Ett av väldigt många sjukdomstecken i vårt samhälle av idag är den egocentrerade världsbild de flesta människor i västvärlden lever sina liv utifrån. Allas lika värde-knarkande och djupt rotad individualism har format en modern människa som trots usel självkänsla ändå samtidigt tror att just de är fulländade, helt perfekta i sin skapelse och som resten av mänskligheten borde avguda.
Det ligger helt i linje med liberalismen och kapitalets vilja – du är fri när du står själv på dina egna ben och har en egen ekonomi med vilken du kan köpa vad du vill. Du borde unna dig både det ena och det andra och verkligen prioritera egentid och självförverkligande. Ägna dig inte åt saker som inte är direkt gynnsamma för dig personligen och så vidare.
Om allt detta skulle det kunna ordas i en hel bok, och i denna artikel ska jag inte gå in på allt utan istället fokusera på en specifik gren av detta ruttna träd, nämligen hur viktiga alla människor tror att just deras egna åsikter i allehanda olika politiska frågor är och varför det utgör ett väsentligt problem.
Jag vill också framhålla de sociala medierna som en stor bov i detta drama, framför allt bland de unga. De sociala medierna och dess otaliga influencers har gett upphov till en ny rockstjärnedröm – du behöver bara filma dig själv när du sitter och har åsikter om saker och har du lite tur, i kombination med att du lagt lite pengar på att fylla dina läppar och naturligt eller konstlat har tillräckligt stora bröst – då kan du tjäna miljoner.
Detta i kombination med tidigare nämnda individuella liberala ”frigörelse”, kapitalistisk egocentrism och överanvändande av propaganda beträffande demokratins förträfflighet och allas lika påstådda fantastiska värde, har gjort att människor på riktigt tror att just det som de tycker i allehanda olika frågor faktiskt är otroligt viktigt och något som andra borde anpassa sig efter. Det har också lett till att människor i allt högre utsträckning känner att de måste ta ställning kring alla tänkbara politiska spörsmål – är man allvetande och perfekt kan ju knappast något lämnas åt slumpen.
Förr i tiden, ja det räcker troligtvis om vi går ett femtiotal år tillbaka, helt säkert om vi tar oss tillbaka den dubbla tiden, så var inte människor överlag så politiska av sig. Folk visste på ett helt annat vis sin plats och bara ett fåtal människor såg sig som ämnade att sätta sig in i politik och faktiskt offentligt tycka och tänka kring olika saker. Politiken var ämnad åt de som verkligen var intresserade nog att läsa på ordentligt och skaffa sig rejält med kött på benen för att kunna argumentera för sin sak.
Detta medförde som en positiv sak en högre nivå på debatten, men framförallt ledde det till att man hade lättare att komma överens som ett kollektiv. Det var enklare att enas kring saker eftersom att det inte fanns lika många viljor med starka åsikter som behövde försöka kompromissa med varandra. Det var då lättare att bygga en stark organisationsgemenskap runt punkt A, B och C för att sedan låta de verkligt högtstående tänkarna orda kring resten av alfabetet, utan att det sågs som var man och kvinnas rättighet att lägga sig i och käbbla.
Säkert finns det någon demokrati-skadad läsare (och det även bland nationellt sinnade människor) som tänker att det borde vara ett pris värt att betala för att fördelarna med upplysta och fria individer ändå skulle väga tyngre än det försvårade samarbetet.
Och visst, problemet i teorin är ju egentligen inte att alla individer har åsikter om saker, utan tvärtom; i en upplyst och högstående nation vore det till och med önskvärt för att skapa ett bra samhällsklimat där folket kunde tillåtas mer makt eftersom de faktiskt tog sitt ansvar. Nej, problemen med denna starka individuella åsiktsbildning idag är dels respektlösheten inför andra – att man aldrig kan kompromissa utan alltid tror att ens egna åsikter är mer värda och bättre genomtänkta än alla andras, och dels att individernas åsikter av idag i stort knappast är tillskansade genom hög intelligens, bildning och källkritik, utan istället helt tvärtom; genom att låta sig duperas av massmedia och underhållningsindustri, inklusive tidigare nämnda storbystade influencers.
Istället för individer av en högstående nation som verkligen söker upplysning för att kunna skapa positiv förändring för sig själva och sina medmänniskor, så får vi hjärntvättade dumskallar som likt lydiga papegojor upprepar världsherrarnas ord som om det vore lag. Ja, och eftersom de just är hjärntvättade dumskallar, både tror och framhåller de sedan att detta är deras helt egna åsikter, och eftersom de är formade till att tro att de alla är guds gåva till mänskligheten så förväntar de sig dessutom att alla ska både vara intresserade av att lyssna på vad de har att säga och även ta åt sig av deras ”visdom”.
”Det finns inga mänskliga raser!”. ”Kön är bara en social konstruktion!”. ”Alla som inte vaccineras 800 gånger mot Covid 19 kommer dö!”. ”Adolf Hitler är den mest ondsinta människan i världshistorien!”. Och så vidare….
Det är inte högtstående och fritänkande människor som uttrycker något av detta, nej det är idioter! Detta är inte åsikter man får genom bildning och kritiskt tänkande utan genom att lära sig rubrikerna i valfri etablerad media utantill.
En vilseledd massa går det dock att få bukt med om man bara kan nå ut till tillräckligt många och tillräckligt ofta och givetvis är det dessutom enklare att återställa människor till sina medfödda och naturliga instinkter, till sunt förnuft och till sanning, än vad det är för fienden att alltid sälja lögnen.
Problematiken sträcker sig dock betydligt längre än till massorna och det är egentligen därför det här blir ett verkligt problem.
Även väldigt många nationellt sinnade människor har nämligen idag hybris och känner att de måste ha egna åsikter om precis allt och att deras individuella tankar är viktigare än alla former av kompromiss, och därigenom framåtskridande, för den högre saken.
”Ni borde använda mer våld!” eller kanske ”Ni borde inte vara så våldsamma!”
”Ni borde sträva efter att kasta ut alla rasfrämmande invandrare och inte bara merparten!” eller kanske ”Ni är alldeles för radikala i er repatrieringspolitik!”
”Ni borde använda hakkorset som symbol istället!” eller kanske ”Ni borde sluta kalla er nationalsocialister” och så vidare…
Istället för att se till det vi faktiskt gör bra, istället för att leta efter gemensamma nämnare och försöka enas, letar istället alldeles för många efter fel och saker som inte ligger i linje med deras självförhärligande, upplevt perfekta och felfria åsikter om diverse saker.
Återigen tjänar denna individualism bara dagens världsregenter, för hur bra, bildad och stark en individ än må vara kommer en ensam man eller kvinna aldrig någonsin att kunna förflytta berg. Nej, för att verkligen kunna skapa förändring krävs organisering av många individer med olika kunskaper, egenskaper, bildningsnivåer och styrka. Om vi ska kunna rädda vårt folk krävs det massor av män och kvinnor som kan enas gällande A, B, C för att sedan ha tilltro till den nordiska ledarprincipen när det kommer till resten av alfabetet.
Alla människor är inte lika mycket eller lite värda, inte exakt lika bra på allting, inte precis lika intelligenta eller starka. Det är extremt enkelt att komma med kritik, att du klarar det gör dig inte till något annat än en av många i den av kulturmarxism förgiftade grå massan. Att däremot kunna kompromissa, lägga personlig vilja åt sidan, hänge sig till fullo åt en högre sak i enighet med andra – det kräver verkligt modiga, klarsynta, starka och högtstående nordiska hjältar!
På detta visa kommer också den nationalsocialistiska nationen att vara överlägsen den demokratiska på alla vis. Det fria nordiska folket skulle förstå att de är unika och har egna färdigheter att bidra med, samtidigt som de förstår att andra människor är precis lika unika och därför har andra egenskaper att dela med sig av. De förstår att de tillsammans kompletterar varandra och skapar en helhet istället för som idag där alla verkar tro att just de ska vara ledare, taktiker eller propagandister.
Inget storföretag i världen skulle gå runt om alla var chefer. Inget företag i världen skulle heller fungera om ingen ville städa där. Alla de anställda från golvet till ledningen skapar en enhet som tillsammans utgör det framgångsrika företaget. Så fungerar också Nordiska motståndsrörelsen idag och så kommer vår nation att fungera när vi tagit makten.
För våra efterkommande och för den högre saken måste du lära dig allt detta, åter omprogrammeras till att bli en fri nordisk man eller kvinna som kan kompromissa, som kan vara optimistisk och som inte gör det perfekta till det godas fiende utan som därför kan uppgå i denna kampgemenskap och verkligen göra skillnad med ditt liv.
Någon av alla våra individualistiska kritiker tänker kanske nu att vi lika gärna skulle kunna använda hela denna artikel mot oss själva, att vi lika bra borde kunna ändra på oss som att just de skulle göra det.
Och för all del, om också du förvaltat och genom försök och misstag förädlat de allra bästa idéerna från verkliga nordiska hjältar under 25 års tid. Om också du lyckats bygga en organisation som inte bara stått emot utan också stärkt tagit sig förbi all tänkbar repression från ett totalitärt systemet under 25 års tid. Om också du har byggt en gemenskap som under 25 års tid fått fanatiska män och kvinnor att bränna alla sina broar för och ge allt för, leva och dö för den.
Ja, då har du kanske rätt. Då kanske vi borde sätta oss ned och diskutera, kompromissa och tillsammans slå våra kloka huvuden ihop för att skapa den bästa lösningen framåt för att kunna rädda vår nation. Men annars, om inte, ja då borde du förstå att det är hos dig respekten borde finnas och att det måste vara du som är villig till kompromiss för att vi tillsammans ska kunna bli en enhet med stärkt kampkraft åt vår gemensamma sak!