Nationell aktivism konfronteras

– ”Är det enda du har att vara stolt över att du är vit?”

– ”Ja.”

– ”Känns inte det förjävligt?”

– ”Nej.”

Denna enkla men mycket talande konversation utspelade sig mellan en av de aktivister som deltog i den senaste förstamaj-demonstrationen och två motdemonstranter. Vissa kanske anser att aktivisten i fråga borde ha vidareutvecklat sina ståndpunkter, eller på något sätt försökt visa större förståelse för motståndarnas argument. Men sanningen är att vi nationalsocialister ofta är rent ut sagt trötta på att behöva argumentera för rätten till vit existens.

Vid det här laget kan man tycka att merparten borde förstå att Sverige är svenskarnas land. Att mångkultur och kulturmaxistisk degeneration trycker undan, skadar och förödmjukar det stolta folk som är detta lands urinvånare, och som har bott här sedan inlandsisens tillbakadragande.

I denna artikel kommer jag dock att försöka göra just det. Besökarna på motståndsrörelsen.se förtjänar att få höra att rätten till vårt eget land, vårt självbestämmande och vår framtid inte är förhandlingsbar.

Frågeställningen är onaturlig och skapad av fiendens propaganda

Att ifrågasätta fortlevnaden av sin utvidgade familj – det vill säga folket och rasen – är i grunden ett onaturligt beteende. Man kan i rakt nedstigande led härleda dessa beteenden till lobbyverksamhet och propaganda som strömmar från medier, stater och finansiella institut, vilka direkt ägs eller till stor del kontrolleras av sionister och främmande folk.

Det säger sig självt att idéer som härstammar från illvilliga sionister bör tas på mindre allvar och betraktas med större skepsis än idéer som européer själva har utformat. Studerar man det sionistiska inflytandets historia, ser man att anti-vita idéer med ursprung direkt bland vita människor har varit extremt sällsynta under historiens gång. Ingen tidigare indoeuropeisk civilisation har agerat eller resonerat på det sätt som dagens folkförrädare inom våra gränser gör.

Anti-vithet är således illegitimt enligt de mest basala tankarna kring folkvilja och folkstyre. Det kan liknas vid utländsk valpåverkan, på det sätt som främmande folk har skadat vår ras politiska medvetande.

Vi som har följt nyheterna de senaste åren vet vad det liberala samhället anser om utländsk valpåverkan från exempelvis Ryssland; det betraktas som en styggelse som hotar att rasera hela det demokratiska samhället och dess institutioner. Ironiskt nog har detta redan skett, fast från sionistiskt och amerikanskt håll, där våra traditionella nordiska institutioner och den vita mannens självbestämmande har raserats.

Anti-vithet göds av bekvämlighet

I ärlighetens namn kan vi nog konstatera att den väldiga bekvämlighet som just nu råder i delar av västvärlden bidrar till naturfrånvända tankar, såsom förnekandet av den egna etniciteten. Alla människor är djur och styrs av drifter, men när de mest akuta behoven är tillfredsställda tar människans unika självmedvetande över – ett medvetande som ofta är till godo, men som även kan korrumperas. Individer som har sin direkta överlevnad säkrad och lever i lyx jämfört med sina förfäder, har lättare för att ställa sig överdrivet filosofiska och existentiella frågor, speciellt när de utsätts för den propaganda jag tidigare nämnt.

I nästan alla fall där en vit person yttrar dessa konstigheter är de basala behoven redan tillgodosedda. Då är det enkelt att ifrågasätta européers existens i allmänhet, särskilt när det uppmuntras av samhället och inte får några omedelbara konsekvenser för individen. Dessa människor har dock i många fall barn, familjer och vänner av samma ursprung. De vill givetvis inte att dessa ska fara illa; de spenderar ju trots allt hela sina liv i förvärvsarbete i syfte att försörja och stödja dem.

Det kanske låter absurt, men att ifrågasätta den vita rasens existens är i förlängningen detsamma som att ifrågasätta sina egna barns, sin familjs eller sina vänners existens. Om den vita rasen byts ut, kommer även dessa människor att bytas ut. Den anti-vita individen kanske kontrar med att etnicitet inte har med saken att göra, även om man vill bevara sina närstående. Man menar att ens närstående lika gärna skulle kunna vara afrikaner eller indier, samtidigt som rasblandning inom familjen uppmuntras.

Om detta faktiskt vore sant, anser jag att de aktuella personerna ligger efter i tidsschemat beträffande sina egna familjers biologiska undergång. Alltför många socialdemokratiska och borgerliga politiker värnar om sina egna vita familjer i så hög grad att deras antivita åsikter inte framstår som det minsta legitima.

Deras egna argument

Det går även att använda antirasisters egna argument emot dem. Hur många gånger har man inte sett liberaler försöka värna samers och aboriginers intressen?

Liberaler försvarar ofta olika minoritetsfolk med argumentet att deras utdöende även skulle innebära slutet för den kulturella mångfalden, förlust av unik kunskap om miljön (som endast kan ansamlas genom generationers liv i samklang med naturen), samt förlust av unika språk med intressanta grammatiska böjningar och uttryck. På samma sätt som de betonar mänskliga rättigheter för dessa grupper, kan man påpeka att detsamma borde gälla för de europeiska folken.

På grund av ett judiskt tankesätt anses dock inte de vita folken vara urinvånare någonstans på jorden. Eftersom de inte heller betraktas som minoritetsfolk – då de ännu inte är i minoritet i sina egna länder, trots att de är en god bit på vägen – anses de inte omfattas av de skydd som alla andra ”vackra och unika folk” världen över tydligen förtjänar. Att vita människor faktiskt är en minoritet på global skala är inget man nämner eller bryr sig om.