Norden och vårt folk står inför enorma utmaningar. Förödande massinvandring, ekonomiskt slaveri under den internationella storfinansen och en massmedia som propagerar för vårt folks undergång är de största hoten vi måste avvärja vid ett nationalsocialistiskt maktövertagande i Norden. Men hur ska vi som folk gemensamt kunna besegra våra fiender när vi inte ens känner någon samhörighet med varandra?
Dagens samhälle är ett uppdelat samhälle som genomsyras av egoism och folksplittrande agendor. Staden har vänts mot landsbygden, arbetaren mot arbetsgivaren, kvinnan mot mannen och vice versa. De kämpar mot varandra för sina egna egocentriska intressen samtidigt som de antingen inte är medvetna om eller helt enkelt inte bryr sig om folkets gemensamma intressen.
Man ser bara till sig själva, till sin egen klass eller yrkesgrupp. Istället för att gemensamt lösa de sociala orättvisorna i samhället så försöker man roffa åt sig en bit av kakan på den andres bekostnad. Klasserna och yrkesgrupperna utnyttjar varandra för egen vinnings skull. Arbetarna försöker pressa sina arbetsgivare på så mycket förmåner man bara kan medan arbetsgivaren i sin tur försöker suga ut så mycket pengar som möjligt från sina arbetare. De förstår inte att de är beroende av varandra för att överleva.
Samtidigt som samhället är splittrat och grupperna kämpar mot varandra så arbetar man omedvetet, och i vissa fall till och med medvetet, för sin egen undergång som folk. Det pågående folkmordet på den vita människan kan inte stoppas om folket plågas av inre stridigheter som gör dem oförmögna att stå enade och kämpa.
Vad är grundorsaken till denna folksplittring? Mitt svar är den liberala demokratin och de partier som företräder det parlamentariska systemet.
Den liberala parlamentariska demokratin har delat upp vårt folk i olika viljor. Dessa olika viljor representeras, till ytan, av riksdagspartierna som säger sig företräda de olika intressegrupperna i samhället. Riksdagspartierna har i sin tur vänt folket mot varandra genom att vara i ständig konflikt med varandra. Detta är dock en illusion. Partierna vill inte se ett enat folk, de vill inte att vi ska lösa samhällsproblemen tillsammans som en enda enhet av den enkla orsaken att de då inte skulle fylla någon funktion. Det egna partiet går före vårt folks överlevnad.
Partierna ställer sig alla bakom storfinansen, de är för massinvandring och mångkultur och de sluter sig också bakom massmedias åsiktsmonopol. Det är först när det kommer till mindre frågor som exempelvis skattesänkningar eller skattehöjningar som man är blodiga fiender. Det är med dessa små frågor som man skapar inre stridigheter mellan folket. Men i grund och botten för man en gemensam folkfientlig politik. Det man slåss om är helt enkelt makten att föra denna folkfientliga politik, vilket vi kan se inför varje val då partierna försöker att få så många röster som möjligt genom att lova så mycket man bara kan. Detta är vad den liberala parlamentariska demokratin innebär!
Om klasserna, yrkena och de intressegrupper som utgör vårt folk inte inser att de är beroende av varandra för att överleva, att de måste kämpa tillsammans, kommer de alla att så småningom gå under. De måste inse att de alla utgör ett folk och att folkets gemensamma intressen är deras intressen!
Låt oss ta byggarbetaren, arkitekten och arbetsgivaren som ett exempel på att de olika klasserna och yrkesgrupperna är beroende av varandra. Först har vi arkitekten som tar fram riktlinjer och planerar hur själva byggnaden ska se ut. Sedan har vi byggarbetaren som genom sina praktiska färdigheter förverkligar bygget och till sist har vi arbetsgivaren som ser till att de båda har ett arbete att utföra. Utan arkitekten finns ingen plan för hur bygget ska se ut eller gå till och utan byggarbetarna finns inga som kan förverkliga det som arkitekten har planerat. Om det sen inte skulle finnas en arbetsgivare finns det inga arbeten för varken arkitekten eller byggarbetaren då det är arbetsgivaren som ser till att de båda har arbeten att utföra. Alltså kan vi konstatera att om en eller flera skulle försvinna så kan byggnaden aldrig bli verklighet. Av den orsaken är det av yttersta vikt att arkitekten, byggarbetaren och arbetsgivaren samarbetar med varandra för att bygget ska kunna förverkligas.
Det är först när vi inser att vi är beroende av varandra och att vi är ett enda folk, förenade genom blodet, som vi kan rädda folket och åstadkomma verkliga förändringar i samhället. Folkets alla delar och olika viljor måste förenas till en gemensam vilja. Det enda som verkligen kan ena folket och få dem att samarbeta med varandra är nationalsocialismen.
Som jag tidigare har skrivit är det en ödeskamp mellan två världsåskådningar, och denna ödeskamp står mellan den liberala demokratin och nationalsocialismen. Nationalsocialismen är i total motsats till den folksplittrande liberala demokratin. Nationalsocialismen enar och organiserar folket och får dem att arbeta och kämpa tillsammans för nationens, alltså rasens, bästa. Den liberala demokratin söndrar, härskar och förgör. Liberalismen, som kan sägas vara den statsbärande ideologin, säger sig värdesätta individuell frihet över allt annat. Denna så kallade ”frihet” har möjliggjort att en liten internationell klick av frihetshatande människor har förslavat vårt folk i kedjor av ränta och skuld. Den har möjliggjort att ett fåtal men mycket inflytelserika familjer kontrollerar majoriteten av all massmedia som sedan sprider lögner och svenskfientlighet. Men framförallt har liberalismen gjort att Norden påtvingas en förödande massinvandring. Utan friheten att välja bort den.
Är det ens möjligt för ett folk att slå sig fria från sina kedjor och skapa en framtid för kommande generationer när man plågas av inre stridigheter? Hur kan vi segra när vi inte ens kämpar för varandra!?
Ett splittrat folk utgör inget hot mot det rådande systemet medan ett enat folk blir dess fall. Ett enat folk har förmågan att krossa alla fiender som står i dess väg och detta är våra fiender väl medvetna om. Av den orsaken ser man till att vi tänker egoistiskt så att vi inte kan känna någon större gemenskap med varandra. Våra fiender vill ha rotlösa individer som konsumerar, eftersom dessa är lättare att kontrollera än ett starkt och enat folk.
Vi måste lägga våra löjliga meningsskiljaktigheter kring detaljfrågor vid sidan och se till det stora hela. Det kommer en tid då vi kan diskutera detaljfrågor men den tiden är inte nu. Folkets överlevnad och frihet står på spel. I denna ödeskamp har vi inte råd att hålla på och gräla med varandra!
Varför är ett enat folk ett starkt folk? Jo, därför att ett enat folk varken ser eller bryr sig om klasser, yrken eller stånd. Liksom en knippa av björk- eller almspön aldrig kan brytas på mitten med bara händerna så kan aldrig ett enat folks vilja brytas. Ett starkt och enat folk går inte att krossa.
Det är upp till Motståndsrörelsen att ena och organisera vårt folks olika viljor till en gemensam vilja. Att bekämpa egoism och folksplittring! Vi måste bli den kraft som företräder hela folket. Det kvittar vilken samhällsklass eller intressegrupp du tillhör. Vi är ett folk som binds samman av ett gemensamt öde. Enade står vi men söndrade faller vi.
