Nordiska motståndsrörelsen är en revolutionär rörelse i både retorik och handling. Vi eftersträvar att ständigt bryta status quo. Vi kommer aldrig nöja oss just där vi är. Istället kommer vi alltid att utmana oss själva, liksom vi kommer utmana systemet och våra fiender. När vi övervunnit de hinder som läggs i vår väg rusar vi snabbt fram mot nästa. Finns det inga synbara barriärer ser vi till att pressa framåt tills vi stöter på en.
För att vinna måste man våga satsa och ta risker. Detta är något som jag önskar ska utmärka vår organisation, att vi ständigt är i rörelse framåt oavsett vad som står i vår väg. Även om det funnits tillfällen då denna taktik kostat mer än den smakat har vi vunnit på det i stort och för det mesta. Vi måste våga och vara beredda på att också förlora för att kunna fortsätta ta oss framåt i önskvärd fart.
Klockan tycks nämligen ha slagit fem i tolv och den bistra sanningen är att vi har tiden mot oss. Systemets enorma resursövertag och den ständigt decimerade nordiska befolkningen i kontrast till den massiva invasionen av rasfrämlingar gör att vi helt enkelt inte har råd att stanna upp, ta det lugnt och bara finnas till och vara nöjda med att vara där vi är. Den som vågar vinner och även om vi så inte skulle vinna, förändrar det inte faktum att vi otvivelaktigt kommer att förlora om vi INTE vågar.
De senaste åren har vår verksamhet kantats av flera av dessa risktagningar. Även om inte alla gått vägen har det sammantaget lett till större framgångar än misslyckanden. Dubbla 1 maj-demonstrationer samtidigt, svastika-fanor som ledde Kohti Vapautta-demonstrationen i Helsingfors efter att organisationen förbjudits, storslaget kampanjande inför valet, nya hemsideprojekt och stora media-satsningar samt innovativa aktioner som exempelvis motorbåt med tal utanför Sveriges riksdag är bara några av de många banbrytande saker vi gav oss på förra året.
I år har vi bland annat offentligt intagit Köpenhamn i Danmark för första gången med en spontandemonstration, genomfört konfrontativ aktivism i ”vänsterns” gamla fäste i Lund, stått med fanor och banderoll vid upploppet under Vasaloppet, lanserat en väluppdaterad engelskspråkig hemsida och nu då förra veckan genomförde vi vår första offentliga aktion någonsin på Island genom en flygbladsutdelning i centrala Reykjavik.
Samtliga dessa uppräknade aktioner är sådana där vi tagit risker, fysiska och/eller resursmässiga och beträffande vårt anseende, där vi tänkt utanför boxen och sen agerat resolut. Vissa, som exempelvis aktionen på Island, utgör helt klart milstolpar i den nordiska nationella kampen och är sådant som efter slutsegern kommer vara inskrivet i historieböckerna. Med risktagningar och offervilja skriver våra medlemmar historia genom sin dagliga kamp.
Alternativt, om kampen så dessvärre skulle misslyckas i slutändan för att inte tillräckligt många av er gör vad som krävs – ja, då etsar vi åtminstone fast vårt namn i våra fienders sinne och får de att i generationer drömma mardrömmar om Tyrrune-fanor som vajar i vinden. Ett nog så nobelt syfte för att vår kamp ska ha varit värd all möda och varenda nedlagd sekund.
Vad är meningen med ditt liv? Vad gör du för skillnad? Vad kommer du att bli ihågkommen för? Inte din perfekt klippta gräsmatta i varje fall. Inte de sänkta ölen på krogen. Inte ens för dina insatser på fabriken eller i idrottsföreningen.
Bli istället en del av något större. Gör skillnad. Gör som oss och våga utmana dig själv och ta risker för att vinna. Förra veckan stod vi i centrala Reykjavik – vem vet vart du finner oss motståndsmän imorgon? Helt säkert är i varje fall att vi inte kommer stå kvar där vi är idag utan fortsätta våga för att vinna och fortsätta skriva historia. Vi kommer fortsätta bryta status quo i kampen för en nordisk revolution!
