Frågorna som skulle avhandlas var: ”Vem känner sig hotad av mångkulturen och varför?” samt ”Är problemet unga arga män eller en rasistisk samhällsstruktur?” Debattörerna var ”nazistexperten” Helene Lööw, Christer Mattsson från Forum för levande historia och Masoud Kamali, professor i multietnisk forskning och tidigare regeringsanställd särskild utredare i diskrimineringsfrågor. Moderator var den judiske Exporedaktören Jonathan Leman.
Motståndsrörelsens aktivister ställde sig längst bak i lokalen. Syftet var att lyssna på talarna och se till så att inga lögner om Motståndsrörelsen skulle få stå oemotsagda. Jonathan Leman blev märkbart nervös över det oväntade besöket. Han valsade fram och tillbaka och flera telefonsamtal ringdes.
Spektaklet kunde sätta igång och talarna turades om att prisa mångkulturen och spy galla över oppositionen. Av någon märklig anledning nämndes aldrig Motståndsrörelsen vid namn, istället slingrade sig debattörerna som ormar för att undvika att förnärma någon av deltagarna. Exempelvis skulle Leman nämna vilka organisationer som ingår i den rasideologiska miljön. Efter närmare en minuts ”eeeehhh” blandat med tystnad tog han upp Svenskarnas parti och… Sverigedemokraterna.
Under panelsamtalets gång gick några av aktivisterna ut för att möta upp ytterligare ett par kamrater. De upptäckte då att närmare tjugo poliser fanns på plats utanför och stod redo. När de åter skulle gå in igen blev de hindrade av polis. Polismännen menade på att Kulturhuset var stängt och att det inte fanns några aktiviteter där inne. Motståndsrörelsens aktivister gick då runt bygget och hittade där en obevakad ingång så de kunde återvända till mötet.
Publiken fick möjlighet att ställa frågor och Motståndsrörelsens mannar tog tillfället i akt. Svaren blev bara nonsenssvar och bortförklaringar. Exempelvis var svaret på frågan hur Expo kan tycka att det är okej med åsiktsregistrering samtidigt som de påstår sig vara för demokrati: ”Expo jobbar med att granska högerextrema grupper.”
Efter att talarna diskuterat klart, och kommit fram till att mångkulturen är fantastisk och oppositionen är fruktansvärd, blev det åter allmän frågestund. Motståndsrörelsens aktivister försökte här förgäves att åter få ordet men blev inte tilldelade det, trots att en stor del av panelsamtalets innehåll handlat om just yttrandefrihet, öppenhet och demokrati. Istället avslutade Leman mötet genom att konstatera att det ”tydligen inte var någon som hade fler frågor”.
När det formella mötet var över försökte fler av Motståndsrörelsens aktivister att få till en debatt med någon av föredragshållarna. Christer Mattsson svarade på ett par frågor innan han helt sonika vände ryggen till och gick därifrån. Leman fick poliseskort ifrån platsen.
Panelsamtalet blev som väntat inte mycket till dialog, utan snarare monolog, och nog var det ingen som blev rekryterad till Motståndsrörelsen genom aktionen. Dock visades det klart och tydligt att ”antirasisternas” lögner inte får stå oemotsagda.
