Den 25:e september 2021 var Nordiska motståndsrörelsen officiellt inbjuden till Bulgariens huvudstad Sofia. Organisationen BNS, Bulgariska nationella unionen, firade att de varit verksamma i 20 års tid.
Nordiska motståndsrörelsens svenska gren kunde närvara vid firandet. Nästeschefen Pär Sjögren överlämnade ett dokument, signerat av Motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg, som gratulerar och berömmer BNS för deras ihärdiga arbete. Nordfront har även rapporterat om besöket som skedde i BNS huvudkvarter.
BNS hade till denna dag framställt en välillustrerad tjugoårsbok. Inbjudna utländska gäster som erhöll boken kunde genom bildernas egna berättelse få en ledtråd om vad författarna beskriver med kyrilliska bokstäver. Det kanske kan vara ännu ett skäl till att studera språket. Själv kunde jag, på bulgariska tacka mina vänner för boken: ”Blago daria” (tack så mycket)!
Även om firandet av BNS var huvudpunkten på resan så erbjöd vistelsen i Bulgarien flera unika upplevelser. Det gäller exempelvis vandringen på berget Vitosha, möten med andra utländska gäster och besök vid historiska landmärken. Innan jag recenserar dessa vill jag beskriva några iakttagelser av Bulgarien.
Sista dagen på resan tar min bulgariske vän från BNS ledigt från jobbet för att möta upp mig på en sista måltid. Han jobbar mest hemifrån med sitt företag och kan disponera sin tid på ett flexibelt sätt. Jag beskriver hur den politiska repressionen ser ut i Sverige. Aktuellt var hur en tandläkare utsatts för ett mediedrev med syfte att få honom avskedad endast för att han påståtts varit aktiv inom organisationen. Det känns nästan som att min bulgariske vän inte tror på mig:
– I Bulgarien är det ingen som bryr sig. Är du en bra tandläkare, så är dina kunder nöjda trots din politiska övertygelse.
Mina bulgariska vänner kan skriva ut sina namn på visitkort och representera företag samtidigt som de är politiskt aktiva och figurerar i massmedia. Den sociala paniken och utfrysningen av oliktänkare ser man inte skymten av på samma sätt som saken är i Sverige.
Poliser uppträder professionellt i så mån att de inte tar parti och provocerar mina bulgariska kamrater när de har demonstrationer. Inom rättsväsendet har politiseringen inte heller gått lika långt. Mina vänner i BNS har flera gånger fört sina fall i domstolar som dömt enligt lag till deras fördel och inte genom luddiga tolkningar och ideologiskt motiverad ”domstolsaktivism”.
Fenomenet med beröringsskräck är något vi främst ser på våra nordliga breddgrader. I Bulgarien kan BNS samverka med andra föreningar, vid exempelvis kulturella evenemang. Mindre tevekanaler och tidningar kan erbjuda generösa inslag med BNS. Det har även förekommit intervjuer och direktsändningar i de största tevekanalerna.
Problem och svårigheter existerar förstås även i BNS politiska kamp. Det kan röra sig om den pacificerade befolkningens bristande vilja att förstå sakernas tillstånd och att aktivera sig ideellt. Som hemma i Norden är människor upptagna med sina egna liv. Någon omvälvande samhällsförändring är inte i antågande.
Det är varje gång inspirerande att byta erfarenheter med vännerna från BNS när vi besöker detta speciella land. Många är frågorna man känner igen sig i. Mötena ger nya perspektiv. Dessutom får jag lov att säga att vi alltid har roligt. Dagarna blir ofta fyllda med intressanta händelser.
Måndagen den 27:e september skulle enligt väderprognosen vara bra för en utflykt till berget Vitosha. Berget som är högre än Kebnekaise, med sin högsta topp på 2290 meter över havet, utsmyckar stadsbilden från flera platser. Från kyrkan Sveta Nedelya, längs gågatan som inte utan anledning heter Vitoshagatan, kan du vandra mot det kommunistiska praktbygget Nationella kulturpalatset. Hela vägen ser du berget som sträcker sig mot himlen.
Mina organisationskamrater var likt jag själv glada att äntligen få tiden att beträda berget. Rekommendationen var att vi skulle gå från platsen kallad Golden Bridge till Kamen del. Toppen på Kamen del, 1862 meter över havet, är platsen som bjuder på den bästa utsikten över huvudstaden.
Vårt sällskap tog istället en annan väg, direkt mot den högsta toppen på Vitosha. Solen sken och det var så varmt att vi kunde gå i bar överkropp och samla D-vitaminer. Systemkameran fick fånga landskapsbilder och porträtt på mig själv och mina färdkamrater. Tyvärr saknades en lins till kameran med vidvinkel, något jag får ta som en anledning att komma tillbaka med nästa gång. Även ett stativ för att skapa en panoramabild skulle passat uppe på höjderna.
Nedstigningen visade sig vara en behaglig vandring fram till att vi kommit till trädgränsen. Tidsoptimismen från vår sida hade inte innefattat tanken på att dagsljuset skulle upphöra och skymning senare inträda. Det var precis vad som hände. När vi kommit till Boyanas vattenfall fick vi börja förlita oss på smarttelefonernas belysning. Ett felsteg kunde leda till att vi halkat ned för en brant ravin och därmed hade våra kvarlevande fått en kort biografi att skriva. Några kilometer i mörk eländig terräng tog oss till slut fram till belysta hus och vägar.
Den välkända Boyanakyrkan, vid civilisationen efter skogen, var en bra punkt att välja för upphämtning. Vår bulgariske vän från BNS beställde taxi på distans. Taxiappen fungerade inte så här pass högt på bergsryggen. För oss fick det räcka med 49 000 steg som Martin Saxlind mätte för denna vandring. Det var ingen turbotaxameter i bilen, vilket gjorde oss glada när fjorton ärliga bulgariska leva begärdes för en dryg mils körning av chauffören. Han beklagade sig över zigenare som skapar problem och vi gav honom 20 leva jämt för turen, motsvarande hundra kronor, med tacksamma leenden.
Tillsammans med andra utländska gäster från Tyskland, Rumänien, Frankrike och Tjeckien har vi umgåtts och varit på utflykter. Det var imponerande att se klostret på berget Rila, engelska: ”The Monastery of Saint Ivan of Rila”. Höjderna som omsluter det vackra klostret med storslagen varierande vegetation kan bäst beskrivas som en magisk upplevelse.
Att gå i parken i de tidigare kejserliga residensen var ej att förglömma. Det är inte den typiska platsen man hamnar på som ordinarie Bulgarienturist. När Plamen Dimitrov, BNS ledare i Sofia, bjöd hem oss en kväll, blev det också en speciell upplevelse. Vi kunde byta filosofiska tankar inpå småtimmarna och börja samtal som får fortsätta vid kommande möten.
