Skip to content
Ordning, frihet och rättvisa. Dessa är ledorden för det rättsväsende vi vill skapa när vi har tagit makten.
När man idag talar om rättsstaten så är detta begrepp synonymt med liberal demokrati. Man menar att liberal demokrati är själva förutsättningen för att ens kunna bygga en rättsstat. Företrädarna för den liberala demokratin slår sig ofta på bröstet och hävdar att vi minsann lever i en rättsstat, där var man och kvinna kan känna sig trygg och åtnjuta enorma friheter. Detta är inget annat än en stor lögn, för i praktiken är det raka motsatsen.
Vi ser idag hur exempelvis våldtäktsmän och pedofiler går fria efter ett fåtal år i fängelse eller inom rättspsykiatrisk vård. Vi ser hur dessa förbrytare kan återgå till sina omoraliska livsstilar efter att ha avtjänat sina ”straff”.
Vi ser hur de riktiga offren, alla de vita svenska kvinnor som blivit våldtagna och skymfade, alla de barn som blivit besudlade på de mest vedervärdiga sätt och alla de svenska mä
Här kommer det sjuttioandra avsnittet av podcasten Ledarperspektiv. Medverkande är Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och Fredrik Vejdeland från organisationens riksledning i Sverige.
RSS för Ledarperspektiv: https://nordiskradio.se/?format=mp3-rss&show=ledarperspektiv
Diskussionsämnen:
Svenska Akademien och systemrepressionLindbergs betraktelse: Motståndsrörelsens bästa aktionPåståendet: ”Att vara passiv är den bästa strategin”Ideologisk/taktisk fråga: Plikt, heder och ära
Diskussionsunderlag:
Torgmöte i Vetlanda
Är du för eller mot mångkulturella våldsdåd?
RN DIREKT#193: Svenska akademien, Melodifestivalen och Corona
Det finns de som menar att kampen ska exkluderas de som inte är tillräckligt vältränade, intelligenta eller attraktiva. Att dessa gör mer skada än nytta då de skulle skrämma bort de som är mer vältränade, intelligenta och attraktiva. Ibland menas också att inte kvinnor eller åldringar ska få delta eller att vi skulle rata människor för att de är låginkomsttagare utan utbildning.
Nationalsocialismen är en världsåskådning som förfäktar folkets väl – hela folkets väl – även de svagare. Även de otränade. Även de mindre intelligenta. Även de mindre attraktiva. Såväl kvinnor som män, gamla som unga och grovarbetare som akademiker utgör alla en viktig del av de som tillsammans är folket.
Det är rimligt att diskutera taktik och hur vi bäst och snabbast ska nå framgång. Det är klokt att rannsaka sig själv och vara kritisk. Ännu viktigare är det dock att leva som man lär. Om man önskar bygga ett samhälle för hela folket måste man självklart också kunna inkludera alla delar av folket
Nordiska motståndsrörelsen är inte som Försvarsmakten. Uppenbarligen. I detta upp-och-ned-vända samhälle är vi tvärtom på många sätt och vis bättre. En civil kamporganisation mot en försvarsmakt med alla dess resurser och kompetent personal, hur är det ens möjligt?
Vi har inte alltid betraktat Försvarsmakten med avsky och äckel. En gång i tiden såg Nordiska motståndsrörelsen på Försvarsmakten som någonting positivt. Den enda kraft inom det rådande systemet som faktiskt fostrade pojkar till män och soldater. Som lärde dem disciplin och viktiga saker som att kunna ta order. Försvarsmakten var någonting sunt i en urspårad värld.
In träder den alkoholiserade malajen Peter Hultqvist – en i den långa raden av försvarsministrar som inte har en aning om vad krigföring innebär. Bort med sådana som arméchefen Anders Brännström – som ville att Försvarsmakten skulle vara just en försvarsmakt som ägnade sig åt att försvara landet. Och in med sådana som den nuvarande ÖB:n Mikael Bydén – en
Begrepp som frihet och demokrati används mycket godtyckligt av olika individer, myndigheter och organisationer som säger sig företräda de samma. Det rådande etablissemanget av idag likställer begreppen med liberalism och kulturmarxism. Att homofiler får adoptera barn, att landets gränser står vidöppna för lycksökare från alla världens hörn, att rasblandning inte bara accepteras – utan dessutom uppmuntras och att barn ska tryckas i driv-vis med lyckopiller – det är bara några av de saker som numera i västvärlden betecknas som frihet och demokratiska rättigheter.
Demokrati i sin ursprungliga form har dock mycket lite med någon av dessa subversiva företeelser att göra. Istället betyder ordet demokrati folkstyre. I enlighet med vad de gamla grekerna ansåg – ja alltså de som myntade begreppet och säkerligen var bland de första också att använda sig av systemet, så avsågs inte heller alla medborgare som en del av detta folk som fick vara med och styra. Exempelvis hade varken k
En revolutionär rörelse får ingenting gratis. Inget stöd från staten, inga hyllningsreportage i massmedia, ingen ekonomisk uppbackning från människor med inflytande i samhället. Historien visar att för revolutionära rörelser blir detta aktuellt först efter att rörelsen på allvar bekänt färg och visat att man är en spelare värd att satsa på, eller en fruktad fiende som man måste göra eftergifter till. Men vägen dit är lång och krokig och har man väl nått dit är det inte alls säkert att man längre behöver, eller vill ha, någon ”hjälp”.
Trots vårt nuvarande stadium, det vill säga som en vital kamprörelse men utan makt i samhället, är det uppenbart att de som sitter på makten ser på Nordiska motståndsrörelsen som ett allvarligt potentiellt framtida hot. Det finns ett känt uttryck om att man kan ta reda på vem som styr om man tar reda på vem man inte får kritisera. Man kan genom en snarlik metod ta reda på vem som hotar makten genom att ta reda på vem som makten uppfattar som ett hot och
Under eftermiddagen sände Motståndsrörelsens svenska Rikrådsmedlemmar Fredrik Vejdeland, Pär Öberg och Robert Eklund live för att fira 1 maj under synnerligen annorlunda förhållanden än tidigare år.
Sändningen innehåll allt från inringningar, kuppade sändningar, aktivismrapportering och framförallt: tal från Nordiska motståndsrörelsens representanter.
Motståndsrörelsens tal publiceras här i samarbete med Nordisk Radio. Samtliga uppmanas, som påmindes flera gånger under sändningen, att dela dessa tal med såväl meningsmotståndare som meningsfränder, och allt mittemellan.
Simon Lindberg
Listen to ”1 maj 2020 – Simon Lindberg” on Spreaker.
Vera Oredsson
Listen to ”1 maj 2020 – Vera Oredsson” on Spreaker.
Jimmy Thunlind
Listen to ”1 maj 2020 Jimmy Thunlind” on Spreaker.
Nordiska motståndsrörelsen har idag sänt en 1 maj-special för hela folket. Aktivism har också bedrivits i hela Norden. Lyssna i spelaren nedan.
Listen to ”Nordiska motståndsrörelsens sänder 1 maj-special” on Spreaker.
Den frekventa uppdateringen av aktivism i denna artikel kommer nu upphöra, men om fler rapporter från dagen kommer in kommer de också läggas upp här efterhand.
Uppdaterad 2 maj 12:30:
Reykjavik, Island.
Uppdaterad 1 maj 17.25:
Umeå.
Uppdaterad 1 maj 16:30:
Klepp, Norge.
Uppdaterad 1 maj 15:40:
I Karlstad har 300 affischer satts upp.
Sandnes, Norge.
Uppdaterad 1 maj 15:15:
Östersund.
Norrtälje.
Uppdaterad 1 maj 15:00:
Från Näste 1 i Norge.
Uppdaterad 1 maj 14:25:
Århus, Danmark.
Uppdaterad 1 maj 13:50:
Norrköping.
Borås.
Uppdaterad 1 maj 13:30:
Kristiansand, Norge.
Bild 2: Kristiansand, Norge.
Bild 3: Kristiansand, Norge.
Uppdaterade 1 maj 13:15:
Södertälje.
Jönköping.
Nacka.
I senaste avsnittet av Ledarperspektiv hade jag en liten utläggning om ”Motståndsrörelsen 3.0”. Jag skulle här vilja sätta det hela även på pränt och försöka utveckla vad jag menar.
Jag menar
Motståndsrörelsen är på väg in i en ny fas i sin verksamhet. Jag
baserar det på vad jag ser i den typ av aktioner som redan äger rum
och hur diskussionen går internt. Vi har haft flera möten där vi
pratat om denna typ av verksamhet och vi följer en enhetlig linje.
Eftersom vi är på
väg in i Motståndsrörelsen 3.0 så har det naturligtvis funnits
både ett 1.0 och 2.0. Innan jag kommer in på ”Motståndsrörelsen
3.0” vill jag gå igenom de två första faserna.
Motståndsrörelsen
1.0 var, grovt förenklat och undantaget de absolut första åren,
en organisation som från 1997 till 2012 var gatukampsbaserad men i
övrigt var mycket intern. Verksamheten bestod i stort enbart av
offentliga tidningsförsäljningar och basaktivism. Aktionerna var
likriktade och så även budskapet (som var ideologiskt snarare än
Fördelen med radio är att det är ett
medium som ger mer utrymme till att känna inbjudna intervjuoffer på
pulsen. Vissa frågor, och kanske även vissa typer av intervjuer, hade
känts mer malplacerade i en textartikel än vad det gör i en
radiointervju.
En sak som jag själv följer med stort intresse är när aktivister och
medlemmar berättar fritt om deras engagemang, hur de vaknade upp och vad
som slutligen fick dem att ansluta sig till Nordiska motståndsrörelsen.
Här får vi bland annat bekräftelse på att våra stora demonstrationer och gatukampen i sig fungerar som ett effektivt rekryteringsvapen. Jimmy Thunlind lyfte detta när han gästade Frontlinjen nyligen, Christoffer Runnholm berättade i NR Dalarna häromveckan att han gick med efter 1 maj-demonstrationen i Falun 2017 och Tommy Hvit berättade i förra avnittet av Nordic Voice att han anslöt sig efter att ha imponerats av Nordiska motståndsrörelsens demonstration i Göteborg den 30 september samma år.
iFrameResize({ log:
Jag är ingen utpräglad idrottsmänniska
själv, varför somliga skulle kunna tycka att det är märkligt att jag här
väljer att använda en idrottsmetafor i denna text. Men jag tycker att
vår kamp för ett nationalsocialistiskt Norden har många intressanta
paralleller med den mentala inställning som en långdistanslöpare måste
ha, vilket gör det till en lärorik liknelse.
För att lyckas i vår kamp krävs det att vi har en stark vision och
ett tydligt mål som vi vill uppnå. Vi måste vara övertygade om att vi
kommer att nå målet, och vi behöver göra alla nödvändiga förberedelser
och ansträngningar för att kunna lyckas.
Det vore orealistiskt att förvänta sig att kampen skulle vara avgjord
efter hundra meter, och därför förbruka alla krafter och resurser i en
kortsiktig satsning. Detta skulle riskera att vi kanske aldrig orkar
fram till målet eller att vi modfällda eller utbrända helt enkelt lämnar
kampen.
Kampen kräver istället långsiktighet, planering och uthållighet. Den
krä
Liberalisering och radikalism. I ganska
stora delar av den nationella rörelsen är detta verkliga så kallade
trigger-ord. Allt för många tämligen sunda nationella partier har
liberaliserats till oigenkännlighet under åren, med Sverigedemokraterna
som det mest tydliga exemplet. Ingen sant nationell vill tillhöra en
liberal eller liberaliserad rörelse. I retoriken blir ibland därför
idéer, individer och hela organisationer bedömda enligt mottot att ju
mer radikalt det är, desto bättre och mer renlärigt.
Jag håller personligen helt klart med om att detta resonemang i vissa
aspekter kan vara en bra värdemätare. Exempelvis är ställningstaganden,
eller för den delen uteblivna sådana, i både ras- och judefrågan en
mycket sund sådan värdemätare. En annan huruvida man ”slår högerut” med
avståndstagande kring de som faktiskt är mer radikala än en själv eller
inte. Ett tredje exempel där det kan vara lämpligt att avgöra någons
verkliga motiv utifrån denna värdemätare är när det kom
I söndags gästade Dackeinstitutets Björn Herstad Radio Nordfront för en ideologisk debatt. Det var en intressant och trevlig diskussion, men den hade som jag ser det två strukturella problem:
1) Herstad fick försöka ”dekonstruera” nationalsocialismen utan att behöva presentera någon tydlig egen position annat än att han är för ”sanningen”, vilket är diffust och därför inte går att kritisera. Det blev alltså spel mot ett mål.
2) Vi var fem personer på den nationalsocialistiska sidan och det blev därför ett något fragmenterat försvar som ställdes upp mot anfallaren. När taltiden sprids ut på så många personer blir det svårt för någon att hinna presentera längre och mer sammanhängande svar.
Patrik Forsén kommenterade i efterhand debatten på Youtube och hans kommentar lyfte fram några frågor som jag tänkte besvara i den här artikeln.
Är nationalsocialismen pragmatisk?
Ja. Jag skulle hävda att detta är ett drag nationalsocialismen till viss del delar med konservatismen.
Nationalsocialism är folkgemenskap! Vi har skanderat och upprepat dessa ord många gånger. Begreppet folkgemenskap är en av grundpelarna i vår överlägsna världsåskådning, tillsammans med rasläran, judefrågan och övertygelsen om den biologiska nödvändigheten att respektera naturens lagar. Men medan de övriga tre är inriktade på vår kamp för överlevnad, så är folkgemenskapen något som präglar vårt sätt att leva och agera.
Jag vill i denna text visa att det är folkgemenskapen som gör det
till ett fantastiskt livsval att vara nationalsocialist. Men också att
det är den praktiserade folkgemenskapen som kan bli den magnet som drar
nya anhängare till vår rörelse.
Nationalsocialismen är inte bara en ideologi, den är en
världsåskådning. Skillnaden dem emellan är att en ideologi bara omfattar
vissa områden av tillvaron, som politik, ekonomi, juridik och liknande.
Man kan alltså bekänna sig till en viss ideologi, exempelvis liberalism
eller socialism, utan att det för den skull p
