Lördagen den 12 juni begav sig aktivister och medlemmar från Näste 1 till Uttran i Botkyrka kommun, söder om Stockholm.

Anledningen var att Motståndsrörelsen känner som en del i sin plikt för folket, att slå vakt om och kämpa för barnens bästa. I Uttran bor nämligen en pedofil som förra året dömdes till fängelse för övergrepp mot 12 olika barn i åldrarna 3-6 år. Det var barnen vid förskolan Björkstugan i Tumba, där pedofilen för tillfället arbetade, som han utnyttjade för sina sjuka fantasier. Grovt sexuellt övergrepp mot barn, sexuellt ofredande, barnpornografibrott med mera lyder åtalspunkterna från rättegången.

Pedofilen fick bara 2 års fängelse för sina brott och med gott uppförande innebär det i Sverige att man släpps ut efter 16 månader. Enligt dessa beräkningar kan han ha varit frisläppt redan den 26:e maj i år.

Motståndsrörelsen passade därför på att åka till Uttran och informera människorna i närområdet att en dömd pedofil flyttat tillbaka och nu bor som granne med dem. Från adressen där han står skriven har han gångavstånd till minst 16 olika förskolor.

Flygblad och affischer med information om vem pedofilen är och vilka brott han dömts för spreds i området för att varna människor och ge dem en möjlighet att bättre skydda sina barn.

Vädret denna dag var kanske inte det mest optimala för en aktivitet som denna, men en del människor rörde sig ändå utomhus trots skyfallen som tidvis kom och gick. När kamraterna träffade på boende i området fick dessa ett flygblad i handen och en kort förklaring om vad som hade hänt och som föranlett aktionen. Responsen under dagen var oerhört positiv till initiativet och förskräckelsen var påtaglig i folks reaktioner till vad det var för avskräde som hade hittat tillbaka till området.

Uttran såg ut att vara ett av de av mångkulturen ännu inte så ansatta platserna i Sverige, och barn fanns det enligt lokalbefolkningen gott om, varför människorna var desto tacksammare för informationen.

En av dem som motståndsmännen samtalade en hel del med var en äldre dam som tidigare själv hade jobbat på en förskola i krokarna. Hon vittnade om att hon gladeligen skulle sitta i fängelse för sitt ”straff” om någon hade förgripit sig på hennes barn eller barnbarn, då hon personligen skulle slagit ihjäl fanstyget.

Kvinnan beskrev förtvivlan över detta system som inte tycks ha något intresse av att skydda barnen i samhället.

Emellanåt pryddes anslagstavlor och elstolpar i området med affischer med samma budskap och en stor del av området fick flygblad nedlagda i sina brevlådor. Även intill förskolor och skolor sattes informationen upp.

Den ende under dagen som inte var uppriktigt glad över kamraternas informationsspridning var en man som var mitt uppe i att klippa sin gräsmatta när han fick ett flygblad räckt över häcken. På ett aggressivt sätt informerade han kamraterna att de kunde fortsätta sin upplysning, men att han själv absolut inte ville veta någonting om pedofilen, då han själv inte brydde sig det minsta i det. Uppriktigt sett ett underligt beteende av en folkkamrat då beskydd av barn borde kunna ses som en mans yttersta uppgift här i livet.

När flygbladsutdelningen var avklarad rörde man sig tillbaka till bilarna, för att bege sig till en närliggande bro. Där skulle den andra delen av aktiviteten utföras.

Med hjälp av fanor och en nytillverkad banderoll med budskapet ”Systemet daltar med pedofiler – det gör inte vi!”, ställde motståndsmännen upp på gångbron.

Reaktionerna från bilisterna var nästan samtliga väldigt positiva. Tummen upp, segerhälsningar och tutningar avlöste varandra. Efter ett tag på bron uppenbarade sig det som hade kunnat vara en perfekt avslutning på dagen.

Två rasfrämlingar i en BMW kom körandes från motsatt håll, tutandes, för att sedan stanna mitt i vägen för att kunna skrika obsceniteter ut genom rutorna. En relativt vanlig reaktion från de mindre begåvade som uppehåller sig på nordisk mark. Bilen fortsatte strax bort ifrån bron, bara för att vid ett rödljus göra en u-sväng, för att sedan från ca 50 meters håll från bron stanna helt i körfältet, för att kunna fortsätta skrika. De dåligt uttalade ”orden” som kom ur rasfrämlingarnas munnar, var lika uttjatade som rödingarnas ramsor, som de använt sig av i årtionden, utan något som helst resultat. Det var ”knolla hit”, och ”knolla dit”, tills bilisterna bakom främlingarnas bil tutat så pass mycket, att deras bil äntligen började rulla igen. När de passerade under bron fick de en present tappad på sin vindruta.

En u-sväng till på andra sidan bron och de stannade ännu en gång. Denna gång var det hot om att något otrevligt skulle ske mot motståndsmännen. Som vanligt med sådana här människor var det väldigt mycket snack och väldigt lite verkstad. Något mer hände inte och rasfrämlingarna körde vidare.

När kvällen började närma sig beslutade sig samtliga för att det var dags att avrunda aktiviteten. För ovanlighetens skull kunde det konstateras att systemets knektar inte setts till en enda gång under dagen. Dagen som helhet kändes mycket meningsfull med mycket positiv respons!

Den här regimen daltar med pedofiler. Ett daltande som alldeles för många barn och även deras familjer får lida för. Som nordbor måste vi göra motstånd mot den här kriminella regimen som styr över vårt folk.

Gå med i Motståndsrörelsen du också och gör skillnad!