Helgen föregående vecka besökte aktivister och medlemmar från Motståndsrörelsens Näste 1 och 4 Helagsfjället. Helagstoppen är Sveriges sydligaste glaciär samt den högsta fjälltoppen söder om polcirkeln. Toppen är 1797 möh.
Då planen var att vandringen skulle starta tidigt fredag morgon så anslöt sällskapet i Ljungdalen på torsdagskvällen för att där grilla och umgås innan vi drog oss tillbaka i sovsäckarna. Vid uppstigning på fredag morgon åts en rejäl frukost för att därefter påbörja vår vandring.
Väderprognoserna hade lovat oss regn hela helgen så när regnet uteblev var det en glad överraskning. Vandringen upp mot fjället togs med ro och flertalet raster för att verkligen få njuta av den vackra naturen.
På eftermiddagen var vi framme vid Helags fjällstation där vi valde att ta oss en bit bort från själva stationen för att slå upp våra tält. När det väl blev dags att resa tälten kom både vinden och regnet vilket gjorde jobbet med att resa tälten betydligt besvärligare. När tälten tillslut var uppe var vi snabba in för att få av oss blöta kläder samt att komma igång med matlagningen. Efter maten hade kvällen hunnit krypa sig närmare och vi spenderade resten av kvällen med att lyssna på regnet smattra mot tältduken.
Lördag morgon hade regnet, till vår glädje, dragit sig vidare. Den här dagen var det dags för helgens höjdpunkt: Att bestiga Helagsfjällets topp!
På väg upp mötte vi en del personer som hade gått upp till renstängslet och där vänt, delvis på grund av det dimmiga vädret där uppe. På vår väg upp valde vi inte den närmaste vägen utan vi tog en annan väg för att få komma närmare själva glaciären. Väl där befann vi oss mellan bergets två stora bergsväggar och nedanför oss hade vi ett vackert landskap. Med klart väder fick vi möjligheten att se väldigt långt.
Stenar med namn på personer som besökt fjället.
När vi väl hade tagit oss så här långt var det väldigt tråkigt då en ur sällskapet var tvungen att bryta toppförsöket då problemen med en fot tillslut blev för stora. Här valde då ansvarig för aktiviteten att följa med den skadade personen ned för att inte lämna honom ensam. Att ta sig ned för berget med skadad fot kan trots allt medföra risker. Ansvarig hade dessutom tagit sig upp på toppen vid ett tidigare tillfälle.
Resterande personer ur gruppen fortsatte därefter att ta sig mot toppen. Först var vi tvungna att klättra bland stenar för att ta oss ur glaciären och upp på bergsväggen. Väl uppe fortsatte vandringen mot toppen och med det kom dimman. Vindarna som redan hade varit påtagliga blev ännu kraftigare och vädret sämre. Men att inte ta toppen existerade inte. Efter en stund träffade vi ett par som just hade varit vid toppen och de berättade att vi nästan var framme, och nog var det så, strax därefter stod vi på den högsta toppen söder om polcirkeln! Vinden ven och regnet smattrade i våra ansikten men det kunde inte ta ifrån oss känslan att stå på toppen av berget. Det var riktigt härligt! Tyvärr fick vi inte chansen att se allt det vackra kring oss då vädret var så pass dåligt. Efter lite fotografering började vi bege oss ned för berget, i en dimma som gjorde att man inte kunde se så långt framåt.
På väg ned lättade dimman stötvis och vi fick då chansen att se lite mer av det vackra fjällandskapet.
När vi tagit oss ned för fjället och tillbaka till tältplatsen började vi genast göra iordning en allt för sen middag. Med maten kom också paltkoman och resten av kvällen sysselsatte vi oss med att diskutera bland annat toppen, vandringar generellt samt diverse politiska frågor.
Oväntat besök i lägret.
När söndag morgon anlände betydde det också att det var den sista dagen på vår vandring. Uppstigning skedde relativ tidigt då delar ur sällskapet hade lång väg hem. När vi nu skulle packa ihop tälten så blåste det ännu mer än när vi reste dem men relativt fort var de ändå nedpackade i ryggsäckarna.
Efter frukost i lä började vi sedan vandra tillbaka till bilarna. Vid det här laget hade vinden tilltagit ännu mer och med den hade även regnet kommit. Vi beslutade oss därför att avverka vandringen tillbaka betydligt snabbare än vandringen upp. Vi gick i rask takt utan avbrott, förutom en kortare vätskepaus, tillbaka till parkeringen där vi gick in i en värmestuga för att äta lunch och byta om till torra kläder innan bilfärden hem skulle börja. Redan här började det pratas om framtida vandringar. När alla var klara var det till slut dags att sätta sig i bilarna för att bege oss hemåt igen för att återgå till vardagen och den fortsatta kampen för ett fritt och enat Norden.
/Stefan Olsson
Mer bilder:
