Lördagen den 20 februari samlades medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen, tillsammans med andra inbjudna, på en plats någonstans i södra Dalarnas skogar.

Varför hade man samlats? Syftet var att genomföra en skidtur med övernattning. Många av de som samlades hade aldrig tidigare genomfört en skidtur i terrängen, varför man inledde med en kortare skidgenomgång.

Även viss packning som av då okänt syfte skulle tas med fördelades ut. Deltagarnas väskor vägdes och de med lättast packning belönades med ytterligare vikt i form av en plåtkamin. Även två slädar med okänt innehåll delades ut.

Dagen till ära hade det nyligen blivit ett visst väderomslag. Istället för att genomföra skidturen i minusgrader hade det istället slagit om till plusgrader och regn. Detta hade dock sina fördelar, då turen på sätt och vis blev mer utmanande då deltagarna riskerade att bli blöta.

Efter att ha tagit ut kursen mot dagens första mål satte man fart över ett kalhygge. De skidåkare som tog täten fick spåra för de deltagare som befann sig längre bak, särskilt de med släde. Förste man valde riktning, medan de efterföljande breddade och plattade ned snön i spåret.

Snart hade man via nämnda kalhygge, skogsmark och myrmark tagit sig ända fram till målet, som var ett vindskydd beläget vid en sjö.

Här fick deltagarna i uppgift att göra upp eld och koka en och en halv liter vatten. Med nöd och näppe klarade man av uppgiften inom de uppsatta tidsramarna, vilket resulterade i att deltagarna belönades med att man fick äta lunch som man tillagade på plats.

Arrangören passade även på att ge deltagarna ett ultimatum – antingen fick man avstå nikotin under resten av skidturen, eller så skulle man få avstå kvällsmaten. Valet var enkelt, även de mest inbitna nikotintorskarna fick medge att mat trots allt är mer nödvändigt än snus.

Snart fortsatte färden, denna gång mot den plats där man skulle slå upp kvällens läger. Även den medtagna lasten omfördelades och kaminen respektive slädarna fick nya bärare och nya dragare. Färden gick över sjön, genom knölig terräng och över ytterligare en sjö.

Till sist nåddes den tänkta lägerplatsen. På plats fördelades arbetsuppgifter. De deltagare som hade bredast skidor fick i uppgift att platta till snön och senare skyffla in ytterligare snö för att jämna ut markytan, medan andra fick i uppgift att exempelvis hugga ved.

Till sist avslöjades också vad de bägge slädarna – vars innehåll varit höljt i dunkel – innehöll. Från början hade arrangören meddelat att syftet med slädarna var att träna deltagarna på att dra last genom terrängen och att lasten bestod av slumpmässiga tunga föremål. Detta visade sig till deltagarnas glädje inte stämma, och fram togs ett större militärtält som tidigare nämna plåtkamin visade sig höra till.

Efter många om och men fick deltagarna äntligen laga mat och därefter lägga sig och sova, något som var välbehövligt efter dagens tur. Under natten regnade det kraftigt, något man tack vare tältet slapp genomlida.

Nästkommande dag vaknade man upp till en ny uppgift. Arrangören hade bestämt att deltagarna skulle få prova på att värma upp personer som av den ena eller andra anledningen blivit blöta. För ändamålet hade en grop i isen hackats upp en bit ut på sjön. Efter nattens regn låg ett lager kallt vatten ovanpå isen, som deltagarna fick plaska i på vägen till gropen, där man fick stå med fötterna under vatten en stund.

När den som badat fötterna tagit sig tillbaka till lägerplatsen fick en annan deltagare värma upp fötterna genom att placera dessa i sina armhålor, något som visade sig fungera väldigt bra.

En erfarenhet rikare packade man ihop tältet för att till sist lämna lägerplatsen och ta sig tillbaka till skidturens startpunkt. Efter att ha hjälpts åt med att föra slädarna hela vägen tillbaka avslutades aktiviteten vid 16-tiden på eftermiddagen.

Nästet vill tacka alla deltagare och givetvis arrangören som planerat aktiviteten!