Som arrangör av julbordet är det ganska mycket att stå i. Alltifrån att organisera kökslaget till dekorering, musik, lokal, underhållning med mera. Det börjar någon vecka innan med planering och strukturering och dylikt, men det är väldigt roligt att få vara en del av denna folkrörelse som vi är med och skapar.
Dagen började tidigt med att fylla bilen med allt som behövdes och fixa allt som behövde fixas, som att sätta på sig den obligatoriska tomteluvan, för att sedan bege sig till lokalen. Väl på plats mötte jag kamrater för att tillsammans med dessa ställa iordning lokalen och dekorera med julpynt, välja julmusik och snart började lokalen också att dofta av glöggen som rullades in. Det märks så tydligt när vi strålar samman kamrater emellan att alla är av samma kaliber och att vi fungerar som en enhet av stål. Inte mycket behöver sägas, utan alla vet vad som måste göras för att få allt klart. Kökspersonalen, städare, lekledare, trubadur, konferencier – alla är så samspelta så att nästintill inga direktiv behöver delas ut.
När allt var fixat och klart började fler kamrater och sympatisörer med familjer anlända och lokalen fylldes av en gemenskap som man bara kan känna på Motståndsrörelsens tillställningar. Många kära återseenden och samtal tog fart till tonerna av julmusik och glögg med pepparkakor och lussebullar. Därpå tog konferencieren till orda och hälsade alla välkomna och därpå dukades den stora julbuffén in.
Som skåning kan jag lova er mina vänner att det fattades ingenting!
Folk åt den goda maten och samtalen och diskussionerna fortsatte. När de flesta tallrikar var tomma tog konferencieren åter igen till orda för att hålla ett mycket trevligt och fint jultal. Han uppmanade även kamraterna till att donera till den julinsamling till behövande svenskar som nästet startat.
Stärkta av detta var det dags för den obligatoriska dansen runt granen. Nästets speleman stämde upp och ringdansen fylldes av såväl barn som föräldrar och äldre. Sedan dansades det och sjöngs tills alla var trötta. Så under festens gång infinner sig sedan ett lugn, en inre frid som jag bara känner när jag är under organisationens regi.
En av mina viktigaste betraktelser blir, att vi alla i Motståndsrörelsen är som en enda stor familj, gammal som ung, halt eller lytt, alla är kamrater och det är i ett sådant samhälle jag vill leva i och att mina barn skall få växa upp i, där folkgemenskap och omtanke om din vita frände är ledordet.
Sedan var det dags för julgröten med tillhörande gottebord. Kökslaget hade tillverkat eget godis som var mycket uppskattat.
Tomten delade även ut små julklappar till barnen , vilket var mycket omtyckt. På plats fanns även Greenpilled och egentillverkade saker som jag och mina kamrater kunde köpa till våra folkkamrater som julklapp.
När mörkret gjort entré samlades vi ute i snön i vintermörkret för att hålla en ceremoni för ljuset och för fallna hjältar. Ett kortare anförande hölls av Sebastian Elofsson. Det är alltid en fantastisk känsla man får av att titta in i de brinnande runorna. En känsla av lugn och stor stolthet över att få föra fädernas kamp vidare.
Efter detta fortsatte festligheterna till sena kvällen då det var dags att bryta upp och sedan för alla att bege sig hemåt, stärkta av denna kväll med sann folkgemenskap.
Det som jag tar med mig mest från årets julbord är insikten om att vi i Motståndsrörelsen håller på att bygga en egen tradition och skapar en folkgemenskap som är grunden för det framtida samhälle som vi vill leva i.
Så till alla som var där vill jag från mitt nationalsocialistiska hjärta säga: Tack folkkamrater för ett mycket lyckat skånskt gille. Leve kampen och God Yule!
