På eftermiddagen av arbetarrörelsens dag samlades aktivister från Motståndsrörelsen för att genomföra en blixtdemonstration i huvudstaden. Blixtdemonstrationer är ett beprövat kort för att få maximal uppmärksamhet med tämligen få resurser där man nyttja sin grundlagsstadgade mötsfrihet och struntar i att söka formellt tillstånd eller utannonsera något på förhand och således inte heller behöver riskera att få sin demonstrationsfrihet inskränkt av systemet.

Denna dag skulle inte bli något inget undantag då man nådde ut med ett radikalt och annars hårt censurerat budskap till tiotusentals människor, i Stockholm och på nätet.

Demonstrationen började på Odenplan där man ställde upp i närheten av en stöddemonstration för Palestina. Polis var snabbt på plats och började bevaka demonstrationen. Med fanor, trummor och banderoller gick man sedan längs Sveagatan fram till Sergels torg.

Under marschen skreks slagord som studsade mellan husfasaderna och överröstade det fåtal människor som stannade upp skränade sina gamla uttjatade ramsor om att det inte fanns några rasister på gatorna trots att det var flera stycken sådana där.

Vissa personer man passerade förbi längs vägen var också märkbart positiva. Det var väldigt mycket folk i rörelse på Stockholms gator denna varma vårdag.

Väl på Sergels torg gjorde man en uppställning och organisationens ledare Fredrik Vejdeland höll ett tal för de hundratals människor som befann sig där. Talet förklarade i korthet Nordiska motståndsrörelsens paroll i valkampen – Svenskarna först – och gick in på såväl geopolitik och försvar som massinvandring och arbetarfrågor.

Efter talet höll Pär Öberg i en debatt där den som ville fick komma fram och ta en offentlig diskussion med honom. En man från Vänsterpartiet vågade sig fram och en kort, men respektfull debatt hölls dem emellan. Samtidigt hade aktivisterna runt omkring en del bra diskussioner med folk som var nyfikna och även om det samlats en del skränande motdemonstranter var den dryga timme man befann sig vid Sergels torg ändå lyckad.

Man ställde härefter upp igen och marscherade längs Drottninggatan, förbi riksdagshuset och bort till Mynttorget. Väl där ställde man upp åter igen och Vejdeland höll sitt tal ännu en gång. Den här gången för något färre människor än på Sergels torg, fast med betydligt lugnare stämning och inte alls lika många gaphalsar. Idolfoton togs och flera bra, men stundvis hätska, diskussioner med nyfikna människor hölls.

Efter en halvtimme här gick sista delen av demonstrationen med slagorden ekande genom Gamla stan. Här blev det tjafs med ett fyllo som fick tillrättavisas, men annars gick det lugnt och bra till och aktionen kunde avslutas. Leende, men varma, aktivister syntes ta tunnelbanan vidare.