Lördagen den 26:e mars begav sig medlemmar och aktivister från Näste 6 ut för att trotsa kylan och spendera natten i skogen. Med sig hade ett par av deltagarna sina barn, som för första gången skulle få prova på att övernatta i tält under vintern.

Målet för utflykten var att ge sig in i Snöbergets naturreservat och nå toppen av sagda berg. Med sig hade man två pulkor främst innehållandes ett större militärtält med tillhörande kamin, och massvis av ved. Då dessa var tvungna att dras för hand, mestadels i uppförsbacke, bjöd det på hårda prövningar för dem vars lott det blev att likt brukshästar släpa på dessa genom hela vandringen.

En annan prövning som hela sällskapet bjöds på var snömängden, som förvisso var relativt låg jämfört med tidigare år men begränsade mobiliteten och vägvalen kraftigt. Som salt i såren bjöd naturens makter på ett kraftigt omväxlande väder där snålblåst var det mest återkommande fenomenet. Inget av detta påverkade det goda humöret hos kamraterna, som ihärdigt och med gott mod traskade fram genom det frusna landskapet.

Då ingen av deltagarna tidigare hade besökt platsen var man tvungen att förlita sig på kartor för att navigera sig fram mot målet. Dessutom var man tvungen att vandra längs skoterspår, då ett avvikande in i djupsnön dragandes med tunga pulkor och småbarn i eftersläp var en praktisk omöjlighet. Man hade tagit reda på att platsen var välbesökt och spårad även på vintern, och tog därför för givet att berget skulle kunna nås relativt enkelt. Detta skulle visa sig vara betydligt lättare sagt än gjort.

När man lokaliserat och vandrat längs med det skoterspår som troddes skulle leda till berget en längre bit, möttes man av långdragna omvägar och ett virrvarr av desorienterade svängar som till synes verkade oändliga. Det hände att spåret delade på sig och när man valt en väg och följt den en bra bit, insåg man att det var en återvändsgränd, varpå man helt sonika fick vända på klacken och släpa sig tillbaka den väg man kom. När man trodde att spåret var nära att leda en närmare berget, fick man istället bakom nästa krön se att det gick i helt fel riktning. Detta tog hårt på krafterna för sällskapet, men trotsigt fortsatte man att vandra tills det slutligen blev ohållbart att fortsätta mot det ursprungliga målet. En vandring som sommartid förmodligen hade varit mycket enkel, blev under omständigheterna till en påfrestande och hopplös uppgift, och en påminnelse över den makt naturen har över oss.

Till slut fattade man beslut om att göra läger vid en utvald lämplig plats med öppen yta, något som var svårt att hitta i den i övrigt mycket täta skogen. Här började nästa stora arbete med att inledningsvis trampa upp stigar i djupsnön som ledde till platsen, för att sedan med all kraft man kunde uppbåda dra de tunga slädarna över diken och genom skog mot lägerplatsen.

Efter detta gjorde man upp en lägereld och fyllde sina tomma magar med medhavd mat. Mätta och belåtna fick deltagarna olika uppgifter delegerade till sig. Några fick börja skotta bort snön på platsen där tältet skulle resas, och resterande fick i uppdrag att samla ihop granris att använda som isolering mot markkylan under tältet. När detta var gjort hade det redan hunnit bli mörkt och man använde de sista krafterna till att resa tältet och få eld i kaminen, som alla samlades kring innan läggdags.

Då temperaturen sjönk rejält under kvällen fattades det beslut om att ha eldvakter till kaminen aktiva under hela natten. Ett schema upprättades som delade upp ansvaret mellan samtliga vuxna. Detta till trots och att kaminen ständigt fylldes på med ved genom hela natten så trängde kylan på, och många låg och huttrade sig genom natten.

Som ett stort plåster på såren kunde den som var eldvakt och begav sig utanför tältet beskåda ett av naturens allra vackraste fenomen i form av ett mäktigt norrsken som dansade som gröna flammor över hela himlavalvet och gjorde natten mer än uthärdlig.

Tidigt på morgonen steg man upp och lagade frukost på kaminen, som inmundigades under trevliga samtal mellan de nöjda deltagarna. Kort därpå revs lägret ned och man lämnade naturen i dess ursprungliga skick för att vandra tillbaka till de parkerade bilarna. Väl framme tog man kamratligt avsked från varandra, nöjda över att ha klarat en utmaning och rikare på nödvändiga erfarenheter.

Är du trött på att sitta och tyna bort i en händelselös och bekväm tillvaro, och vill delta på liknande äventyr? Tveka då inte att skicka in din ansökan till Nordiska motståndsrörelsen redan idag!