Det har varit en hets i media som saknar motstycke i modern tid kring att Motståndsrörelsen beviljats tillstånd att hyra mark och tala under Almedalsveckan. I nästan tre månader har varenda ledar-, kultur- och nyhetsskribent värd namnet slagit på stora trumman tillsammans med allsköns politiker och b-kändisar i form av intervjuer, krönikor och insändare. Motståndsrörelsen är terrorister, kriminella och våldsbejakande. Vi borde inte tillåtits hyra mark, polisen borde stoppa oss och vi måste förbjudas. För nationalsocialism är ingen åsikt – det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.
Nog för att det stormat kring oss förut och att vi är vana vid diverse idiotiska floskler och lögner riktade mot vår organisation och våra företrädare, men varför var drevet så ofantligt mycket större just när vi drog oss mot Almedalen? Detta är något jag och flera andra hade funderingar kring när vi steg på färjan för att ta oss bort från fastlandet ut till Sveriges största ö. Närmare hundra timmar senare hade jag svar med besked på dessa funderingar.
Samtliga analyser jag läst nu i efterhand, oavsett om de kommer från Sverigedemokrater eller så kallade antifascister, är rörande överens om att den största vinnaren på årets Almedalsvecka var Nordiska motståndsrörelsen. Trots att vi bara var där 3 av de 8 dagarna och att våra ekonomiska tillgångar i jämförelse är obefintliga, sågs och hördes vi mest av alla. Under live-sändningar, trots att vi inte var bjudna; i tidningarna, trots att vi inte svarat på några frågor; på läpparna hos varenda besökare, även om de inte ens haft något med oss att göra. Med ett osvikligt engagemang och dedikerade aktivister stal vi rampljuset var helst vi visade oss – även under riksdagspartiledarnas tal.
Vi har genom timmeslånga diskussioner visat för hundratals människor att vi är människor av kött och blod och inte de monster vi utmålas som, samt att våra åsikter är välgrundade och genomtänkta. Vi visade att våra medlemmar är kvalitativa, intelligenta och disciplinerade och inte alls idioter eller huliganer som de ibland framställs som. Vi visade att våra talare håller minst samma klass som etablissemangets trots avsaknad av dyra retorikkurser och välbetalda talskrivare.
Vi visade på allt detta utan att på något vis göra avkall från våra principer. Våra debatter var inte duckande eller undvikande kring de känsliga ämnena, våra tal var inte nedtonade och anpassade för politikerklassen och våra aktivister stod rakryggade som alltid utan att provoceras i onödan men också utan att för en sekund tillåta oss att vanäras. Vi visade oss som den starka kraften och att vi definitivt är en organisation på frammarsch och några att räkna med. En ärlig, tvättäkta och folklig opposition!
En annan intressant iakttagelse från helgen är att under Almedalen är alla vänner med varandra. Det tycks vara en oskriven regel att man sänker garden, åsidosätter sina annars så viktiga detaljfrågor och istället är kompis med alla. Blocköverskridande mingel, partilöst festande in till småtimmarna och otrohetsaffärer mellan allt från vänsterpartister till sverigedemokrater.
Motståndsrörelsen ruckade denna tysta överenskommelse. Vi var några av de första på Almedalen som värderade våra principer och ideal högre än att få skåla i rosévinsglasen med politiska konkurrenter och journalister på de stora tidningarna. Vår närvaro skakade om deras lilla tillställning. Vi satte ljuset på ”Demokratins Mecka” och avslöjade det som folkförrädarnas Gomorra.
Att vår seger skulle bli så här total hade nog ingen annan än vi själva vågat hoppas på, men det var givet redan på förhand att vår närvaro skulle bli rejält obekväm för de regelbundna besökarna från de etablerade partierna och medierna. Det var garanterat redan innan vi anlände att vi åtminstone inte skulle förlora något med vår närvaro, men att de andra lika säkert skulle det. Etablissemangets förlust var solklar redan på förhand och nationalsocialisternas seger var väntad. Detta förutsågs av folkets fiender redan när vår ansökan beviljades och därav mediedrevet. Som en slags proaktiv ”damage control”.
Vi har redan tagit emot bidrag stora nog för att inte ha gått back på arrangemanget trots hutlösa priser. Vi har fått flertalet nya medlemsansökningar. Vi har blivit många erfarenheter rikare och fått stärkt motivation. Vi har fått medieuppmärksamhet som skulle räcka för att människor ska prata om oss långt ända in på nästa år även om vi inte lyft ett finger mer för saken. Vi har ändrat hela betydelsen av vad Almedalen innebär, för det kommer aldrig mer att bli sig likt. Vi kom, vi såg, vi segrade!
Tack till alla som tackas bör och väl mött i Almedalen 2018 kamrater, vänner, åskådare och fiender. Då gör vi återigen Visby för några dagar till en nationalsocialistisk zon!
