IMIA-marschen har sitt ursprung i att dedikerade nationalister samlades och demonstrerade framför parlamentet samma kväll som de tre omkom, med budskapet ”hellre krig än förödmjukelse”.
Dagen började med att polisens säkerhetsgrupp tidigt säkrade platsen vid det minnesmärke där talen skulle hållas. Dessa var på plats under hela dagen tills arrangemanget inleddes klockan 19:00.
När vi gick förbi parlamentet upp mot minnesmärket vid 18:00 var gatorna fulla av människor och busslaster med kravallpoliser var på plats längs vägarna. Vid förra årets evenemang gick kravallpolisen längs med fackeltåg hela vägen, men i år var det omöjligt att se dem. Tåget var helt täckt med grekiska flaggor.
Gyllene gryning hade som vanligt ett bord där man kunde köpa litteratur, kläder, mössor och så vidare för att stödja partiet. De hade också en egen plats där man kunde teckna medlemskap i partiet.
Vid 19:00 startade arrangemanget med tal från från flera av partiets parlamentsledamöter, ledaren för Gyllene gryning, Nikolaos Michaloliakos. och en av presidentkandidaterna till ΕΛΑΜ, Gyllene grynings systerparti i Kypros, George Charalambous. De talade om det förräderi som hade resulterat i denna samling, rörelsens kamp, att vi aldrig glömmer samt att de ansvariga måste ställas till svars: «Vi vill ha vårt fosterland tillbaka!».
Efter talen marscherade alla från minnesplatsen genom staden och mot Gyllene grynings huvudkontor. Bland folkmassorna fanns alltifrån unga nationalister, medelålders kvinnor och män – och från balkongerna stod åldringar och andra jublande med flaggor. Nästan alla som gick i tåget hade en flagga eller en fackla i handen, som hade delats ut av Gyllene gryning tidigare under dagen. Stridsrop hördes under marschen, och det var overkligt att höra alla som ropade ”Blod, ära och Gyllene gryning” och andra liknande slagord. Arrangemanget är öppet för alla vita nationalister och det är mycket vanligt att flera europeiska länder är representerade, t.ex. Tyskland. Hela marschen präglades av kamratskap – över nationsgränserna.
I år var uppslutningen enligt partiet 50.000, men norska medier har rapporterat 30.000, medan polisen i Aten mellan 20-25.000. Polisen antalet har dock alltid varit mycket mycket lägre än det verkliga antalet. Som kuriosa tycks inte några TV-kanaler i Grekland ha rapporterat om händelsen, med undantag för den statliga TV-kanalen som rapporterade om 2000 deltagare! Minnesmarschens budskap var tydligt: «Vi glömmer inte!»
