Skip to content
Få personer har nog undgått att ta del av informationen att Nordiska motståndsrörelsen terrorklassats av USA, som själva i ärlighetens namn är en riktig terrorstat. Resonemanget bakom detta är såklart inte att det organisationen gör är att bedriva terroristisk verksamhet, utan för att våra idéer ses som farliga för makten.
Nordiska motståndsrörelsen är världens största och mest kända öppet nationalsocialistiska organisation, som påtalar de verkliga problemen i världen, orsakerna bakom och hur de kan lösas, för folkets bästa. Människor och organisationer världen över har inspirerats av oss och skriver brev för att visa sin uppskattning, eller använder delar av vår politik, struktur och estetik som mall för sin egen organisation. Dessa människor kommer från Japan i öst till Argentina i väst och våra representanter har medverkat i poddar och fysiska möten i alla möjliga sammanhang.
Det finns nationella som anser att all utåtriktad aktivism är meningslös och beviset för detta är
Det har nu gått en månad sedan den civila och legala organisationen Nordiska motståndsrörelsen rent absurt terrorklassades av USA. Av allt jag hört är stödet för Nordiska motståndsrörelsen stärkt av detta.
Bland de medlemmar inom organisationen jag haft möjlighet att språka med IRL eller på Telegram så är de allra flesta mer övertygade än någonsin. Bland utomstående såväl Svenssons som nationellt organiserade hos andra än Motståndsrörelsen, tycks sympatierna överlag vara stärkta baserat bland annat på inlägg i olika debattforum, bloggar och sociala medier.
Givetvis gäller detta dock inte alla. Jag själv känner till en medlem som hoppade av i samband med terrorklassningen och en sympatisör som tidigare sagt till mig att han ville delta på Nordendagarna, men som nu istället övervägde att stanna hemma.
Denna text riktar sig till de sistnämnda och till de av mig okända som resonerar likadant och jag vill då ställa frågan; vad hade ni förväntat er egentligen? Hade ni trott att de s
I samband med att Nordiska motståndsrörelsen terrorklassades av USA:s utrikesdepartement satte de också Pär Öberg och Fredrik Vejdeland som individer på listan. Detta medförde bland annat att de fick sina svenska bankkonton hos Swedbank, Swish och Bank-id stängda.
Öberg tog direkt kontakt med bankens kundtjänst som meddelade att de inte ens hade behörighet att se vad som hade skett, men att ett brev skulle skickas hem till honom.
Brevet från Swedbank.
Efter mer än två veckor utan någon som helst förklaring fick han brevet från Swedbank där de meddelade att samtliga konton och övriga tjänster var avstängda med anledning av USA:s politiska beslut. Det framgick även ett nummer han skulle ringa för att få svar på frågor. Dagen efter ringde han upp numret och Nordfront publicerade tidigare idag samtalet:
(function() {
VK.Widgets.Post("vk_post_-155682474_5956", -155682474, 5956, 'mXX04caLF4nd3c_MtLr8cUI4cZBv');
}());
Trots uppmaning om att han skulle ringa återigen
Ursprungligen publicerad 2015-09-09.
Det har varit mycket fokus på kvinnor den
senaste tiden. Kvinnan i kampen, kvinnan i samhället, kvinnan i största
allmänhet. Så jag tänkte lämna mitt bidrag till debatten.
Det är idag ett faktum att den naturliga ordningen i samhället, naturen, och mellan könen är rubbad. Det ställs orimliga krav på alla människor oavsett kön. Jag tänker dock här beröra den kvinnliga delen.
De krav, eller förväntningar som ställs på kvinnor idag går helt mot den naturliga ordningen och oftast, vill jag tro, går det mot vad kvinnor själva känner är rätt och vad de vill. Det skapas en frustration hos kvinnor om att de aldrig räcker till och aldrig duger. Hur de än gör, vad de än gör så är det alltid någon som man trampar på tårna, sårar eller går mot. Vilket jag tror innebär att många idag känner skuld, stress och ångest. Det i sin tur kan leda till psykisk ohälsa och splittringar i familjer.
Den nationella rörelsen är tyvärr inte heller förskonad från k
Så kom den som ett brev på posten för ett par veckor sedan, terrorklassningen. Nordiska motståndsrörelsen anses nu så pass farliga för systemet att organisationen alltså fått epitetet terrorister och satts på samma sanktionslista som bland annat ISIS och Al-Qaida.
För givetvis är det precis vad det handlar om, att vi anses farliga av systemet. Nordiska motståndsrörelsen utför inga mord eller bombningar, vi driver inte några paramilitära grupper eller förgiftar något dricksvatten. Vi är klassade som terrorister av USA för att vi har avvikande politiska åsikter och är duktiga på att göra oss hörda och sedda med små resurser.
Självklart skulle vi i dagsläget inte ha en chans att allvarligt skada USA om Motståndsrörelsen ställdes mot monsterstaten, nej istället grundar sig terrorklassningen på rädslan systemet känner, dels för vår tillväxtpotential och dels för att vi med våra handlingar och vår väl förklarade ideologi, påverkar andra grupper världen över i vår riktning – inklusive i
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Expressen publicerade i måndags (den 3 juni reds. anm) en debattartikel av Jimmie Åkesson där han berörde frågan om folkutbytet. Den antisvenske aktivistforskaren Christer Mattsson publicerade ett svar till SD-ledaren i samma Bonnier-blaska.
Om vi börjar med Åkessons artikel har jag tre reaktioner på den:
Det är valfläsk. Ett lite radikalt utspel som får SD att sticka ut från mängden och höras genom bruset. Något som är tänkt att motivera mer nationalistiska väljare att gå och rösta på partiet i EU-valet.
Även om artikeln är en populistisk testballong från SD:s håll får man ändå säga att detta utspel i viss mån flyttar ramarna för den politiska debatten i Sverige och normaliserar begreppet ”folkutbyte”, som de facto är vår tids stora ödesfråga. Så det är positivt att utspelet gjordes.
Artikeln är försiktigt formulerad. Rubriken säger att ”man kan hävda att det pågår ett folkutbyte” och Åkesson inleder med att citera ordboksdefin
Den nationella podden Motströms började förra månaden åter sända efter en tids uppehåll. I torsdagens extrasändning med anledning av det amerikanska utrikesdepartementets terror-stämpling förra fredagen av Nordiska motståndsrörelsen, intervjuar den mångårige nationelle kämpen Jonas De Geer sin vän nationalsocialisten och sedan en vecka terrorstämplade Pär Öberg, som funnits med i Motståndsrörelsens ledning i många år.
Resultatet blir en klargörande diskussion med en hel del inslag av humor om judisk makt, globalism och globalt bankvälde samt om hur den nya världsordningens stormakt USA med sin krigsallians Nato ser sin globala särställning hotad. Terrorklassningen görs, påminns vi om, kort tid efter att svenska folkförrädar-politiker lyckats manipulera fram ett svenskt medlemskap i denna våldsbejakande pakt och i samband med samma politikers undertecknande av det så kallade DCA-avtalet med USA, vilket ger amerikanska trupper fritt tillträde till svenskt territorium och samtidigt
För de som följer Motståndsrörelsen är det nu ingen nyhet att USA:s utrikesdepartement har terrorstämplat organisationen och satt tre personer på sin sanktionslista. Vänsterliberaler och judiska organisationer har i åratal velat förbjuda oss. Att de trots flera försök inte lyckats med detta, men istället som ett första steg fått oss terrorstämplade internationellt, är bara ett tydligt bevis för att det finns en yttre globalistisk makt med mer inflytande, och en helt annan politisk linje, än den röstande svensken och de inhemska politikerna.
Om det främst vore ett inhemskt intresse att förbjuda oss skulle man ha börjat med den Orwellianska inskränkningen av föreningsfriheten istället för att påpeka att en sådan inskränkning är möjlig nu i efterhand. Som förespråkare av det fria ordet, den fria nationen och den välmående vita rasen, blir det hela i samband med globalisternas syn på boskapen, en obehaglig åsikt och till och med en terrorhandling att vara nationalsocialist.
Att den n
Med anledning av USA:s utrikesdepartements svarta diplom finns det anledning att ta ledaren för Nordiska motståndsrörelsen på pulsen i sin nya roll på den internationella scenen.
Hej Fredrik. Du är nyligen utnämnd som SDGT (Specially Designated Global Terrorist, Speciellt Utsedd Global Terrorist, reds. övrs.) av USA:s utrikesdepartement. Snabb sportfråga, hur känns det?
Det är hedrande, såklart. Alla män med hedern i behåll och vid sina sinnens fulla bruk drömmer innerst inne om att få bli klassade som en av världens värsta fiender till Sion och terrorstaten USA. Särskilt som ”terrorn” i mitt fall utgörs av vad jag har för åsikter och min förmåga att förändra världen med bara mina ord eller min närvaro. Jag känner mig som Giordano Bruno måste ha känt när han ifrågasatte Guds makt över jorden, låt oss bara hoppas att Guds utvalda inte bränner mig på bål till slut.
Roligt att höra. Tror du att det här är kopplat till Sveriges inträde i Nato på något sätt?
Det är
Nyligen nåddes vi av nyheten att Nordiska motståndsrörelsen har tagits upp på USA:s utrikesdepartements lista över FTO, i.e terrorlista i dagligt tal.
Detta måste ses som en bedrift och ett svart diplom för vårt hårda, ständiga och ihärdiga arbete för den nya nordiska nationen och dess invånare. Fredrik Vejdelands företrädare på posten som Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg har tidigare blivit utnämnd till en av världens farligaste personer men nya tider kräver nya rekord och det är en fjäder i hatten för den nya ledningen.
Det är uppenbart att juden Anthony Blinken och hela hans anhang i den amerikanska statsapparaten inte har någon stabil grund i sin terrorklassning utan att det som vanligt är ett karaktärsmord (eller försök till) på statlig nivå.
I pressmeddelandet i sig känner man igen de retoriska knepen, det står exakt likadant på Expos, SPLC:s och ADL:s hemsidor. Det finns inget att underbygga deras argument med mer än att vi tränar på att försvara oss fr
Ursprungligen publicerad på Nordfront.dk
Det står var och en fritt att fortsatt krampaktigt hålla fast vid berättelsen om ett intaget Danmark, och firandet av ”befrielsen” av ett land som aldrig var ofritt. Historieskrivningen till trots borde en titt på dagens Danmark väcka frågan huruvida det ”befriade” Danmark är en sund scen att betrakta.
Det ”befriade” Danmarks barn
Sedan Danmarks ”befrielse” har folkets och nationens tillstånd blivit värre och värre. Skolorna har i ständigt högre grad förvandlats till kulturmarxistiska indoktrineringsinstitutioner där Danmarks barn fylls med oduglig och falsk kunskap, samtidigt som de går miste om det som är viktigt och sakta men säkert formas till kulturslavar utan förflutet och historia, med en övertolerans för främmande krafter som försöker utradera de själva, deras föräldrar, deras kultur, identitet och historia.
De ”befriade” barnen lär sig i skolan, genom likriktande programmering, att det är synd om fattiga bruna barn på andra
Det är lätt att känna sig modfälld många gånger i kampen, speciellt för människor som har som uppgift att ständigt hålla sig uppdaterade på nyhetsflödet för att kunna skriva nyhetsartiklar, podda om det senaste som hänt, eller försöka framföra rationella argument på sociala medier angående det som händer. Detsamma gäller folkkamrater som insett roten till alla problem, men ännu inte börjat försöka göra något åt saken. Ständigt matas vi med historier om hur rasfrämlingar förstör, både vårt land och vårt folk, den sexuella degenereringen som bara blir värre och värre med kastrering av barn som det slutgiltiga resultatet, det ständiga utsugandet av folket från politiker, storföretag och banker.
Demoraliseringen kommer från alla håll samtidigt och dess uppgift är att göra dig passiv, att du ska bli så överväldigad av all skit som händer runt omkring dig och i världen i stort. När man bara fokuserar på det negativa i världen är det lätt att bara vilja stänga av alla känslor man har, då m
Ursprungligen publicerad i tidningen Den svenske folksocialisten den 27 augusti 1948, samt på Nordfront.se.
Någon har sagt: ”Förtvivla icke – men om du gör det, så arbeta vidare med förtvivlans mod!”
Vårt arbete ser många gånger hopplöst ut, och mången finner det meningslöst att fortsätta. Men finns det då verkligen något, som är hopplöst? Finns det något, som man får kalla meningslöst i denna tillvaro? På dessa frågor kan det svaras både ja och nej.
Den svage och vankelmodige svarar ja, ty för den svage måste allting te sig hopplöst, då det tarvas kraft och mod, och för den vankelmodige synes allting meningslöst, som kräver fasthet och uthållighet.
Endast den starke vet icke av något som är ”hopplöst” och ”meningslöst”. För den starke finns det endast kamp och arbete. Den starke kan duka under för övermakten, men han kan aldrig resignera, aldrig sträcka vapen utan kämpar oförtrutet vidare tills han når målet – eller stupar. För honom blir aldrig idealets eller målets fasta
Jag har tidigare varit medlem i Nordiska motståndsrörelsen, men lämnade med anledning av personliga skäl och tog en längre paus.
När jag valde att lämna kände jag lustigt nog aldrig samma dödsångest som (om ni minns) tönten och avhopparen ”Pizza-Martin”. På honom och vissa andra lät det som att det skulle vara svårt och rent av farligt att gå ur Motståndsrörelsen. Det räckte dock gott och väl att man var ärlig med sina intentioner och därigenom var en, under omständigheterna, god kamrat.
Jag bröt aldrig helt med mina kamrater, men i min paus ingick större fokus på familj, så kontakten var inte frekvent. Alla hade tålamod med mig under pausen, vilket jag är evigt tacksam för. Nu när jag väl kände mig redo igen tog jag därför än en gång steget och precis som förra gången var alla otroligt välkomnande. Men, till det som jag kanske egentligen vill skriva om i denna artikel, vad var det som fick mig att ansluta mig igen?
Det finns många olika faktorer som kan ge den d
