Översatt från Nordfront.dk.

En ganska alldaglig aktion av Nordiska motståndsrörelsen där man skulle sprida propaganda mot den första prideparaden någonsin i staden Sønderborg fick polis att begå överdrivet maktmissbruk mot aktivisterna. Flera medier har ytligt rapporterat om händelsen, dock helt utan att belysa det oproportionerliga förhållandet mellan resursanvändningen av polisen och ”brottet” som begåtts.

Här följer en rapport från fredagen den 26 augusti i Sønderborg.

Aktiviteten

Fem aktivister mötte upp varandra på Sønderborgs slott kl 22.00 fredagen den 26 augusti för att sätta upp affischer och klistermärken, samt sprida flygblad och konfetti med budskapet om att bekämpa Pride och att bevara de traditionella och naturliga könen och könsrollerna. Aktivisterna kom från olika orter för att delta i aktiviteten denna kväll före HBTQP-paraden.

Pride-paradens rutt hade studerats i förväg och de fem aktivisterna gav sig ut längs rutten, där de satte upp det medhavda propagandamaterialet på lyktstolpar och andra lämpliga platser, som så många gånger förr. Efter mer än två timmars spridning av propaganda som inte gick att missa, överraskades aktivisterna av en patrullbil från Sønderborgspolisen och ett förhör inleddes på plats.

Normalt sett leder ett möte med polis under en aktivitet som denna till att aktionen upphör och att aktivisterna får det kvarvarande materialet de har på sig beslagtaget samt att de får veta att de åtalats för brott mot den allmänna ordningen och att de därför kan förvänta sig att få hem böter med posten. Vanligtvis avslutar polisen sedan sitt arbete med att be aktivisterna lämna platsen.

Den här gången skulle det dock bli lite annorlunda och Sønderborgspolisen överdrev kraftigt sitt agerande och blandade in hela poliskåren och även angränsande städers poliskårer i en pinsam affär med överdrivet maktmissbruk och ett enormt resurs-slöseri.

Polisarbetet

Först kom en bil. Sedan två. Totalt anlände fem patrullbilar till Søndre Landevej för att lagföra de fem aktivisterna ”beväpnade” med olika trycksaker. Som alltid är aktivisterna vänliga mot polisen om polisen är vänliga mot dem, vilket var fallet denna gång, åtminstone från start. Tjänstemännen frågade om propagandan och ordalydelsen på affischerna och aktivisterna berättade ungefär som om de stod inför en vanlig intresserad person vid en flygbladsutdelning. Ingen av de fem hade då någon aning om vilken cirkus denna kväll skulle förvandlas till. Istället för att göra som vanligt och dela ut åtalspapper, beslagta material och låta aktivisterna lämna platsen och gå vidare, så greps alla på plats – åtalade för skadegörelse och brott mot rasismparagrafen §266b (motsvarande hets mot folkgrupp, men som dock är extremt ovanligt att någon i Danmark åtalas för).

Vad uppsättningen av pappersaffischer som kan rivas bort för hand eller som kan förstöras av sol, vind och regn har med skadegörelse att göra och vad ett ställningstagande för de biologiska könen och de naturliga könsrollerna har med rasismparagrafen att göra kan diskuteras, men det är ett ämne för en annan artikel.

En efter en handfängslades de fem aktivisterna med händerna bakom ryggen och fördes till Sønderborgs polisstation av de fem patrullbilarna. Här placerades de fem i var sin cell utan att veta hur länge de skulle behöva sitta där. Alla trodde att det förmodligen skulle ta några timmar. Timmarna gick i de fem av sex cellerna på stationen, som nu var upptagna av politiska fångar, och genom de tjocka väggarna kunde man höra hur stressnivån ökade på polisstationen till följd av den pågående mentala överreaktionen. Faktum är att ganska mycket hördes från några av cellerna och för de av aktivisterna som hölls kvar på första våningen på stationen stod det klart att Sønderborgspolisen nu kallade in extra personal till jobbet, med natt-OB och allt, för att ta hand om de fem aktivisterna och undersöka deras propaganda.

Dansk polis får hålla misstänkta häktade i högst 24 timmar innan den misstänkte ska släppas eller ställas inför rätten för häktesförhandling och nu hade spektaklet redan pågått i runt 5 timmar. Charaden bestod av att yngre och äldre poliser regelbundet besökte de fem cellerna med olika frågor. Vid det här laget hade Sønderborgspolisen lyckats beslagta en mobiltelefon från en aktivist, och frågorna från poliserna kretsade kring detta. Mest av allt om pinkoden för att låsa upp telefonen då den var låst. Flera gånger revs den tunga järndörren upp av olika tjänstemän, som med olika metoder frågade samma sak; vad är koden, och varje gång hördes ett rungande nej från cellen!

Ungefär 10 timmar hade nu gått för de fem aktivisterna på svarta madrassen i de annars tomma cellerna och nu var det överdrivna agerandet på topp hos Sønderborgspolisen, eftersom poliser nu besökte aktivisterna i sina respektive celler för att be om samtycke för att få begå husrannsakningar i deras bostäder. Återigen ljöd rungande nej efter nej efter varandra, men det hindrade inte polisen som istället fick ansöka om tillstånd för husrannsakan hos åklagaren. Ett sådant tillstånd gavs och Sønderborgspolisen kunde snart påbörja husrannsakan på de fem personernas folkbokföringsadresser, där en var cirka 30 mil bort från.

Vad det har kostat i skattepengar att utreda dessa fem aktivisters propagandaspridning är okänt, men den absurda prioriteringen lyser igenom väldigt tydligt. Sønderborgspolisen involverade nu också andra kommuners poliskårer för att parvis skicka ut patrullbilar för att genomföra husrannsakan på fem olika adresser med anledning av affischering i Sønderborg, men polisens paranoia hade bara börjat.

Nu skickade de också patrullbilar till Sønderborg och letade efter de fem aktivisternas bilar, som stod parkerade någonstans i staden. Frågorna hade tidigare haglat från tjänstemännen på stationen; ”Var är din bil? Var parkerade du? Hur tog du dig till Sønderborg?”, varvid det torra men rungande nejet åter ljöd i cellerna på stationen. De parkerade bilarna gömdes inte medvetet, eftersom ingen förväntade sig denna överreaktion från polisen, så efter en tid lokaliserades de och även dessa tog polisen sig in i, genomsökte och gjorde beslag ifrån.

15 timmar hade nu gått sedan gripandet kl 00:44. Sammantaget genomsökte Sønderborgspolisen bostäder på fem olika adresser och två bilar bara för att hitta flygblad, flaggor, datorer, telefoner, kläder med Tyrrunan på, klistermärken och aktivistpins. Allt beslagtogs godtyckligt och till synes utan någon som helst faktisk koppling till brottet att sätta upp propaganda i Sønderborg.

När den sista husrannsakan nästan var över var frihetsberövandet av de fem aktivisterna på väg att nå sin 24:e timme och därmed maximalt tillåtna frihetsberövande innan det krävdes formell häktningsförhandling och tjänstemännen vid Sønderborgs polisstation informerade nu de fem aktivisterna att en häktningsframställan inte framförts av åklagaren och att de därför skulle släppas mycket snart. Det skedde också så småningom även om polisen här bröt mot sina egna lagar och en av de fem fick sitta anhållen en halvtimme utöver 24-timmarshäktningen.

Skandalen hade dock ännu inte nått sitt slut. När de fem hade släppts kom det befäl som ansvarade för hela insatsen med vad han kallade ”dåliga nyheter”. Sønderborgspolisen hade i sin iver efter imaginär fångst under husrannsakningarna lämnat aktivisternas bilnycklar hos Horsenspolisen 15 mil bort, medan deras bilar fortfarande stod parkerade i Sønderborg. Nu släpptes aktivisterna fria, men utan möjlighet att ringa, då polisen hade beslagtagit deras telefoner, och utan möjlighet att återvända hem med sina bilar eftersom nycklarna var ”glömda” i Horsens.

Det kom många beklaganden från det ansvarige befälet vid Sønderborgspolisen, som också på ett trovärdigt sätt riktade skarp kritik mot sin egen chef i Esbjerg, som hade krävt denna huvudlösa operation, och han försäkrade att de borttappade bilnycklarna skulle föras tillbaka till Sønderborg. Det skedde dock inte. En timme gick. Två och tre timmar gick innan aktivisterna fick nog och tog saken i egna händer. Nu var klockan nästan 04:00 och de fem fick ta sig hem på annat vis.

Efterdyningarna

Polisen i Sønderborg har nu i sitt förvar flera privata telefoner och datorer samt kläder, helt lagliga klistermärken, affischer, banderoller och flaggor. De har Nordfronts kameror med bilder och filmer från denna aktion mot homolobbyn. De har fängslat aktivister som gick runt och satte upp propaganda på Sønderborgs gator i mer än 24 timmar utan att ställas inför en domare. De har låtit patrullbilar från flera polisdistrikt köra upp och ned längs större delen av Jylland. De har glömt aktivisternas tillhörigheter hundratals kilometer bort utan att kompensera för sina misstag. De har kallat in extra arbetskraft på nattarbete mot extra kostnad för att vakta och förhöra fem politiska aktivister och hållit dem borta från gatorna medan Homolobbyns flaggskepp seglade genom Sønderborg. Det är en skandal för Sønderborgspolisen och för ansvarig chef för Sønder- och Sydjyllands polis.

De fem aktivisterna tog dock det hela med ro och moralen var fortfarande hög när de begav sig hem från aktionen. Det som återstår nu är arbetet med att lämna in en formell anmälan om tjänstefel mot Sønderborgspolisen, samt att återfå de förlorade tillhörigheterna som polisen har stulit både från aktivisterna som privatpersoner och från organisationen Nordiska motståndsrörelsen. Nordfront.dk kommer att återkomma i saken när det blir aktuellt.