Skip to content
Max Fagerstedt, tidigare SD-topp i Boxholm, Östergötland – nu medlem i Nordiska motståndsrörelsen, berättar här öppenhjärtigt om sig själv och om bakgrunden till sitt byte av organisatorisk hemvist. Den förre kommunpolitikern reflekterar över utvecklingen av det parti som han nu har lämnat och berättar lite om sitt nya liv som organiserad motståndsman.
För läsare som kanske inte känner till dig, vill du göra en kort presentation av dig själv?Jag heter som sagt Max Fagerstedt och är en 24-årig man från Östergötland. Här bor jag tillsammans med min sambo som är känd från de livsfarliga kravallerna i Oslo samt våra två katter, vilka än så länge inte är uthängda för nationalsocialistiska sympatier.Den period förra månaden då pressdrevet mot dig och din sambo pågick som värst och du själv hängdes ut i lögnmedier var samtidigt den då du blev medlem i Nordiska motståndsrörelsen och lärde känna nya kamrater. Det måste ha varit en hektisk period för er båda? Känner ni nu att ni har lämnat de
Det har hunnit passera en tid sedan Motståndsrörelsens effektfulla blixtdemonstration i Oslo och eftertankarna har sjunkit in. För det första står det klart att människor i högre utsträckning jämfört med för några år sedan, på ett helt annat sätt än tidigare är mottagliga för vårt revolutionära budskap. När allmänheten blir tagna på sängen, på det sätt som skedde i Oslo, utan att först ha blivit matade av filtreringskanalerna via TV, radio och tidningar som samstämt arbetar för att skrämma upp dem – och istället ställs öga mot öga med Motståndsrörelsen och nationalsocialismen i en oförvanskad form, blir reaktionerna, om inte hundraprocentigt positiva, så heller inte direkt avståndstagande.
Vad som också på senare tid blivit allt tydligare är systemets panik när nationalsocialister genomför torgmöten och oanmälda marscher på gatorna. Systemet känner en påtaglig rädsla för att människor i större omfattning kan tänka sig att stanna upp för att ta emot ett flygblad och lyssna til
Doxning eller uthängning är ett av många verktyg som systemet, lögnpressen och våra politiska fiender använder sig av för att motverka att allt fler nordbor organiserar sig i kampen för det egna folkets befrielse. Genom skambeläggning och genom ekonomiska repressalier (såsom att få dig sparkad från ditt arbete) försöker de hålla dig tyst.
Kanske är du så pass orolig för att drabbas av detta att du låter denna oro, snarare än din egentliga övertygelse, avgöra din officiella politiska hemvist. Rädslan driver dig till att omfamna ett politiskt mellanmjölks-alternativ såsom Sverigedemokraterna, eller till att ansluta till någon svensk intresseförening istället. Så var det i alla fall för mig. Under två år arbetade jag för Sverigedemokraterna på regional nivå, där jag kunde bevittna hur man såväl som politiker som politiskt anställd blir passiviserad. Jag var under denna period upplyst i judefrågan, rasmedveten och följde aktivt Motståndsrörelsen, men valde ändå att tiga om det jag såg.
En obesvarad fråga dyker upp varje gång vår illegitima styrande elit tillkännager ännu ett politiskt korståg för vår härliga demokrati, detta oavsett om det rör sig om ”mångfald”, mångkultur, HBTQ, ”grön” energi eller något annat. Frågan är: Exakt vem röstade på allt detta?
Kanske skedde detta samtidigt som jag hade fallit i en djup och lång sömn, men jag kan åtminstone inte säga att jag kommer ihåg att vi någonsin haft någon folkomröstning om ersättningsinvandring, att nordisk identitet skulle förvandlas till ett tomt blad som vilken lycksökare som helst från tredje världen kan fylla med vad de vill, eller att vårt land måste avindustrialiseras så att vi kan bli ”gröna” (vad det nu betyder). Jag känner inte heller till något enda tillfälle där ett parti placerade någon av de frågor som nämns ovan som centrala i sin politiska plattform och sedan vann en överlägsen parlamentarisk seger som klart och tydligt visade på politiskt mandat från folket i
Disciplin är praktiken av självkontroll och tron på sig själv för att veta att man kan nå sina mål, även när det inte verkar möjligt.
Efter fem år som medlem i Motståndsrörelsen, och på senare tid som nästeschef och nu rikschef, har jag lärt mig att många män och kvinnor som söker sig till denna organisation kanske har insett några mycket viktiga sanningar om politik och världen i allmänhet, de inser nödvändigheten av en nationalsocialistisk revolution, men de är ändå märkta av det sjuka döende samhället och bär med sig lågt självförtroende, passivitet och brist på disciplin.
Vissa människor tror att disciplin resulterar i stelhet eller oflexibilitet, men så är inte nödvändigtvis fallet. Disciplin anpassad till uppgiften resulterar i ordning och följer en uppsättning regler eller en plan för ett resultat som är förutbestämt. Disciplinerade människor är villiga att offra sig för att nå sina mål, eftersom de vet vikten av deras kamp både för folkets framtid i ett fritt Norden och f
Ett påstående som jag stöter på ibland från sympatisörer i olika forum är att vi aktivister och medlemmar i Motståndsrörelsen på olika vis är bättre människor än många andra, att vi innehar egenskaper som andra inte har (oftast gällande den som själv säger detta).
Även om detta såklart är smickrande och något som vi strävar efter att uppnå så vill jag ändå påstå att det på ett sätt ändå är felaktigt.
Sanningen är att det är en väsentlig sak som skiljer oss ifrån de välvilligt inställda sympatisörer som sitter på utsidan och tittar in och det är valet vi gjort att gå med i Nordiska motståndsrörelsen och aktivt kämpa för vårt folks bevarande i Norden för evig framtid!
En del av er utanför organisationen har inte valt bort kampen för att ni är lata eller fega (även om dessa också finns och bör läsa denna text och fundera över era liv och vad du är värd den dagen du inte längre finns) utan för att ni tror er inte passa in i en elitorganisation som Nordiska motståndsrörelsen –
Ursprungligen publicerad 2017-05-19.
Nordiska motståndsrörelsen är fientlig till demokratin och bör därför förbjudas av svenska staten. Detta är ett resonemang som brukar framföras i tidningar och på sociala medier efter att någon politiskt korrekt individ blivit kränkt och upprörd över att ha sett Motståndsrörelsens aktivister dela ut flygblad i dennes hemstad. Resonemanget framförs ibland av väldigt politiskt primitiva amatörtyckare, ibland av ledarskribenter och andra proffstyckare.
”Ni skulle inte låta oss göra detta i ert samhälle, därför ska inte ni få göra det i vårt samhälle”, är ett enkelt resonemang att förstå oavsett politisk bildningsnivå. Att det inte är särskilt genomtänkt är en annan sak. Man kan till exempel konstatera att våra belackare här inte gör anspråk på att ställa sig över oss moraliskt, utan det är ”öga för öga, tand för tand” som gäller; våra fiender vill förtrycka oss samtidigt som de anklagar oss för att vara potentiella förtryckare. Det är ett hyck
Ursprungligen publicerad 2015.04.03.
Hur många gånger har man inte hört människor som är sympatiskt inställda till Motståndsrörelsen säga att vi är för “extrema” och för radikala? För om vi inte liberaliseras, med andra ord avradikaliseras, och kompromissar med våra viktigaste frågor har vi ingen möjlighet att kunna påverka den rådande politiken och samhällsutvecklingen, brukar det ofta påstås. Även att man måste dansa efter massmedias pipa för att inte hamna i dålig dager får man höra ibland och att man ska “accepteras” och kanske till och med bli en del av etablissemanget. Detta är mycket felaktiga resonemang eftersom folket instinktivt letar efter en stark och stabil kraft att samlas kring, och denna kraft måste vara radikal och kompromisslös för att vara stark. Något som vårt folk förgäves försöker att finna hos de etablerade partierna i riksdagen.
De människor som motsätter sig en radikal och kompromisslös kamp tror jag inte är riktigt medvetna om de allvarliga hot vi id
Här kommer det åttionionde avsnittet av podcasten Ledarperspektiv. Medverkande är Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och Fredrik Vejdeland från organisationens riksledning i Sverige.
Diskussionsämnen:
Mer än ords roll i universumLindbergs betraktelse: Misshandel av 16-årig flickaPåståendet: Små, hemliga celler är fantastiskaIdeologisk/taktisk/filosofisk fråga: Små celler eller stora organisationer
Diskussionsunderlag:
MÄO#158: Val-sommar-outro
Exklusiv Intervju med Marcus Hansson efter häktningen och rättegången
Uppdatering om våra två häktade aktivister i Örkelljunga – ”Starka kopplingar till AFA”
Människor idag uppfostras att se sitt eget värde i de materiella ting de äger. Vilken bil man har, vilken telefon man har, vilka kläder man har – detta är allt avgörande för hur bra människa man är. Det enda som räknas är vad man har råd att köpa och har man inte råd med alla dessa saker är man en sämre människa än de andra, man passar inte in i gruppen.
Detta tankesätt sprider sig vidare till våra barn som redan på låg- och mellanstadiet idag bedömer varandra efter klädsel, telefoner, elsparkcyklar och allt annat man ”måste ha” idag. Som nationalsocialist anser jag helt självklart att detta är förkastligt av flera skäl som jag kommer räkna upp här.
Vi nationalsocialister som aktivt kämpar mot detta fientliga globalistiska system bekänner oss till helt andra värderingar, värden som är eviga:
Blod, folk och familj.Jord, naturen som vi är en del av och som försörjer oss.Heder, trohet mot vårt folk och de som skall komma efter oss.Ära, att göra sitt yttersta i alla lägen.Pl
Jag fick min dom idag. Jag dömdes för den fortkörning jag för två veckor sedan stod åtalad i tingsrätten för. Rätten har funnit det klarlagt att jag i februari 2018 körde i 91 kilometer i timmen på en 70-väg.
Egentligen körde jag bara i 72 km/tim och det på en 80-väg, men jag döms i alla fall enligt den rättspraxis som råder i Sverige när det kommer till fortkörning.
För det första ändrades nämligen vägskyltarna tidigare i år på den vägen jag hade kört på 2018 så det numera inte längre än en 80-väg, utan istället en 70-väg.
För det andra fick jag ett påslag på 15 kilometer i timmen eftersom jag då körde en bil av märket Suzuki och detta är ett ovanligt bilmärke i Sverige.
För det tredje så hjälpte det inte att min advokat åberopade en bild från en fartkamera som bevis där det tydligt visade att jag kört i 72 km/tim, för åklagaren använde sig av så kallad tolkningsfakta som innebär att det inte spelar någon roll vare sig vad fakta visar eller vad jag som åtalad säger, nej de
Här kommer det åttioåttonde avsnittet av podcasten Ledarperspektiv. Medverkande är Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och Fredrik Vejdeland från organisationens riksledning i Sverige.
Diskussionsämnen:
KulturkampenLindbergs betraktelse: Läsarbrev om HonomPåståendet: Utan Honom – ingen nationalsocialismIdeologisk/taktisk/filosofisk fråga: Honom
Diskussionsunderlag:
Folkdans i Näste 2: Kulturellt folkfrämjande samkväm
Det mesta av det nedanstående finns också lite snyggare, men mer utspritt, presenterat på vår valsida.
Politik och ideologi
Nordiska motståndsrörelsens rikspolitiska ståndpunkter i valet 2022Kommunpolitiskt program LudvikaKommunpolitiskt program MunkedalKommunpolitiskt program VetlandaKommunpolitiskt program ÖrkelljungaNordiska motståndsrörelsens politiska program Vår vägPodcasten Ledarperspektivs valspecial i avsnitt 85
Taktik och alternativ
10 anledningar till varför du ska rösta på Nordiska motståndsrörelsenSverigedemokraterna eller Nordiska motståndsrörelsen? (från 2018)Nordiska motståndsrörelsen, inte AfS, enda alternativet för svenska nationalister?!Podcasten Ledarperspektivs avsnitt 87: Nordiska motståndsrörelsen eller AfS?
Kandidatintervjuer
Simon LindbergPär ÖbergFredrik VejdelandRobert EklundVera OredssonNicklas NorlingEmma KarlssonMarkus NordhHampus MaijalaNoora IsojärviMarcus Hansson
Dessutom har korta högkvalitativa kandidatfilmer släppts med f
Jag ska nu berätta dagens sanning för er och den kommer vara så långt ifrån hur ni är vana vid att alla andra partiledare snicksnackar och skrävlar. Den bittra sanningen är nämligen att i riksdagen finns det exakt NOLL procents chans att vi i Nordiska motståndsrörelsen kommer att komma in. Så var det sagt.
Däremot är verkligen inte rösten bortkastad i alla fall. Nej, tvärtom så är istället varje röst som inte är på Nordiska motståndsrörelsen bortkastad och jag ska givetvis berätta för er varför!
Jag tänkte göra det i form av en lista. 10 anledningar varför du ska rösta på Nordiska motståndsrörelsen i höstens val, trots att vi inte kommer att komma in i riksdagen ändå.
1. För att du värderar ärlighet högt och att inget annat parti kommer säga något i närheten så ärligt till dig under hela valrörelsen som det jag precis sa. Jämför exempelvis med hur Alternativ för Sverige i förra valet i stort sett lovade sina väljare att de skulle komma in i riksdagen. Sanningen är såklart att
Den 25 juli skickade Nordiska motståndsrörelsen en officiell förfrågan till partiet Alternativ för Sverige (nedan AfS) om att få dessa att ställa upp i en debatt med oss. Vi ansåg att detta vore väldigt viktigt, och även högst rimligt, för att få klarhet kring om AfS faktiskt utgör ett verkligt alternativ för svenska nationalister eller om de bara är ännu ett Sverigedemokraterna med nytt partinamn och som därför aldrig kommer kunna åstadkomma något av värde för den här nationen, annat än att möjligtvis och i bästa fall bromsa ned förfallet något, men utan att ha en chans att stoppa det.
Vi önskade därför debattera invandring och repatriering, huruvida detta, om AfS fick bestämma, kommer baseras på etnisk grund och ett verkligt intresse av att värna Sverige och svenskarna eller om AfS istället stödjer ”öppen svenskhet” och menar att invandring och repatriering uteslutande är en fråga om integration.
Vi ville ta debatten om det judiska inflytandet över västvärlden och globalt samt
