Under natten mot torsdagen nåddes vi av nyheten att Ryssland har inlett ett fullskaligt militärt angrepp mot grannlandet Ukraina. Den ryske presidenten sade i ett uttalande under natten att landet genomför militära operationer i Donbass i syfte att ”hindra ukrainsk aggression” samt att ”demilitarisera och de-nazifiera” Ukraina. Att det skulle röra sig om en mindre militär operation begränsat till Donbass motsägs av ett stort antal källor då det finns rapporter om flygangrepp mot ukrainska städer så långt västerut som Lviv. Det finns även rapporter om att ryska marktrupper korsat gränsen mellan Ukraina och Vitryssland och att strider pågår i utkanterna av Ukrainas näst största stad Kharkiv. Andra rapporter talar om att ryska trupper avancerar västerut även från Krim och att ryska luftlandsättningsförband har intagit en flygplats i utkanterna av Kiev.
Konflikten i Ukraina har pågått lågintensivt under ett antal år sedan striderna efter Maidan-kuppen 2014 klingade av. Utbrytarrepublikerna i Donbass, Donetsk och Luhansk, har under dessa år varit de facto självstyrande, om än under kraftig påverkan av Kreml.
Ukraina har å andra sidan närmat sig USA och Nato allt mer, både ekonomiskt och militärt. Man har mottagit stora subsidier från både USA och EU, ofta med politiska motkrav. Man har även mottagit stora leveranser av militärmaterial, framförallt av en defensiv sort i form av pansar- och luftvärn. Man har också sedan konfliktens början haft västerländska militära instruktörer på plats för att utbilda den ukrainska försvarsmakten.
Det ukrainska perspektivet är ganska enkelt att förstå, då man under en lång tid har fått lida under det kommunistiska styret. De flesta länder som låg under den kommunistiska stöveln efter 1945 hyser i dagsläget en stor motvilja att hamna under ryskt inflytande igen.
Innan denna militära konflikt utbröt så har man från ryskt håll lämnat in ett antal krav till väst och då framförallt USA. Där har man krävt att Nato:s utvidgning österut helt ska upphöra. Vilket ur en rysk synvinkel är ganska rimligt och enkel att förstå. Rysslands krav, om de var allvarligt menade eller inte låter jag vara osagt, fick dock kalla handen från en mer eller mindre enad västvärld.
Rysslands replik på de nekande svaren angående dess krav kom så i måndags, då Putin gick ut med ett officiellt ryskt erkännande av de ukrainska utbrytarrepublikerna. Som fördömdes av ett enat väst. Detta fördömande klingar dock ganska falskt då Ryssland har lärt sig av västmakterna hur man kan göra för att ”legalt” splittra upp länder. Jag talar här om Kosovo som enligt konstens alla regler skall tillhöra Serbien, men som efter USA och Natos militära angrep förklarades självständigt.
Kriget handlar egentligen inte om Ryssland vs Ukraina utan det är en del av en större konflikt där ett allt mer expansivt Nato står mot ett Ryssland som är till viss del trängda men också hyser revanschistiska drömmar om att återinföra Ryssland till en roll som en global supermakt som kan påtvinga länder sitt inflytande i samma grad som de amerikanska imperialisterna gör.
Vi i det europeiska folket står i detta nu mellan två imperialistiska och globalistiska block, det ena dock mäktigare än det andra. Våra länder används som spelbrickor i ett allt mer aggressivt geopolitiskt spel. Vita européer dör idag, både på ukrainsk och rysk sida. Det är alltid tragiskt när våra vita folkkamrater ska offras på det globalistiska altaret. Att låta imperialistiska stormakter, vare sig de kallar sig USA eller Ryssland, diktera villkoren för hur vi i Europa väljer att leva och bedriva vår politik kan vi inte låta ske.
Jag vill inte tro att ukrainska soldater tänker offra sina liv för möjligheten att låta bögar paradera på Kievs gator. Jag vill istället tro att dessa soldater som nu strider för sitt land kämpar för möjligheten att bygga ett bättre Ukraina, fritt från den korrupta regim som sattes till makten av utländska intressen. Den västerländska liberala demokratin är inte svaret för ett hotat Europa. Det är inte heller svaret för att bevara ett självständigt Ukraina. Likväl som att svaret för ett fritt Ukraina och ett fritt Europa inte heller heter Vladimir Putin och den Ryska republiken.
Svaret för att skydda sig mot imperialistiska krafter heter istället Nationalism, närmare bestämt Nationalsocialism. Mitt ställningstagande är i vart fall klart. Jag står till 100% upp för Ukrainas rätt till självbestämmande. Ett självbestämmande utan vare sig ryskt eller amerikanskt imperialistiskt inflytande. Ett nationellt Ukraina, ett sunt Ukraina som kan fungera som en inspiration för andra.
Slava Ukraini! Heroiam slava!
