Ja, så var då Covid 19-restriktionerna över. Eller, ja, åtminstone för denna gång, för vem vet vad framtiden har i sitt sköte?
Jag känner i varje fall att jag har ordat tillräckligt mycket om Corona, vacciner och vaccinpass i poddar, artiklar och genom våra aktioner redan och jag vet att flera andra är lika trötta på tugget som jag. Jag ska därför inte i denna artikel gå över alla mina tankar och åsikter kring det hela igen, men det finns däremot två helt andra saker jag vill vädra nu när Covid-19 inte längre ska räknas som en samhällsfarlig sjukdom och således restriktionerna och vaccinpassen plockas bort.
Det första är hur unisont och snabbt hela etablissemanget gjort en verklig helomvändning. Det är inte mer än ett fåtal veckor sedan som det skreks ut i högan sky om hur mycket smittspridningen ökade och hur fruktansvärd och ohållbar situationen var. För drygt två veckor sedan infördes det nya utökade restriktioner. Det är vidare mindre än två månader sedan som vaccin-pass för första gången i svensk historia infördes.
Så från ingenstans valde först den danska regeringen att den 26 januari berätta att man tar bort nästan alla restriktioner. Efter det har plötsligt all media i Sverige på en och samma gång gått från närmast total skräckpropaganda om Covid-19 och censur av alla som tycker restriktionerna varit felaktiga, till att plötsligt ifrågasätta restriktionerna själva på sina löpsedlar. Idag följde sedan alltså den svenska regeringen efter den danska.
Det är ingen dragkamp med olika viljor, nej istället är alla maktens språkrör helt plötsligt och från till synes ingenstans, eniga om att den enligt dem typ värsta pandemin som någonsin drabbat oss är under kontroll och att restriktionerna ska bort.
Även om jag såklart tänker både det ena och det andra kring detta låter jag dock dessa tankar bero i nuet. Istället påpekar jag bara det absurda i hur snabbt hela etablissemanget vänt på en femöring och hur organiserad omställningen varit, och sedan låter jag dig som läser detta själv få fundera kring hur och varför. En hint är i varje fall att det givetvis inte är av slumpen.
Den andra saken som jag vill förmedla och som egentligen är den stora anledningen till varför denna artikel skrivs (och som ju egentligen också hänger ihop med den förstnämnda), är för att jag är helt övertygad om att en av anledningarna till att regeringen nu väljer att släppa på restriktionerna är för att de verkligen fruktar den växande oppositionen.
Den 22 januari samlades runt 10,000 människor i Stockholm, samtidigt som cirka 3000 män och kvinnor möttes upp i Göteborg, under parollen ”Nej till vaccinpass!”. Dessa siffror gör det till åtminstone en av de största politiska manifestationerna i Sverige under 2000-talet och detta dessutom i en tid när folket blivit allt mer bekväma, isolerade och ovana vid att ta sig ut på gatorna, och när somliga vill ge sken av att det dessutom är meningslöst att bedriva politiskt arbete genom denna typ av manifestationer.
Givetvis påverkar en sådan här omfattande protest makthavarna. Om 13 000 personer trotsar vinterkylan och ger sig ut på gatorna, hur många är det inte då egentligen som trots att de inte dök upp på gatorna, ändå stämmer in i regimkritiken och blir allt mer radikaliserade i sin misstro till media och politiker ju längre restriktionerna fortgår? Helt säkert minst det tiodubbla, men kanske rentav det hundrafaldiga.
Regimen blir garanterat inte mindre nervös när dessutom Nordiska motståndsrörelsen – en revolutionär nationalsocialistisk organisation – befinner sig i centrum av protesterna med banderoller och flygblad som uppmuntrar demonstrationsdeltagarna till att organisera sig för sitt folk också i andra frågor än vaccinpassen och att vi faktiskt i stort uppskattas för vår närvaro.
Om de bibehållit vaccinpassen och de övriga restriktionerna, hur många fler hade det dykt upp på nästa demonstration? Tittar vi utomlands kan vi där se hur hundratusentals människor lämnat stugvärmen bakom sig.
Hur många av dessa hade fått en positiv bild av Motståndsrörelsen och kanske rentav anslutit sig? Det är ett högt spel för regimen och en omständighet som jag är 100% säker på att det spelat in i beslutet som förmedlades idag.
Motstånd lönar sig alltså och gatukamp fungerar!
Nu är det bara till att hoppas på att de agerade för sent. Länge nog har det här systemet kört över oss utan att några andra än ett fåtal idealister slagit tillbaka. Trots de enorma skillnaderna i resurser så har detta fåtal hängivna kämpar under åren flera gånger överraskat och faktiskt slagit systemet på fingrarna. Tänk vad vi skulle kunna göra tillsammans med ytterligare 13 000, 130 000 eller kanske rentav 1,3 miljoner systemkritiker vid vår sida…
Om vi lyckades stoppa vaccinpassen kan vi givetvis också åstadkomma andra politiska förändringar tillsammans. Genom att göra motstånd kan vi påverka samhällsklimatet och omständigheterna för våra egna och våra efterkommandes liv. Givetvis kan vi också stoppa invandringen genom organiserat motstånd. I slutändan kan vi till och med återta makten över de nordiska länderna till de nordiska folken och verkligen skapa en suverän, trygg och livskraftig nation!
Om alla som önskar detta bara slutar upp med defaitismen och slutar upp med att vara så förbannat fega och bekväma. Om alla som faktiskt tycker att vårt folk förtjänar en bättre framtid fortsätter stå upp för sanning och rätt och faktiskt ger sig ut på gator och torg för att bedriva motståndskamp. Om alla organiserar sig i en optimistisk kraft som har den okuvliga viljan och tron och samtidigt de rätta verktygen och de erfarna företrädarna som bevisat sin lojalitet till folket genom elddop efter elddop. Då finns det inga gränser för hur långt vi tillsammans kan nå.
Vaccinpassen är nu förbi, åtminstone för denna gång, men tusen andra problem står redo att lösas. Kom då ihåg att motstånd lönar sig och att gatukamp fungerar!
