Idag fortsatte rättegången där finska polisstyrelsen vill få Nordiska motståndsrörelsen förbjuden i Finland. Jämfört med igår var det ett större uppbåd av motståndsmän på plats i publiken och även några representanter för alternativmedia närvarade.
De systemtrogna journalisterna var däremot lite färre och det kan bero på att det idag var dags för Nordiska motståndsrörelsen att få försvara sig och kalla vittnen till rättegången.
Under dagen citerade försvaret bland annat ur Aktivisthandboken där det står att Motståndsrörelsen endast tillåter våld i självförsvarssyfte. Det citerades också ur ett mer internt dokument för gruppchefer där det framkommer att kriminalitet och militära övningar är förbjudna. Polisstyrelsens advokat, Markku Fredman, försökte underkänna bevisföringen på tafatta grunder som att boken var från 2011 och därför inte längre tillförlitlig och att gruppchefsutbildningen kunde vara framtagen enbart i syfte att användas i fall som detta. Samtidigt använde Fredman själv under gårdagen avhopparen och mytomanen Henrik Holappas fantasifulla roman som bevis för att Motståndsrörelsen bryter mot god sed.
Vidare förklarade Motståndsrörelsens advokat, genom att hänvisa till olika artiklar på Vastarinta, vad nationalsocialismen faktiskt innebär och att organisationen inte står för den Hollywood-nazistiska ideologi som Fredman och etablissemanget försöker måla upp. Istället talades det om vår ras självklara rätt till överlevnad och självbestämmande samt om vikten av att bevara den biologiska mångfalden för både djur, natur och människoraser. Detta “kontrade” Fredman med att historien visar att Motståndsrörelsens definition av nationalsocialismen är en “lögn” och att organisationen per automatik – oavsett vad rörelsens representanter än säger – tror på exakt samma saker som historieförfalskarna menar att NSDAP stod för. Försvaret pekade också på det faktum att rasfrämlingar tilläts i stridande förband i Waffen-SS och att därför inte heller Adolf Hitler kan ha varit en rashatare.
Fredman svamlade vidare som svar på detta att Motståndsrörelsens artiklar där vetenskapliga skillnader mellan olika raser påtalas och främlingars överrepresentation inom sexualbrott lyfts fram är att betrakta som hets mot folkgrupp. Detta kontrades bland annat med att Motståndsrörelsens advokat hänvisade till en avhandling av professor Tatu Vanhanen där denne menar att yttrandefrihet måste värnas och väga högre än hatbrott samt ett tidigare domstolsbeslut som fastslagit att det inte är olagligt att ifrågasätta förintelsen i Finland.
Nästa punkt Motståndsrörelsens advokat tog upp var den stora bredd av aktivism som organisationen bedriver och att rörelsen förutom propagandaspridning också samlar in kläder och delar ut mat till fattiga folkkamrater, säkrar upp gatorna för vårt folk genom gatupatrullering, självförsvarsträning öppen för allmänheten och vildmarksaktiviteter. Vidare visades den mediala verksamheten upp som en viktig del av Motståndsrörelsens verksamhet och bredden av denna med massvis av nyhetsartiklar och även radio kring ämnen som inte på något vis kan ses som rashat. Allt detta hävdade Fredman bara handlade om att Motståndsrörelsen vill måla upp en fasad för att legitimera rörelsens rashat och att det inte finns någon genuin vilja att hjälpa andra människor.
Efter detta var det dags för vittnesförhör med framträdande finska medlemmar ur Motståndsrörelsen. De framhöll allihopa liknande vittnesmål kring att organisationen enbart använder våld i självförsvarssyfte, att vi inte drivs av hat utan av kärleken till vårt eget folk. Holappas bok totalsågades som bevisföring och organisationens syn på nationalsocialismen förklaras ytterligare.
Pär Öberg kallades som vittne och fick efter avlagd ed berätta om sitt engagemang i den nationella rörelsen sedan 1980-talet och att han trots detta långa engagemang är ostraffad. Öberg delgav också sin syn på vad nationalsocialism är och vad Motståndsrörelsen står för.
I slutpläderingarna försökte båda sidorna hänvisa till tidigare rättsfall för att få stöd för sin sak. Fredman pekade på några fall där personer dömts för hets mot folkgrupp och menade att detta var samma åsikter som Motståndsrörelsen står för och att organisationen därför borde förbjudas. Motståndsrörelsens advokat visade å sin sida på flera fall där förenings- och yttrandefriheten segrat vid andra rättegångar gällande olika försök till organisationsförbud.
Sist gav Antti Niemi och Jesse Torniainen varsitt passionerat tal till juryn som förklarade varför hela rättegången var absurd och att Motståndsrörelsen självklart måste frias.
Dom kommer att meddelas den 30 november och Nordfront kommer givetvis att följa fallet noga.
