Nationalsocialism är folkgemenskap! Vi har skanderat och upprepat dessa ord många gånger. Begreppet folkgemenskap är en av grundpelarna i vår överlägsna världsåskådning, tillsammans med rasläran, judefrågan och övertygelsen om den biologiska nödvändigheten att respektera naturens lagar. Men medan de övriga tre är inriktade på vår kamp för överlevnad, så är folkgemenskapen något som präglar vårt sätt att leva och agera.
Jag vill i denna text visa att det är folkgemenskapen som gör det till ett fantastiskt livsval att vara nationalsocialist. Men också att det är den praktiserade folkgemenskapen som kan bli den magnet som drar nya anhängare till vår rörelse.
Nationalsocialismen är inte bara en ideologi, den är en världsåskådning. Skillnaden dem emellan är att en ideologi bara omfattar vissa områden av tillvaron, som politik, ekonomi, juridik och liknande. Man kan alltså bekänna sig till en viss ideologi, exempelvis liberalism eller socialism, utan att det för den skull påverkar så mycket hur man lever sitt liv. En världsåskådning å andra sidan innefattar visserligen också ideologiska, filosofiska, vetenskapliga och religiösa uppfattningar, men den sträcker sig längre och genomsyrar ofta även andra delar av en anhängares tillvaro – kultur, andlighet, privatliv och beslutsfattande. Som världsåskådningar brukar man räkna de stora världsreligionerna, men även åskådningar som till exempel nationalsocialismen, den ursprungliga anarkismen och animismen.
Det är framför allt folkgemenskapstanken som får nationalsocialismen att påverka våra tankar och handlingar i vardagen. Insikten om att vi ingår i en större gemenskap ger en vidare mening och tillfredsställelse med våra liv än bara individuell behovsuppfyllelse och självförverkligande. I vårt fall är det blodet och rasen, men också historien, kulturen och folkkaraktären, som utgör grunden för denna gemenskap. Medvetenheten om att vi har ett arv från våra förfäder att förvalta och en framtid för våra avkomlingar att lägga grunden för har en stark inverkan på hur vi väljer att leva och vilka beslut vi fattar. Insikten om att när delar av vårt folk lider så kommer hela folket bli lidande, får oss att bli medkännande, altruistiska och generösa, vilket i sin tur gör att vår främsta strävan blir att hela folkgemenskapen ska få framgång och må bra, inte bara vi själva.
Allt detta är lätt att uttrycka i tal och skrift. Våra belackare kanske menar att det är en utopi, en teoretisk dröm, att sann folkgemenskap är något som bara skulle kunna förverkligas i en framtida drömvärld. Är det verkligen möjligt att åstadkomma folkgemenskap i praktiken, mitt i en splittrad, egoistisk och fientlig omvärld?
Ja, jag vill hävda att det inte bara är möjligt, utan också helt nödvändigt att vi nationalsocialister redan nu ibland oss skapar den folkgemenskap som vi vill ska råda i hela samhället i framtiden. Skälen för detta som jag vill lyfta fram är följande:
1. Vi lever som vi lär. Människor som säger sig stå för höga och hedervärda ideal men som sedan lever helt annorlunda kallar man för hycklare. I det moraliskt genomruttna samhället omkring oss ser vi dagligen skrämmande exempel på detta – ”goda” religiösa ledare som begår övergrepp på barn, politiker som kräver laglydnad av medborgarna men som själva fifflar, mångkulturkramare som kräver öppna gränser men som själva lever supersegregerat osv.
Allt sådant hyckleri är otänkbart för oss nationalsocialister. När vi därför talar om folkgemenskap är det mer än ord, det är något vi praktiserar. För det första står vi aktivt upp för vårt folk och vår ras som något som är dyrbart och som vi ska säkra överlevnaden för. Vi bekämpar fanatiskt alla försök från sionister och kulturmarxister att få oss att skämmas för vår historia, att splittra oss genom lögner om oss och om påhittade brott i det förflutna, att sprida hat mot vita, att skuldbelägga oss för problemen i andra delar av världen, att tvinga på oss främlingskultur, att besudla vår germanska moral med HBTQ-lobbyism och genusteorier osv. Vi försvarar våra barn mot sådan propaganda och fostrar dem att bli tänkande personer som inte sväljer allt som de serveras. Vi understödjer inte heller folkfientlig propaganda eller verksamhet ekonomiskt eller genom att förslösa vår tid på sådant.
För det andra praktiserar vi dagligen att vi faktiskt är delar av en gemenskap. Vi träffas och umgås socialt även utanför det rena kamparbetet. Vi ställer upp för kamrater som behöver hjälp eller har hamnat i problem. Goda exempel på det kan vara att komma ihåg att besöka kamrater som är sjuka, som har blivit till åren eller som lever ensamma. En annan grupp som kan behöva särskild omtanke är kamrater som trakasseras av systemet eller sitter fängslade för sina åsikter. Kan man inte bidra med pengar finns det alltid möjlighet att erbjuda sig att hjälpa till med något praktiskt, stödja anhöriga eller att helt enkelt komma ihåg att ringa upp och höra hur det är.
För det tredje visar våra ord hur mycket vi värdesätter varandra. Även om kritik och tillrättavisning i något fall kan vara nödvändigt, så är det framför allt beröm och ord av uppskattning som bidrar till stark gemenskap. Glöm inte att tala om för dina kamrater när du tycker att de har gjort något bra. Slösa med beröm och uppskattning. Vi får så mycket skit från omvärlden att berömmet av varandra aldrig kan bli för mycket. Visa att du värdesätter dina kamraters lojalitet och trohet. Och gör detta inte bara när du talar till dina vänner, utan också när du talar om dem. Att alltid tala gott om sina kamrater med andra, istället för att sprida negativt, splittrande skvaller, är ett tecken på god folkgemenskap.
För det fjärde vet vi inte vad den nära framtiden kommer att föra med sig. Om regimen skulle utsätta oss för förbud eller annan förföljelse så kommer vår starka folkgemenskap att vara en viktig tillgång och ett starkt vapen i vår kamp. Har vi alla perspektivet att det är gruppens, folkets, rasens framtid som står på spel så kommer det att få oss att offra varje personlig bekvämlighet och egennyttig strävan i kampen för vår gemensamma framtid.
2. Vi bygger grunden för framtidens samhälle. Om vi verkligen menar allvar med att vi vill uppleva ett framtida nationalsocialistiskt Norden måste vi börja att bygga det samhället bland oss själva redan nu. Vi måste bygga en organisation som är funktionell och effektiv, och som fortsätter att vara det även när den expanderas. Rekrytering och utbildning till ansvarsposter måste ske kontinuerligt. Men även folkgemenskapen som den interna motorn och skyddsnätet måste fungera i praktiken redan nu om den ska kunna fungera i ett framtida större sammanhang, på samhällsnivå.
Den nationalsocialistiska revolutionen kommer inte att åstadkommas av giriga karriärister eller småskurna egoister. Den kommer att genomföras av män och kvinnor som förmår höja blicken och se längre – till lokalsamhällets bästa, till folkets bästa, till rasens bästa. När det splittrade multietniska samhället kollapsar kommer vi att lysa som solen när vi snabbt organiserar sjukvård, skolor, matdistribution och återuppbyggnad för vårt folk, samtidigt som fienderna har fullt upp med att plundra, våldta och rädda sina egna skinn på bekostnad av andra.
3. Vi drar nya anhängare till oss. Nationalsocialismen drar ständigt nya anhängare till sig, och det kan vara olika vägar som leder till målet. Några läser Mein Kampf för första gången och blir frälsta direkt. Andra reagerar på resultaten av den organiserade massinvandringen och folkutbytet och ser att bara vi har en realistisk och radikal politik för att lösa detta problem. Men sedan finns det många som dras till vår rörelse på grund av den folkgemenskap som de ser hos oss. En kamrat berättar för en arbetskollega att han och hans nationalsocialistiska vänner brukar träffas och träna med lite fika efteråt, och att de då och då gör utflykter i naturen med övernattning. En äldre medlem får frågan av vårdpersonalen vilka de trevliga människorna hon får besök av så ofta är? Jo, de är nationalsocialister. En flicka på gymnasiet blir tillfrågad av en klasskompis om hon vill hjälpa till med en klädinsamling till hemlösa svenskar. Jovisst, men vilka är det som ordnar en sådan insamling? Nationalsocialisterna såklart!
Om vår folkgemenskap är mer än ord och äkta så kommer den att kunna vara en inkörsport för människor som har tröttnat på ytligheten och själviskheten i dagens samhälle. Därför bör vi tänka på hur vi agerar, att vi lever som vi lär, att vi talar väl om varandra och att vi kommer ihåg våra folkkamrater som har det svårare än vi. Detta är vad folkgemenskap innebär i praktiken, och folkgemenskap är nationalsocialism!
