Kuruc.info är Ungerns största nationella sida med en bra bit över 50,000 unika läsare varje vecka. Sidan är radikal och räds inte att ta upp problem kopplat till ras och sionism. Med anledning av att Motståndsrörelsen i år fyller 20 år valde Csonthegyi Szilárd från Kuruc att författa och publicera två artiklar. I den första får läsarna mer information om den negativa utvecklingen i Sverige och lösningen på problemen; Nordiska motståndsrörelsen. I den andra delen intervjuas Motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg. Intervjun kan läsas nedan.

Detta året har Motståndsrörelsen funnits i 20 år. Då jag förstått att ni utstår ett ständigt förtryck från etablissemanget i syfte att tysta ner eller till och med helt stoppa organisationen vill jag börja med att gratulera er och alla involverade för denna hedervärda prestation! Jag har redan i första artikeln presenterat huvudpunkterna i ert politiska program, men du kan väl presentera dig själv och organisationen för våra läsare med dina egna ord.

Tack! Jag är en 34 år gammal man, född, uppvuxen och fortfarande bosatt i södra Sverige. Jag har fru och tre barn. Jag hade mitt nationella uppvaknande när jag var 14 år gammal och har varit organiserad i den nationalsocialistiska rörelsen sen jag var 16 år. Sedan 2015 är jag ledare för Nordiska motståndsrörelsen.

Nordiska motståndsrörelsen är en nationalsocialistisk kamporganisation som arbetar såväl parlamentariskt som utomparlamentariskt med målet att skapa ett fritt och enat Norden vari vi kan säkra existensen för vårt folk. Vi är aktiva i samtliga nordiska länder och är den största etniskt nationella organisationen i Sverige, Finland och Norge.

Berätta lite om organisationens första år. Vad var enligt dig de största utmaningarna med att bygga upp organisationen från ingenting till att ha blivit ett internationellt igenkänt och respekterat namn som fortfarande står starkt, troligtvis starkare än någonsin, 20 år senare? Jag antar att uppkomsten av internet måste ha öppnat upp nya vägar för lyckade strategier, men vad tycker du har ändrat sig sen 1990-talet och början av 2000-talet när det kommer till organisering och aktivism?

Att skapa en oppositionell gruppering som överlever är oerhört svårt – något vi kan se bevis på i och med den mängd organisationer och partier som har bildats och lagts ner igen under de år vi varit aktiva. Jag menar att det svåraste och likväl viktigaste är sådana saker som kan vara svåra att se utifrån, som att skapa rätt fanatiska och självuppoffrande kultur i organisationen och att frambringa ett starkt ledarskap som bevisat sin kompetens och vunnit den respekt som behövs under svåra prövningar.

En mycket viktig aspekt som skiljer oss från andra och som har varit totalt nödvändig för vår framgång är att vi alltid har valt att gå den radikala och revolutionära vägen utan att någonsin ha tagit ”genvägar” med ett mer populistiskt eller reaktionärt budskap till folket. Vår syn på saken är, och har alltid varit, att det är folket som måste anpassa sig efter vårt budskap – det är inte vi som ska ändra oss efter massorna. Detta helt enkelt eftersom att vi har rätt.

En stor skillnad på nu och då är att den nationella kampen nu är mer seriös och mindre subkulturell. Redan från början distanserade sig Motståndsrörelsen från de subkulturella strömningarna i den nationella rörelsen, men även bland människor som sökte sig till oss var flertalet mer eller mindre påverkade av kulturen som omgärdade den nationella rörelsen. På den tiden rekryterades mest unga män. Nu rekryterar vi i mycket högre utsträckning ”vanliga” människor mitt i livet med karriär och familj. Vi rekryterar även betydligt fler kvinnor och äldre.

En annan skillnad är att på 90-talet var den ”antifascistiska” rörelsen en utmaning som medförde att vi behövde slåss för vår rätt att vara närvarande på gatorna. Idag är den röda scenen närmast död och vår kamp för att få vara på gatorna är istället mot systemet som konstant ändrar sina lagar för att stoppa oss och som använder sin polis för att attackera oss.

Sist skulle jag vilja säga att det nu finns en mycket större acceptans för oss från massorna. För 20 år sen spottade de på nationalsocialister – idag sympatiserar de med oss. En majoritet, åtminstone bland vita män från arbetarklassen, stödjer våra åsikter och vår kamp även om de inte själva är aktiva. Sorgligt nog hoppas många av dem fortfarande på de konservativa kulturnationalisterna i Sverigedemokraterna trots att deras egna åsikter är mycket mer radikala än detta kosher-parti.

Eftersom att anledningen till denna intervju är för att hylla 20 år av aktivism, kan du inte berätta om ditt bästa och värsta minne från dina aktiva år i Motståndsrörelsen eller den svenska pro-vita rörelsen i allmänhet?

Det finns så många minnen att välja på. Jag skulle nog vilja påstå att mitt bästa minne är från vår demonstration i Borlänge den 1 maj förra året under parollen ”Kamp mot storfinans och folkförrädare”. Den här demonstrationen var den första av många där vi faktiskt lyckades samla en ganska imponerande skara deltagare under en ärlig och radikal paroll. Vi ägde Borlänge denna dag och bland åskådarna var det betydligt fler sympatisörer än meningsmotståndare.

Mitt värsta minne måste ha varit när jag var med i partiet Nationalsocialistisk Front (NSF) och de ledande valde att lägga ner partiet. Jag och många andra hade offrat mycket för partiet och hade förtroende för ledningen. Nu valde de att svika oss genom att istället starta ett mindre radikalt parti. Hursomhelst var detta i slutändan det bästa som kunde hända eftersom detta kom att bli början av ett enande i rörelsen och även drog mig till Nordiska motståndsrörelsen där jag varit kvar sedan dess. Även om jag la nästan tio år av mitt liv på NSF kände jag redan efter ett halvår i Motståndsrörelsen att det var här jag borde varit med redan från första början.

Vi vet alla att lügenpresse ständigt letar efter nya saker att ljuga om och ge falsk information kring. Vad skulle du vilja säga är den största, mest löjeväckande och kanske mest skadliga medialögnen om er organisation (eller kanske om dig som person)?

Även här finns det väldigt många att välja på eftersom Lügenpresse författar lögner om oss varje dag. Det har inte alltid varit så, förr i tiden försökte de istället tysta oss genom att ignorera oss – men de senaste åren har de skrivit om oss precis hela tiden. De skriver att vi är kriminella och att vi är terrorister. Varje gång vi försvarar oss själva på gatorna skriver de att vi har attackerat slumpmässiga förbipasserande. De hänger också ut våra medlemmar hela tiden med namn och bild.

Hursomhelst tror jag inte att dessa lögner skadar oss nämnvärt, åtminstone inte nu längre. För tio år sen var det många i Sverige och i de andra nordiska länderna som trodde på vad tidningarna skrev, men nu är det bara de mest naiva och svagsinta personerna som fortfarande gör det. Majoriteten har börjat läsa mellan raderna och ser igenom lögnerna vilket lett till att all publicitet faktiskt är bra publicitet nu för tiden.

För ett år sen, i december 2016, rapporterade juden Jonathan Leman från den ”anti-rasistiska” stiftelsen Expo att ”32 % av Nordiska motståndsrörelsens aktivister inte har någon tidigare koppling till nynazistiska aktiviteter”. Detta betyder att ni når ut till nya grupper av människor som tidigare aldrig brytt sig eller varit involverade i patriotisk aktivism, vilket såklart är riktigt goda nyheter. Jag vet att Motståndsrörelsen är starka när det kommer till att exempelvis dela ut flygblad och att vara synliga på internet med både videos och podcasts, men hur gör ni exakt för att rekrytera nya medlemmar? Riktar ni specifikt in er på olika grupper, områden och arrangemang eller försöker ni mer allmänt att göra er hörda och hoppas att rätt personer rent naturligt ska dras till er?

Vi arbetar på alla sätt vi kan och försöker alltid att vara så breda vi kan när det kommer till att sprida vår propaganda. Vi arbetar alltså efter alla de sätt du föreslog i frågan. Detta är också vår styrka.

Vi har lagt ner mycket arbete på att skapa våra olika webb-sidor som nu är bland de största alternativa media-plattformarna. Vår svenska sida, Nordfront.se, blir uppdaterad med minst tio nya artiklar eller notiser varje dag och har de senaste fem åren växt från att ha 10,000 unika läsare varje månad till att ha minst 300,000. Den här fantastiska utvecklingen har vi också kunnat se i både Finland och Norge – om än inte riktigt i samma skala ännu. Viktigt att komma ihåg är att detta är för radikala öppet nationalsocialistiska sidor som öppet pratar om ras, judar, Tredje riket och Förintelse-revisionism.

Men utan att få ut adressen till våra webb-sidor hade det inte spelat någon roll hur bra sidorna var. För detta syfte har två saker varit avgörande. Det första är vår offentliga aktivism där vi möter folket och inte är rädda för att visa våra ansikten. Detta har varit ett väldigt effektivt redskap för att krossa media-lögnerna och de fördomar som finns om oss. Folket kan med sina egna ögon se att vi inte är kriminella och subkulturella hatare utan istället helt vanliga människor precis som de själva är. Den andra saken är att vi är konstant högaktiva. Varje dag sprids många tusentals flygblad och affischer till folket över hela Norden för att ständigt påminna dem om att vi finns och att vi är aktiva.

Allt detta har varit möjligt genom att vi har en lojal och dedikerad aktivistkader och därför går vi tillbaka till sakerna jag nämnde tidigare om vår organisations-kultur. I våra led är kampen för vårt folks överlevnad och frihet inte en hobby du utför då och då – nej, det är din vardag.

I ert politiska program pratar ni om vikten av att göra folket medvetna. Vi har pratat om er gatuaktivism liksom era nyhetsportaler, men finns det fler vägar ni går för att sprida budskapet och göra folket medvetna? Som ett exempel tänker jag på Dr William Pierce som på slutet av 90-talet köpte skinhead-skivbolaget Resistance Records för att genom detta kunna påverka den mångkulturaliserade och rotlösa vita ungdomen, fastän han inte själv gillade musiken. Han såg skivbolaget som ett verktyg för att kunna få den arga och desillusionerade ungdomen att åter bli rakryggade och stolta över sitt rasliga ursprung. Musik är ett väldigt effektivt verktyg för att nå ut till ungdomen och fånga upp dem och här i Ungern finns det en ganska stark nationell musikscen (även den svenska vikinga-rocken är välkänd). Organiserar ni festivaler, konserter eller andra kulturella evenemang?

I viss utsträckning har vi gjort detta. Baksidan av myntet med musikscenen är dock att den präglats av subkultur och alkoholmissbruk – fenomen som vi alltid tagit starkt avstånd ifrån. Som jag sa tidigare är vi dock öppna för alla vägar att bedriva aktivism och vi prövar hela tiden nya vägar. Två viktiga saker för oss har varit att inte vara rädda för att tänka utanför boxen och att försöka uppvisa mod och styrka, filma det och lägga upp på Youtube. Vi har slagit tillbaka främlingsgäng, klättrat upp i höga 4G-master och lyftkranar för att hänga upp vår fana, gått in på idrottsplanen under direktsändning för att skrika ut vårt budskap och massvis av andra saker. Självklart är också stora demonstrationer och offentlig aktivism mycket viktiga aktioner. Vi arrangerar också föredrag, sociala aktiviteter och idrottsarrangemang öppna för allmänheten.

Om man jämför med att bedriva aktivism och rekrytera människor i ett land, hur annorlunda är det att expandera till andra nordiska länder? Har de andra länderna haft fungerande organisationer som anslutit sig till er eller har ni aktivt rekryterat människor från grunden i dessa länder?

Sen ganska många år tillbaka nu har vi en fullt fungerande organisation, förutom i Sverige, också i Norge och Finland. Vi har även en del medlemmar i Danmark och på Island, men inga officiella grenar i dessa länder ännu. Vi arbetar dock på det och förhoppningsvis har vi fullt fungerande och stabila grenar även där inom ett halvår.

Människor från de andra länderna har tagit kontakt med oss och sen har vi andra, framförallt svenskar, hjälpt dem att starta upp för att ett steg i taget släppa kontrollen när vi ser att de klarat sig själva. Värt att nämna är också att vi i stort sett varje vecka får ansökningar från andra delar av världen av människor som önskar starta upp en gren av Motståndsrörelsen i sitt respektive land. Dessa människor får alltid svaret att vi absolut är villiga att vara behjälpliga med deras uppstart genom tips och råd, men att vi, åtminstone i nuläget, inte är intresserade av att etablera oss utanför den nordiska regionen.

Varje land har sin egen riksledning, men utöver det har vi också ett nordiskt råd där två representanter från varje land deltar. I Nordenrådet diskuterar vi aktiviteter, förändringar och utveckling som berör hela den nordiska organisationen.

Hur mycket självstyre har de övriga nordiska länderna? Är Sverige ett föregångsexempel de övriga länderna måste följa eller är alla länderna självständiga?

Vi är en organisation, aktiv i hela Norden – inte tre olika. Detta innebär att vi arbetar på samma sätt och mot samma mål. Varje land kan dock påverka arbetssätt och vilka vägar vi ska gå, dels genom det tidigare nämnda Nordenrådet och dels genom att det finns gott om utrymme för varje land att faktiskt gå sin egen väg så länge den följer vår grundläggande struktur och tar oss framåt mot våra gemensamma mål.

Berätta gärna lite om situationen i Sverige just nu. Internationellt verkar många nationella ha hopp och förtroende för Sverigedemokraterna (SD). De verkar anta att detta är ett nationellt parti, men i mina ögon (och speciellt den senaste tiden) verkar de mer vara ett klassiskt konservativt parti som är alarmerande undergivna den politiska korrektheten (ett exempel är att de uteslöt Anna Hagwall efter att hon höjde sin röst mot judisk och främmande dominans av svensk media). Motståndsrörelsen har också en parlamentariskt gren. Vad anser du är de stora problemen med SD och hur arbetar Motståndsrörelsen parlamentariskt? Vad är era erfarenheter av det nu styrande ”demokratiska” etablissemanget?

För att ge dig ett rakt och ärligt svar kan jag säga att Sverigedemokraterna är ungefär lika bra för Sverige och svenskarna som en långt gången obehandlad cancer är för människokroppen. Visst finns det värre sjukdomar, men det är fortfarande en väldigt allvarlig diagnos som du troligtvis kommer att dö av. SD erkänner inte ras överhuvudtaget utan pratar bara om kultur och ”öppen svenskhet” vilket innebär att alla som integreras och anpassar sig till svensk kultur plötsligt förvandlas till svenskar oavsett vilket ursprung de än har. SD vill inte skicka hem någon utan är helt nöjda med den nuvarande situationen där åtminstone 20% av befolkningen i Sverige består av rasfrämlingar. De vill inte ens stoppa massinvandringen, bara minska den.

Det här betyder att även om SD skulle få 100% av platserna i Riksdagen kommer Sverige att upphöra och vårt folk kommer utrotas. I ett bästa scenario skulle SD möjligtvis kunna bromsa avvecklingen med några år. De är också till 100% allierade med Israel och judarna. Exempelvis är deras integrationspolitiske talesperson en judinna som aktivt verkar för att liberalisera partiet ytterligare.

Nordiska motståndsrörelsen har två platser i kommunfullmäktige. En stol i Ludvika kommun och en i Borlänge kommun. Nästa år är det valår i Sverige och vi kommer att hårdsatsa. Om vi bara kan få alla väljare som ideologiskt faktiskt står närmre oss än SD att rösta på oss istället för dem så kan jag lova att vi kommer att göra ett helt fantastiskt val och ta plats i Riksdagen.

I Ludvika och Borlänge där vi finns representerade kan vi såklart inte förändra något konkret eftersom alla röstar emot oss, men det har ändå varit riktigt bra plattformar att sprida vårt budskap ifrån och har gjort oss ännu mer populära bland lokalbefolkningen. Vi tror inte på att vi kommer segra genom val, det kommer inte det nuvarande systemet att tillåta, men vi ser att valdeltagande kan hjälpa oss på vägen.

Det är beundransvärt att Motståndsrörelsen inte försöker att undvika de större tabubelagda ämnena som rasblandning eller det judiska inflytandet inom subversiva idéströmningar som feminism, massinvandring, kulturmarxismen och förstörelsen av den traditionella kulturen och vit identitet, som alla har som syfte att försvaga och erövra våra folk. Eftersom att Sverigedemokraterna inte verkar vilja ta i dessa ämnen, kan du berätta hur ni ämnar att ta tillbaka kontrollen och bli kvitt dessa subversiva idéströmningar? Finns det andra rörelser eller politiska grupperingar inom landet som ni kanske samarbetar med?

Vi kommer att fortsätta vårt arbete med att sprida sanningen till folket på alla tänkbara vis. Vi kommer också att utöka vårt arbete med att skapa ett eget samhälle inom samhället. Organisationen fungerar lite så redan idag med vår egen media, våra egna sociala tillställningar och att vi ställer upp för varandra på alla sätt vi bara kan. Vi försöker också redan nu att finnas där för vårt folk där det rådande systemet har svikit dem, genom att patrullera gatorna och försvara vårt folk från kriminalitet riktad från främlingar, genom att dela ut mat och kläder till hemlösa, städa upp i naturen osv. Allt detta arbete och vår vision kommer att bli mer synligt allt eftersom vi växer.

Det finns inga andra organisationer som vi samarbetar med direkt, men självklart stöttar vi människor som gör bra saker för vårt folk och som även de är stöttande gentemot oss.

Så vitt jag vet är det än så länge inte olagligt att ”förneka förintelsen” i Sverige och ni i Motståndsrörelsen döljer inte inte er opposition och misstro gentemot den officiella version av den så kallade judiska förintelsen. Hur viktigt tycket ni att revisionism och nedbrytningen av den judiskt-godkända versionen är? I nationella kretsar brukar detta ämne alltid sluta i ett av två resonemang. Den ena är att det är slöseri med tid och energi att fokusera på desinformationen och lögnerna som omgärdar ”förintelsen”, dels eftersom det är så djupt rotat i massorna och dels eftersom att även om vi kan få dem att förstå att det inte fanns några gaskammare och att dödssiffrorna var mycket lägre än den symboliska siffran på sex miljoner, så skulle vi fortfarande stå kvar med sanningen som trots allt innebär läger, deportation och fientlighet riktad mot judar. Lite som när man faktiskt lyckades bli kvitt myterna om tvålar och lampskärmar tillverkade av judar från den officiella historiebeskrivningen. Det gjorde ändå ingen skillnad alls i det stora hela. Den andra resonemanget innebär att sagan om förintelsen är hjärtat i den sionistiska globala elitens makt, som en motor ekonomiskt och politiskt och som en kulturell skuldfälla. Att bryta ned denna skulle ta bort en stor del sympatier för dem vilket skulle resultera i en förlust av makt så enorm att det skulle kunna slå bort dem från deras elitpositioner i världen. Hur ställer sig Motståndsrörelsen till denna fråga?

Vi ställer oss definitivt närmare det andra resonemanget än det första utifrån din beskrivning. Personligen tycker jag att hela förintelsefrågan är väldigt tröttsam och jag skulle önska att vi istället kunde fokusera på det budskap vi faktiskt står för och vill nå ut med till folket. Dock är det så att om du tror att detta är möjligt är du bara naiv, för hur bra ditt budskap än är kommer du alltid ändå att bli nerslagen av förintelse-släggan. När du väl blir det finns det två sätt att hantera problemet – antingen tar du ett steg tillbaka och försvarar dig själv eller går du framåt och attackerar. Vår organisation är, och ska alltid vara, anfallande!

Flera av våra medlemmar hittade nationalsocialismen genom att först förstå att förintelsen är en lögn. När de såg denna gigantiska del av vad de ”visste” falla sönder började de såklart att ifrågasätta andra ”sanningar” också. När du gör det, när du är totalt öppensinnad och letar efter svar kommer du alltid att hitta nationalsocialismen i slutändan.

Konflikten kristendom mot paganism är en ständigt återvändande källa till motsättningar mellan vita nationalister. Jag menar att vi i vår nuvarande situation där vita länder blir invaderade av fientliga horder, där fientliga minoritetsgrupper redan har slagit sig ner mitt ibland oss (med en ständigt växande arrogans och aggression mot oss såväl som högre födelsetal än vad vi har) och inte ens längre är reella minoriteter utan faktiskt i majoritet i vissa städer redan, där subversiva ideologier som feminism, mångkultur och liberalism slagit rot och där en mäktig sionistisk elit är fast övertygad att fräta sönder vår vita enighet genom att promota och stödja allt som är negativt för oss. Jag menar i detta läge att vi paganistiska eller kristna patrioter och vita nationalister som bryr oss om den fortsatta existensen för våra folk och vår kultur inte har råd med att kriga mot varandra på religiösa grunder. Att slösa energi på att dra varandra i håret samtidigt som vi fortsatt blir invaderade och fråntagna vårt eget land verkar kontraproduktivt. När vi väl har återtagit kontrollen över våra länder och säkrat våra folks existens då kan vi ha dessa debatter. Personligen menar jag att en starkt andlig kärna är en viktig bas i ett välmående samhälle, men jag kan inte se att Motståndsrörelsen förespråkar någon speciell religion eller andlig tro (annat än genom mindre inslag av paganism här och där, som exempelvis genom organisationens symbol Tyrrunan). Är detta för att ni vill undvika inbördes stridigheter eller är Motståndsrörelsen en mer sekulär kanske rentav ateistisk organisation? Hur ser ert ideal-samhälle ut ur ett andligt perspektiv?

Jag håller absolut med dig angående din syn på vad som bör prioriteras idag. Nordiska motståndsrörelsen ser inte nationalsocialismen enbart som en annan politisk ideologi än de idag härskande – vi ser nationalsocialismen som en komplett världsåskådning som har svaret på alla frågor och lösningar på alla problem. Nationalsocialismen bygger på ett mycket djupare engagemang och en större omtanke från folket än den extremt individ-fokuserade liberala demokratin. Att tro på din egen överlägsna styrka som en del i en folkgemenskap och att kämpa för att din egen nation ska nå så långt det bara går är nog ungefär så mycket andlighet som jag tror att de flesta människor behöver. Oavsett detta kommer vi att tillåta alla religioner att existera och praktiseras i vårt befriade nationalsocialistiska Norden. Så länge dessa trosuppfattningar inte går stick i stäv med den nationalsocialistiska tron tycker jag att politik och religion ska hållas åtskilt från varandra. Religiös tro är i mina ögon något högst privat.

Vissa människor kanske skulle svara på detta med saker som ”Okej med paganism och kristendom, men Islam då?” I de nordiska länderna skulle jag vilja säga att kristendomen genom historien har ställt till med mycket större skada än Islam. Ändå respekterar jag till fullo en kristen nationalsocialist och skulle tillåta en sådan i Norden, så varför skulle jag inte respektera och tillåta en muslimsk nationalsocialist? Sen att mängden etniska nordbor som skulle konvertera till Islam i en fri nationalsocialistisk stat antagligen skulle vara väldigt, väldigt få – det är en annan sak.

Sverige är helt klart det bästa exemplet på vad som händer när mångkultur, liberalism och feminism tillåts gå för långt. Varför tror du att just svenskarna har förvandlats så enormt mycket, från att vara ärofyllda vikingar till att bli självmordsbenägna och självhatande? Vad tror du om professor Kevin McDonalds teori om patologisk altruism som är allmänt rådande bland nordeuropéer? Till hur stor del är svenskarna själva ansvariga för sin egen misär med anledning av att de varit för svaga för att försvara sig själva och till hur stor del är det giftkokarnas fel för att dessa bryggt det gift som förvandlat svenskarna till att bli blinda etnomasochister?

Jag håller definitivt med om att altruism är en stor del av problemet. Det nordiska folket är troligtvis det mest altruistiska i världen – de ser alltid efter varandra och tar väl hand även om de svaga och utsatta (även djur). Besläktat med detta är också att det nordiska folket är väldigt enkla att organisera eftersom vi tror på gemenskap. Vi litar på auktoriteter (och media). Allt detta är såklart helt fantastiska egenskaper i en god och ljus värld – men, i en värld där ondska och girighet styr – gör det att du blir överkörd.

En annan viktig del tror jag att kristendomen är ansvarig för. De nordiska länderna är bland de mest ateistiska i världen. Varför? För att asatron var den nordiska religionen – utvecklad för och av vårt eget folk. Om inte kristendomen kommit till Norden tror jag att många människor i Norden fortfarande hade varit religiösa. Men kristendomen var aldrig vår tro och därför ledde den till ateism. Ateismen ledde folket till kommersialism och egocentrism vilka är motsatserna till den idealism som behövs för att faktiskt bry sig och vilja förändra läget när onda krafter våldför sig på ditt land.

Om vi fortfarande var paganister i Norden tror jag inte vi hade varit i den situationen vi är i idag. Ändå vill jag trots denna utläggning återigen klargöra att jag respekterar människor som hyser en kristen tro lika mycket som jag respekterar alla andra. Jag ser att kristendomen varit problematisk för Norden under historiens gång – inte nödvändigtvis att den är ett modernt och världsomspännande problem.

Jag håller definitivt giftkokarna ansvariga för de saker som har drabbat vårt folk och därför har jag också hoppet kvar om att vårt folk en dag ska resa sig igen. Djupt inom oss är vi fortfarande ett fantastiskt folk som är kapabla att uträtta mirakel. Visst finns det dock delar av folket som är fullt medvetna om vad som sker och ändå väljer att hjälpa till i förstörelsen av vårt folk helt enkelt för att det tjänar dem idag – egocentrism.

Många fruktar att Västeuropa är hopplöst förlorat och ser framför sig en splittring av Europa där väst kommer att bli mer och mer främlingskontrollerat och undergrävt av galna ideologier som feminism, nihilistisk hedendom och genusteorier och tror därför att vita så småningom i massor kommer att flytta till Östeuropa (detta händer redan nu i mindre skala). Vad tror du om Ungern och vårt lands roll i den icke-vita invasionen under dessa år? Har ni kontakt eller samarbete med ungerska grupperingar eller organisationer som du kan prata om öppet?

Jag menar att ”white flight” oavsett om det är inom det egna landet till ett vitare grannskap eller till ett annat land bara är att skjuta upp problemen utan att lösa dem. Förr eller senare kommer verkligheten ikapp dig oavsett var du gömmer dig. Jag menar också att om våra folk lämnar sina länder så länge det fortfarande finns en god möjlighet att slå tillbaka (detta menar jag att det finns så länge det åtminstone bor 10% vita kvar i landet) så förtjänar de att utrotas. Det måste finnas en gräns för hur fegt ett folk kan vara innan det blir rent löjeväckande.

Vi har mindre samarbeten med ett par olika ungerska grupperingar, men inget verkligt djupt och seriöst sådant vilket är väldigt synd. Om det finns några ungerska medlemmar ur nationalsocialistiska kamporganisationer som på riktigt tar kampen för överlevnad också på gatorna som läser detta är de varmt välkomna att kontakta oss!

Det är tydligt att er organisation lägger stor vikt vid träning, hälsa och en nordisk/arisk typ av maskulinitet genom det sätt ni presenterar er för omvärlden: uniformt klädda med flaggor och sköldar, disciplinerat uppträdande och ett intryck av en seriös ung elit redo för att ta över ledarskapet. Så vitt jag förstått måste de som är intresserade av att ansluta sig till Motståndsrörelsen klara av fysiska tester och träna kampsport för att få bli aktivister. När utvecklades denna stil? Organisationen hyllas regelbundet i pro-vita sammanslutningar för att ni ser ut precis som en strikt nationell rörelse ska göra. Jag antar att detta har hjälpt er att attrahera nya aktivister likväl som det har tvingat människor att uppmärksamma vad ni har att säga. Vad är dina erfarenheter?

Du har delvis fått din information fel. Vi har olika former av engagemangsnivåer. För att bli aktivist i vår organisation måste du träna regelbundet, helst kampsport, och även sträva efter att klara vårt fysiska test. Du kan bli aktivist så länge det är tydligt att du tränar aktivt för att kunna klara testet.

Vi har alltid, ända sedan grundandet, varit väldigt tydliga kring hur vi vill att vår organisation ska se ut och agera eftersom vi vet att bara en stark kraft kommer kunna erövra massorna. Exakt hur vi skulle uppnå detta, genom vilka regler och tester, har ändrat sig en del under åren.

Den uniforma klädseln utstrålar också styrka och enighet, men sköldarna är faktiskt mer till för praktiskt än estetisk nytta.

Jag skulle absolut säga att vi rekryterar människor med den här kulturen men också att vi samtidigt skrämmer iväg en del andra. Hur som helst är det rätt människor vi attraherar. Starka människor som verkligen kan och vill förändra situationen!

Eftersom att Motståndsrörelsen är en tuff gatuaktivist-rörelsen har ni varit involverade i gatustrider och sammandrabbningar med både Antifa och polis, något som lett till att flera av era medlemmar blivit arresterade. Vi har hört om arresteringar av påstådda medlemmar till Motståndsrörelsen som var inblandade i bombdåd tidigare i år, vi har hört om arrestering under era demonstrationer där även du, organisationens ledare, blev arresterad enligt vissa rapporter och alldeles nyligen om sammandrabbningar med polis under er november-marsch genom Göteborg och Kungälv. Vad kan du berätta om de problem er organisation och era aktivister haft med lagen?

Vi har alltid under våra 20 aktiva år blivit övervakade och trakasserade av polisen, men det senaste året har det eskalerat. De tar ifrån oss mer och mer av våra medborgerliga rättigheter för varje dag som går i ett desperat försök att stoppa oss. De begränsar våra rättigheter att demonstrera och sprida vårt budskap i det offentliga rummet och de skriver hela tiden om lagen om hets mot folkgrupp så att den ska involvera ännu fler saker. Som exempel kan det nämnas att det i Sverige nu anses vara olagligt att säga ”Leve nationalsocialismen” trots att inte nationalsocialismen är illegal eller att hylla Adolf Hitler utan att också påpeka att du med detta inte menar att hylla det påstådda mordet på sex miljoner judar. De har nyligen hotat oss med att våra flaggor skulle utgöra hets mot folkgrupp – inte var för sig, men när de används flera stycken samtidigt, som vid demonstrationer och liknande aktiviteter. Jag står åtalad för hets mot folkgrupp för att ha skrikit ”Hell seger” på en demonstration.

I Finland hölls en rättegång förra månaden där den finska polisstyrelsen försöker förbjuda Motståndsrörelsen i landet. Vi får se vad domen blir nu på torsdag den 30 november.

Förutom allt detta blir våra aktivister straffade om de exempelvis har en kniv i en verktygslåda i kofferten på bilen eller om de slår tillbaka ett angrepp i självförsvar. Även om dessa saker är tillåtna enligt svensk lag är de inte tillåtna för oss.

Sammantaget måste jag dock säga att jag är väldigt positiv till allt detta. Det innebär att systemet faktiskt ser oss som ett hot och att de verkligen tror på vår organisation.

Med anledning av att ni är aktiva på gatorna, har ni några fastställda planer på arrangemang inom den närmsta framtiden? Förresten hörde jag att ni förbereder en bok om de 20 åren ni varit verksamma. Kommer boken att vara tillgänglig på engelska? Berätta gärna om detta projekt också!

Det kommer anordnas en demonstration i Finland den 6 december, men om den kommer arrangeras av oss eller av en anonym grupp beror på vad domen på torsdag säger. Nästa år kommer vara ett hektiskt år med massvis av aktivism eftersom att det, som jag sa tidigare, är valår.

Angående boken kommer det vara en massiv bok med hundratals sidor – för första gången skriver vi vår egen kompletta historia. I det förflutna är det bara våra fiender som har gjort det. Jag måste tyvärr säga att jag inte tror att boken kommer vara tillgänglig på något annat språk än svenska helt enkelt för att det skulle innebära väldigt mycket arbete att översätta den och att jag antar att det största intresset för boken ändå finns hos den svenskspråkiga publiken.

Eftersom du är en gift man med tre barn, så måste jag tacka dig för att du tar dig tid att prata med oss ungrare. Grattis igen till 20års-jubilieumet och vi önskar er samtidigt styrka och ära i kampen för att rädda ert land från invällarna och de subversiva krafterna! Har du några sista ord du vill avsluta intervjun med?

Allt är möjligt – det är bara upp till dig själv att se det. Om tillräckligt många människor tror på segern och är beredda att kämpa för den kommer vi också att segra. Det är upp till dig. Detta gäller lika mycket för Ungern som för Sverige, Norden och resten av världen!