I denna rättssal har vi idag och igår behandlat ärendet om att förbjuda Motståndsrörelsen i Finland. Som motivering till att Polisstyrelsen har lämnat in en talan om förbud mot rörelsen har man framfört att vi ”agerat emot god sed” och att vår verksamhet går i strid med gällande lagstiftning.
Om rörelsens rättigheter skall begränsas med hänseende till ”god sed”, vore det då inte skäligt att påvisa att vi brutit mot någon specifik lag, såsom exempelvis hets mot folkgrupp, även om tanken om att förbjuda en hel rörelse på grund av ett ringa brott låter mycket godtyckligt. Inte en enda av rörelsens publiceringar eller aktivister har någonsin dömts för hets mot folkgrupp [i Finland, reds. anm]. Inte ens när riksåklagaren satts till att granska våra texter. Polisstyrelsen menar trots detta att rörelsen bryter mot lagen om hets mot folkgrupp, även om man inte kunnat bringa fram några som helst bevis till stöd för detta påstående.
Under Polisstyrelsens slutplädering talade man länge om hets mot folkgrupp, fastän inga brott mot denna lag har begåtts. Hela diskussionen rörande lag känns mycket märklig. Speciellt med tanke på att vi under denna rättegång inte behandlar ett specifikt brott, utan förbudet mot en hel rörelse. Som avslutning till sin slutplädering medger Polisstyrelsen själv att rörelsen inte brutit mot lagen om hets mot folkgrupp.
Polisstyrelsen anser också att rörelsen inte skall få behandla frågor rörande nackdelarna med invandring, historiska händelser, rasskillnader, homokultur och så vidare. Men samtidigt säger polisstyrelsen att vissa sakfrågor skall få diskuteras kritiskt, men tydligen inte de frågor vi vill diskutera.
En organisation skall inte förbjudas på basen av en odefinierbar lag. Vad betyder detta med ”strider mot god sed”? Vad ”god sed” betyder har inte definierats någonstans. Polisstyrelsen har dock beskrivit det som att motsatsen till “god sed” är sådant som ”går emot tidens moraliska och rättsliga principer”. Den givna följdfrågan är, vem fattar beslut om vad som är ”moraliska och rättsliga” principer? Ingen vet. Förmodligen är det de som mest motsätter sig Motståndsrörelsen.
Ett annan mycket märklig argument är att vi skulle ha ett “beteende som i huvudsak strider mot gällande lagar”. Ingen av rörelsens ledande figurer och aktivister har någonsin dömts för att ha uppviglat till brott. Samtliga incidenter som inträffat under rörelsens evenemang har berott på en enskild individs spontana beslut. Det bör också tilläggas att rörelsen organiserat tusentals aktiviteter i landet och att det bara under ett fåtal tillfällen uppstått bråk; till och med skyddspolisen själv medger att dessa incidenter till sin natur har varit reaktiva. Sett till andelen aktiviteter sker det procentuellt mycket sällan några incidenter, trots att mediadrevet mot oss har varit hysteriskt. Organisationen har i år haft fler aktiviteter än någonsin, samtidigt som det inte skett en enda incident som slutat i bråk.
Om man nu vill finna orsaker till de få incidenter som skett under årens gång, så kan jag som exempel ta lördagens demonstration i Tammerfors som Polisstyrelsen nämnde under sin slutplädering. Vi organiserade en demonstration för yttrandefriheten. Som svar på vår demonstration organiserade vänsterextremister en motdemonstration för vilket polisen bokfört brott om våldsamt upplopp. När vi var på väg att lämna platsen fick vi ölburkar och smällare kastat på oss, och vi blev även fysiskt attackerade.
Sådant här beteende är rätt vanligt i såväl Finland som Europa, och orsaken till att vissa aktivister spontant reagerar för att mota sådana attacker. Polisstyrelsen försökte dock på något sätt föreslå att vi skulle ha varit i Tammerfors för att bråka. Det är då värt att poängtera att dialogpolisen tackade oss för gott uppförande efter demonstrationen då det under flertal tillfällen inte fanns någon polis mellan oss och motdemonstranterna. Polisstyrelsens påstående är även i denna fråga mycket märklig.
På vilket sätt agerar vi då mot gällande lagstiftning?
Varken Polisstyrelsen eller andra myndigheter har försökt sig på att förbjuda de organiserade kriminella gäng som finns i Finland. Organisationer som öppet berättat att mord är en integral del i deras verksamhet. Exempelvis berättade en dåtida ledare för en av dessa organisationer i en YLE-intervju år 2000 att kravet för inträde i organisationen var att begå ett mord. Under 90-talet såg vi vissa gäng kriga med varandra. Det begicks såväl mord som beskjutningar av lokaler med pansarskott. Dessa organisationer är fortfarande aktiva i Finland.
Utöver detta så finns det i Finland organisationer vars framstående medlemmar och ledare öppet förespråkar civilt motstånd. Under det gångna året har bland annat Vänsterförbundets ordförande Li Andersson och före detta ordförande Paavo Arhinmäki gjort sig skyldiga till detta. De Grönas ordförande Touko Aalto samt riksdagsledamoten Ville Niinistö flaggade även de för civilt motstånd. Finlands förre president Tarja Halonens sambo Erkki Tuomioja, före detta riksdagsledamot och framstående socialdemokrat, sade nyligen till YLE att civilt motstånd är en del av folkgemenskapen. Han sade även “hårda tag” är tillåtna vid behov.
Vidare verkar utomparlamentariska organisationer såsom Djurens Rätt och Greenpeace i Finland. Deras verksamhet innefattar till sin natur såväl civilt motstånd och lagbrott, exempelvis genom att stänga ner fabriker och bryta sig in i hos grisbönder för att filma djurförhållanden. Båda organisationers verksamhet ses i allmänhet som acceptabla, även om verksamheten strider mot gällande lagar.
Motståndsrörelsen och dess aktiva har aldrig gjort sig skyldiga till något sådant. Trots detta vill man i denna rättssal förbjuda vår rörelse.
Vi har hört påståendet att rörelsen är odemokratisk. Dock står det tydligt i vårt politiska manifest att vi vill se ett system likt det i Schweiz, en direktdemokrati där folket på riktigt har makten att påverka. Ett system som är mer demokratiskt än det system vi lever i nu.
Vad som är och inte är demokrati har aldrig tydligt fastställts av någon och dagens västerländska system är inte en synonym till demokrati.
Det påstås gång på gång att vi lever i en fri demokrati där alla har rätten till yttrande-, åsikt- och mötesfrihet. Trots detta vill man nu försöka frånta oss dessa rättigheter. Polisstyrelsen medger öppet i sin förbudsmotion att de inte anser nationalsocialister vara berättigade till yttrandefrihet. Är det detta vad vi kallar för demokrati? För oss tyder det på att den här häxjakten mot oss är politiskt motiverad.
LÄS ÄVEN: Finska Polisstyrelsen: Yttrandefriheten gäller inte nationalsocialister
I denna rättssal har man även med passion talat om det pris som tilldelades mig i januari. Jag själv, likväl som Pär Öberg, har tydligt förklarat att sådana här prisutdelningar är vanliga inom rörelsen. Öberg sade även att liknande priser givits ut vid ett flertal andra tillfällen, även efter jag blev tilldelad priset. Priset tilldelades mig för min långa tid som aktivist inom rörelsen. Även i Finland belönades jag år 2015 som årets aktivist för det arbete jag gjort för rörelsen. Det vill säga långt innan det fanns några brottsmisstankar mot mig.
Det arbete som jag har belönats för har har bland annat handlat om ett aktivt deltagande inom organisationen, att jag arrangerat evenemang, skrivit artiklar, samt utfört ideellt arbete och så vidare.
Att Polisstyrelsen gör sina egna tolkningar ur ett egenintresse bör inte vara tillräckligt för att förbjuda någonting. Speciellt inte när dessa tolkningar inte stämmer överens med verkligheten.
Polisstyrelsens argument mot rörelsen bygger till stora delar på politiska meningsskiljaktigheter och åsikter som man enligt dem inte skall få yttra. Sådana argument bör inte få stå som grund för ett förbud mot en rörelse då detta i det långa loppet kommer att betyda mer godtyckligt förföljande av politiska organisationer vars åsikter Polisstyrelsen inte accepterar.
Med tanke på att organiserade kriminella ligor tillåts verka i Finland samtidigt som man vill förbjuda Motståndsrörelsen så kan man enbart se Polisstyrelsens förbudsmotion som en politisk häxjakt. Om rörelsen förbjuds kommer det att sända en stark signal till medborgarna: Att det i Finland är tillåtet att bedriva organiserad kriminell verksamhet och för politiker att förespråka civilt motstånd, medan det är förbjudet att bedriva oppositionell politisk verksamhet. Vi tror inte att detta faller i linje med någons syn på vad ett öppet samhälle är.
Birkalands tingsrätt har nu bollen: Vad är det för signaler ni vill sända åt folket? Det torde vara mycket tydligt att vi motsätter oss detta förbud och kräver att ni diskvalificerar motionen.
Tack.
Ursprungligen publicerat på Vastarinta.
