Helgen 19-20:e juni begav sig kamrater från Näste 1 ut på en ny friluftsaktivitet.
Det var den andra i sitt slag för året och denna gång var det betydligt varmare väder än tidigare. En restriktion på färden var att samtliga deltagare bara fick medta 1 liter vatten vardera, som skulle räcka hela helgen. Då temperaturen låg nära 30 grader båda dagarna, var det inte rimligt att förvänta sig att man med bara en liter vatten skulle hålla sig pigg och alert genom prövningarna som var att vänta. Det var därför av yttersta vikt att kunskaperna om vattenrening från tidigare strapats utvecklas denna gång. Restriktionerna på mat var även de striktare än förra gången – allt för att avvänja sig vid modernitetens bekvämligheter.
Turen utgick tidigt på morgonen från en plats i södra Stockholm och det fanns knappt ett moln på himlen. Redan efter några få steg in i skogen märktes tydligt vilka effekter vårens väder hade haft på vissa blodsugande varelser. Alla platser som inte var stora öppna fält var sprängfyllda med mygg och knott, vilka inte direkt förhöjde upplevelsen. Men den som är förberedd överlever och med lite naturligt myggmedel på den utsatta huden märktes myggen knappt av.
På vägen mot målet hittades ett informationsplakat där man kunde få tag på en karta över området. Då en av kamraterna hade med sig en ordentlig kompass togs beslutet att strunta i eventuella vandringsleder och istället ta ut kompassriktning och öva på att navigera sig på det sättet. Genom skog och berg gick turen och när man till slut kom fram till den avsedda platsen på kartan kunde man konstatera att en kompass aldrig är ett dåligt redskap att ha med sig i naturen.
Vid den avsedda lägerplatsen beslutade sig några kamrater för att ta sig ett dopp i den intilliggande sjön då man inte direkt blivit svalare av marschen genom skogen. Vattnet svalkade, men presenterade även ett smärre problem. Efter ett bad i sjön såg man mindre ren ut än när man hade hoppat i. Sjön verkade vara proppfull av alger och mineraler och hade en gulaktig nyans när det togs upp i en flaska. Detta var alltså det enda vattnet som fanns tillgängligt under helgen, utöver den lilla mängd som hade medtagits. Vattenreningens prioritet blev nu än högre.
Ved för att elda med samlades in från döda träd och kvistar och sågades upp i lämpliga storlekar. Samtidigt letade andra kamrater upp sand och smulade sönder träkol från en gammal eldstad som skulle användas för att filtrera vattnet.
Därefter påbörjades arbetet med att bygga ett vindskydd. Presenning, hängmatta och tält var denna gång förbjudna att medtaga, så vindskydd var det enda alternativet i en situation då himlen skulle öppna sig. För vissa var detta första gången medan andra var väl införstådda med hur man gör. Oavsett erfarenhet hjälptes alla åt att samla in flertalet stockar för att bygga ett vindskydd och därefter täta med granris. När skyddet bedömdes adekvat för ändamålet var det dags för dagens utbildningar.
Först ut var en fördjupning i tidigare kurs om hur man gör upp en eld. Denna gång demonstrerades även lämpliga tekniker för hantering av yxa när man ska hugga och klyva ved. Flera olika sätt att bygga en eldstad visades samt så förklarades vad man ska tänka på när man använder tändstål och hur man gör en ”fjäderpinne”. Till sist startades en eld med ett av tidigare nämnda sätt, plus att man tillverkade en egen ”svensk fackla” som skulle användas för att koka vatten.
Med elden igång påbörjades vattenreningen som skulle pågå kontinuerligt hela dagen och natten tills avfärd dagen efter. Jämfört med förra aktiviteten var det nu dubbelt så mycket sand och kol i flaskan avsedd för rening och vattnet droppade sedan ned på en tygduk för att landa i ett metallkärl. När tillräckligt mycket vatten samlats upp fördes detta över till ännu ett kärl som kokades över elden i minst 5 minuter. Kärlet kyldes ned i sjön efter kokning och renades sedan en sista gång genom ännu en duk. För varje sats med renat vatten, blev det lite klarare, och lite mer drickbart.
Middagen var denna gång tänkt att vara lite annorlunda, så efter att elden startats hade även stenar lagts ned för att värmas upp. Tanken var att utnyttja stenarna för att kunna steka maten på. Efter minst två timmar togs en sten upp och lades på lämpligt ställe. Denna kunde nu användas likt en stekpanna för att tillaga kött och värmen höll i sig förvånansvärt länge.
När det började närma sig solnedgång hade det i normala fall varit dags för allsång kring lägerelden, men denna gång var ett undantag. Samtidigt som de flesta var färdiga med middagen kom en kvinna fram till lägret. Hon campade tydligen själv någonstans i närheten. På ett ganska kryptiskt och försiktigt språk försökte hon påvisa att hon visste om vilka vi var tack vare den uppsatta fanan.
Över en timmes politisk diskussion kring vad Nordiska motståndsrörelsen hade för tankar om samhället i stort, framtiden, och allt därikring tog vid. Trots sitt första antagande att vi var i skogen för att skrämma folk, var hon inte rädd för att vara ensam i natten med ”farliga nazister”. Efter den uttömmande diskussionen, som förhoppningsvis gjorde kvinnan en gnutta mindre negativt inställd till nationella, avlägsnade hon sig från platsen.
Det var nu tillräckligt sent för att krypa ned i sovsäckarna under vindskyddet. Efter 20 minuters ihärdig biologisk och psykologisk krigsföring av moder natur i form av outtröttliga myggsvärmar som både terroriserade kamraterna med ljud och försök till att dränera de på blod var motståndsmännen dock tvungna att gå till motattack. En stor rykande eld gjordes upp på nytt för att åtminstone hålla sattygen på behörigt avstånd. Resten av natten spenderades runt lägerelden tidvis vakna och tidvis sovande.
På söndagen var det dags för ännu mer utbildning. Hur man med enkla medel gör sitt eget metspö och vad som behövs för att lyckas fånga fisk var bara några av de saker som demonstrerades för deltagarna.
En annan kamrat instruerade hur man gör för att bygga en snara för småvilt, var den ska sättas, hur stor den ska vara etcetera. Självklart sattes det vid detta tillfälle inte upp någon snara i skogen, då detta skulle varit olagligt.
Någon gång innan lunch avrundades aktiviteten. Allt packades ihop och man begav sig tillbaka till bilarna. Efter en lyckad helg i naturen var både själen hos motståndsmännen och kamratskapen de emellan stärkt!
Kom med du också nästa gång, ansök till Motståndsrörelsen idag!
