germanska stammarnas seder, men det finns fortfarande också en del saker som är oklara. De flesta känner antagligen till att nordiska människor från vikingatiden trodde på asarna, mindre känt är kanske att också deras släktingar i de germanska stammarna trott på samma gudar i århundraden – kanske rent av årtusenden. Oden hette där Wotan och Tor hette Donnar.
De germanska stammarna blev tvångskristnade genom lurendrejeri och
Kvällen 30 november slöt medlemmar från Näste 1 upp i Stockholm för att gemensamt hålla en minnesstund för Karl XII och hans karoliner.
Intill statyn av konungen i Kungsträdgården, ställde medlemmar upp sig med Motståndsrörelsens fana och en svensk fana.
Blommor lades ner och fyra marschaller tändes, vilka var och en symboliserade Blod, Jord, Ära och Seger. Fyra ting som är lika viktiga i vår kamp av idag som de var på Karl XIIs tid.
En medlem höll ett kortare anförande där vikten inte kretsade kring konungens liv, utan om de ideal han stod för, hans mod i strid och hans föredöme som ledare.
Efter anförandet avslutades minnesstunden, som så bör, med en tyst minut. Inte bara för Karl XII och de svenskar som offrat sina liv för hembygd och folk, utan här involverades även minnet av Mikael Krusell som bragtes om livet, skjuten i nacken av en polis i Malmö inför en 30-november-manifestation i Lund 1991.
Denna dag hedrar vi vår historia, imorgon skriver vi vår historia!
Lördagen den 14 november genomförde Näste 7 en vandring genom hård skogsterräng. Man vandrade genom öppna fält och tät skog, korsade vattendrag, tog sig upp och ner för branta backar och till sist navigerade man genom kolsvart mörker.
Under den första vilopausen övade kamraterna lite första hjälpen, bland annat att strypa blodflödet i benet med hjälp av tryckförband. Detta kan man göra för att förhindra att man förblöder genom benet vid skada.
Väl framme vid lägerplatsen gjordes det upp en eld och man åt lite mat, samtidigt som man hade intressanta diskussioner.
Man fortsatte även med förstahjälpen-övningar, denna gång övade man på att bandagera om sår.
På kvällen påbörjades den något kortare vandringen tillbaka, men denna gången genom nära totalt mörker. Efter en utmattande heldag av vandring var kamraterna äntligen tillbaka vid startpunkten och kunde tacka varandra för en givande dag ute i naturen.
Vill du vara med nästa gång vi genomför en vildmark
