Man slog läger med filtar, grillar, badstolar med mera vid en badstrand och de mindre i sällskapet hade svårt att bärga sig med att kasta sig ut i vattnet. Temperaturen på stranden var betydligt behagligare än den gassande hettan som den betongprydda storstaden bjuder på, tack vare både skugga och fläktande vindar. Ett och annat icke-ariskt jämrande över att det nu inte var tillräckligt varmt kunde dock höras från några, som för att få ha hedern i behåll, skall förbli anonyma.
Medan barn och vissa vuxna plaskade runt i vattnet, tände andra grillarna och började tillaga dagens middag. Det var ett brett utbud av olika sorters korv och kött som hamnade på grillen och det var knappast någon som gick hungrig därifrån.
Som alltid under sociala aktiviteter var fokus mindre på kampen och diskussionerna flödade istället fritt om allt från gamla taxiresor tagna i berusat tillstånd, till mindre trevliga besök på restaurang som resulterat i pinsamma efterspel.
När alla ätit klart, och grillarna brunnit ut, var det slut på badandet och sällskapet begav sig till en stor gräsplan i närheten.
Här skulle nu en brännbollsmatch avgöras, trots brokiga lag och flertalet skadade/oförmögna att springa. Reglerna och poängen gicks igenom, vilket snart skulle visa sig vara föga till hjälp, i organisationens hittills kanske mest kaotiska brännbollsmatch.
Till en början var ute- och innelaget relativt jämna till antal och åldersspann. Detta ändrades dock redan vid förste man som skulle slå. Efter en ordentlig träff med slagträet och en sprint som hette duga, så stapplade plötsligt slagaren redan innan han kommit till andra konen. En oerhörd smärta genom hela låret innebar att detta blev det första och sista försöket för medlemmen att delta för lagets ära för detta tillfället.
Innelaget var nu en vuxen spelare mindre, men fortsatte bäst de kunde. Ett av de yngre barnen i innelaget, vars riktiga lojaliteter redan nu kunde ifrågasättas, gjorde sitt bästa för att hålla matchen intressant. Efter en träff med bollträet sprang barnet själv efter bollen, tog bollen i handen, och fortsatte med att göra ett frivarv, medan brännaren förvånat tittade på.
Detta var dock bara början. När det nu var de andra barnens tur, fortsatte föregående barn med att leka apport, vilket barnet nu tycktes tro var själva syftet med matchen.
Efter mer av samma blev det till slut dags för ytterligare en av de vuxna att hoppa av innelaget, denna gång för att kunna hålla koll på ett av de mindre barnen som inte deltog.
När det blev dags för sidbyte visade det förutnämnda barnet sina rätta färger genom att begå myteri och byta lag till det som redan var i numerärt överläge. Man kan däremot inte beskylla barnet för brist på engagemang, utan det var med en hänsynslös beslutsamhet som bollen till varje pris skulle fångas, trots att barnet, nu med bytet, fortfarande var i laget som försökte slå iväg bollen.
Efter flertalet ogiltiga slag långt åt sidan, som innelaget och domare betraktade som acceptabla, fler än tre försök per person att få iväg bollen, samt fler barn som deltog i att förvilla bort bollen från brännaren, började innelagets tid att rinna ut. Detta verkade dock inte besvära varken domare eller någon i innelaget, så lagens platser förblev oförändrade tills i alla fall dubbla tiden hade passerat.
Med hälften så många spelare i utelaget, och trots tappert löpande, och flertalet snygga lyror, så ska det mycket till för att kunna bränna ut ett lag med dubbelt antal spelare, där hälften på grund av sin ringa ålder bara behövde springa en bråkdel så lång sträcka som de vuxna.
När domaren slutligen ropade ut slutet på tiden, var det dags att räkna poäng och kora en vinnare.
Domarens slutliga utlåtande var att inget av lagen hade vunnit, då han antingen inte hade förstått reglerna, eller hade glömt bort att ens räkna poängen.
Trots allt detta var dock alla nöjda med en trevlig kväll i naturen tillsammans med kamrater. En sällan skådad mäktig solnedgång väntade sedan sällskapet vid parkeringen, vilket var den perfekta avslutningen på kvällen.
