De preliminära valresultaten är klara och har väl inte undgått någon. Det står klart att en tydlig majoritet av det svenska folket helt enkelt inte kan få nog av gruppvåldtäkter. De älskar att betala mer än halva sin lön i skatt för att kunna finansiera lägenheter och bidrag till lycksökare från hela världen som inte bidrar med något tillbaka. De ser verkligen med spänningen fram emot betydligt sämre tider och att svenskarna ska bli minoritet i sitt eget land.
Ska man se till valresultatet borde bostadspriserna i exempelvis Rosengård, Rinkeby, Bergsjön och Gottsunda skjuta i höjden då så många svenskar verkligen tycks avguda mångkultur och gärna vill ha mer av den varan. För inte är ni väl hycklare alla ni som röstat på sju-klövern?
I ett land där problemen verkligen hopar sig och det är tydligt för envar som ser bortom luftslottet och etablissemangets välpolerade lögner, att precis allt håller på att gå riktigt, riktigt illa, väljer mer än fyra femtedelar av folket att inte ens rösta på den mest tafatta och mjuka så kallade oppositionella rörelse världen någonsin skådat i form av Sverigedemokraterna. Bara runt var hundrade person röstar för förändring av annat slag.
På lokal nivå har tusentals klappar på axeln och utlovade röster för Nordiska motståndsrörelsen till synes inte lett till några mandat. Visst är läget fortfarande oklart i Boden där det ännu finns en chans att folket faktiskt haft klarsynthet och civilkurage nog att välja rätt, och visst kan det stå Nordiska motståndsrörelsen på tillräckligt många av de ogiltigförklarade rösterna i Ludvika, men alldeles oavsett är det tydligt att vi inte gjort några enorma valframgångar sett till röstandelar.
De utlovade rösterna som uteblivit tror jag rör sig om lika delar valfusk som det klassiska scenariot där folk i sista sekund av någon outgrundlig anledning trots allt väljer SD, detta trots att de vet att vi utgör ett bra mycket bättre alternativ. I slutändan ger de den misshandlande mannen ännu en chans. Valfusket är ett faktum, men hur utbrett det är kan vi bara gissa oss till och att SD ökat ser vi tydligt i både Ludvika och Kungälv.
Har Nordiska motståndsrörelsen då gjort ett uselt val? Den som påstår att valresultaten är mycket goda är inte ärlig mot vare sig själva eller andra och ska vi enbart räkna med hårda siffror, svart på vitt, är svaret ja.
Men, och det är ett stort MEN; vi har vunnit oerhört mycket mer än vi förlorat. Valrörelsen har för oss, oavsett om vi så bara hade fått en enda röst, varit en enorm framgång. Fredrik Vejdeland listar det mycket bra i sin artikel ”9 stora saker som vi åstadkommit under valrörelsen” och jag ska därför inte gå in i detalj kring alla aspekter av detta.
Vårt främsta mål med bildandet av en parlamentarisk gren var och är inte att nå 51% av rösterna i några val, istället har det hela tiden varit uttalat att detta är ytterligare en väg att gå, vid sidan om många andra, för att få ut vårt budskap och mobilisera människor till kamp. Det målet har vi med den gångna valrörelsen nått med bravur.
En nationalsocialistisk propagandaoffensiv av sällan tidigare skådat slag har genomförts, vi har utvecklat media och vi har växt som både individer och organisation. Allt detta redan nu. På sikt kommer framgångarna av den intensiva valkampen vara ännu större. Det säger jag med stor erfarenhet och djupa analyser genomförda av hur våra framgångar brukar komma i fas med vår aktivism.
Nordiska motståndsrörelsen står starkare än någonsin. Dåliga valresultat förändrar inte detta faktum. Vi kommer fortsätta kämpa och vi kommer fortsätta att växa. Avsaknaden av parlamentariska mandat förändrar inte denna sanning.
Det korrupta systemet är livrädda för oss och lägger ned helt sinnessjuka resurser på att försöka stoppa oss. De uteblivna röstframgångarna kommer inte få de att sluta med detta, för de vet lika väl som vi, att vi har något annat, något så mycket större och farligare än röstsiffror i ett riggat system; vi har en aktiviströrelse av fanatiska nationalsocialister som för varje dag som går får större stöd av människor på gator och torg, manifesterat genom lyckönskningar, spontana donationer och nya medlemsansökningar.
Inte heller AfS lyckades mobilisera väljarna trots en mycket påkostad kampanj och att de inte blivit i närheten lika hårt bekämpade av systemet. Förhoppningsvis har dock inte deras kamp varit förgäves utan leder till att flertalet av deras medlemmar och sympatisörer också kommer till den slutsats vi dragit för länge sen; att vårt folk inte uteslutande kommer kunna räddas genom ett genomkorrupt system där vi sitter helt i våra fienders makt och där de helt och hållet styr spelreglerna. Vårt folk kommer räddas genom radikal och kompromisslös kamp på alla fronter – med alla medel!
Jag vill avsluta med att tacka alla de som röstat på oss och ännu mer alla de som på olika vis hjälpt till i kampen de senaste månaderna. Vissa har gjort mer än andra och de kommer att få sitt erkännande tids nog.
Valet är över, men kampen går vidare med stärkt engagemang och i oförminskad takt. Död åt etablissemanget – leve det revolutionära motståndet!
