Ursprungligen publicerad på Frihetskamp.net.
Vi valde denna gången, som vi också har gjort tidigare, att hålla en oanmäld blixtdemonstration för att ha en större möjlighet att nå de mål vi satt upp för dagen. Tidigare erfarenheter har visat oss att underrättelse och dialog med polisen i förväg bara har gett dem mycket mer tid att mobilisera och sedan sticka så många käppar i hjulen de kan. Det var med andra ord inte lämpligt för oss att meddela polisen i förväg.
Lördagen den 29 oktober reste utvalda medlemmar inkognito från samlingsplatsen med tåg till Nationalteaterns järnvägsstation vid Ruseløkkveien 1. När vi klev av tåget togs aktivistjackorna på, fanorna togs upp och det var nu dags för en blixtdemonstration. Det var osäkert om polisen, genom övervakning, ändå hade lyckats upptäcka våra planer på att hålla en demonstration den här dagen, så vi var alla lite spända på om det skulle finnas en massiv polisnärvaro som väntade på oss när vi kom ut från Nationalteatern. I värsta fall att de skulle stänga oss inne på stationen. Men ingen polis syntes till, så sekretessen hade lyckats än en gång.
Vi ställde upp i formation och tågade i riktning mot Karl Johans gata till ljudet av trummor. När vi kom fram till Karl Johans gata, som var ett av våra mål för dagen, användes en megafon och slagord som ”Leve nationalsocialismen” kunde höras av ett fullsatt torg. Vad vi inte visste var att det den här dagen även var andra evenemang där, och därför väldigt mycket folk på gatorna. Detta var bara en extra bonus för oss eftersom allt fler människor då skulle se vår demonstration och höra vårt budskap.
Valet av vilket håll vi kom ifrån och tågade in på Karl Johans gata var inte en slump. Den 9 april 1940 marscherade nämligen tyska nationalsocialister ned längs samma gata. Vi ville återskapa denna bild av marscherande nationalsocialister längs Karl Johan eftersom vårt budskap för dagen var att trots att folkfientliga styrkor vann andra världskriget, så lever fortfarande nationalsocialismen och är på frammarsch.
När vi närmade oss Stortinget(Norges riksdagsbyggnad), som var nästa mål för dagen, blev polisen mer aktiva. Där försökte de, som de så ofta gör, att inskränka vår demonstrationsrätt – vilket vi naturligtvis inte gick med på. Vi tågade förbi polislinjen, runt Stortinget och stannade vid Eidsvollsplass framför Stortinget. Där ställde vi upp oss och delade ut flygbladet ”Nationalsocialistisk zon” till de många åskådarna på plats.
En grupp aktivister tågade upp till Løvebakken framför Stortingshuset för att hålla tal. Återigen försökte polisen att hindra våra planer, men utan framgång. Motståndsrörelsens fanor lyste så småningom upp Stortinget och talet genomfördes som planerat.
När talet lästs upp och flygblad delats ut var det dags för det tredje målet för dagen, nämligen Blitzhuset. Trots att byggnaden ockuperades av vänsterextremister 1982 och Blitz-rörelsen sedan dess har agerat med våld, skadegörelse och dödshot när de har försökt avlägsnas, är Pilestredet 30 fortfarande idag i vänsterextremisternas besittning. Det var därför dags att göra det jobb som polisen och politikerna själva misslyckats med, nämligen att avlägsna de vänsterextrema husockupanterna, och… ja, kanske rent av ockupera byggnaden själva? Nja, jag tror inte att vi hade mött samma passivitet från polisen och välsignelse från politiker om vi hade gjort det, men det hade ändå varit roligt och intressant att se det hyckleri som utan tvivel hade utspelat sig om vi hade gjort det. Men, vem vet, kanske en annan dag?!
När vi lämnade Karl Johans gata och begav oss in på Universitetsgatan i riktning mot Blitzhuset mobiliserade polisen ganska snabbt och spärrade av gatan framför oss. De skrek åt oss att vi inte fick gå längre. Vi gjorde då en helomvändning och började marschera i riktning mot Karl Johans gata igen, varpå de snabbt återigen blockerade vägen framför oss. Detta tänkte vi naturligtvis inte finna oss i och började trycka på. En polis ropade då ”låt dem passera”, varpå vi tryckte polisen åt sidan och marscherade vidare på en alternativ väg. Men plötsligt ska polisen ha börjat attackera demonstrationståget bakifrån, och här antar jag att ett par av våra medlemmar brottades ned till marken och arresterades.
Vi andra var redan i full marsch in på alternativa gator och gränder för att nå vårt slutmål, men när vi kom ut på Frederiks gata stormade polisen in från alla håll och omringade oss. Här blev det en något mer spänd stämning och möjligtvis sades några sanningens ord till polisen.
Vi fick sedan handklovar på oss och blev satta på rad efter varandra på marken. Därifrån blev vi hämtade en efter en och sattes in i polisbil som sedan körde oss till polisstationen. Väl framme på polisstationen blev vi uppdelade och placerade i olika stora celler som de hade på utsidan. Sedan var det dags att uppge personuppgifter, en efter en. Eftersom vi var norrmän och enligt dem ”lättare att lagföra” än de övriga nordiska medlemmarna, blev vi frisläppta senare samma dag, medan de andra transporterades ut ur Norge dagen efter, dock utan inreseförbud. Vi norrmän transporterades sedan till en tågstation där vi tog tåget tillbaka till samlingsplatsen och körde därifrån glatt tillbaka till lokalen där resten av medlemmarna som inte blivit gripna befann sig.
Alla som deltog är naturligtvis vid gott mod och nöjda med en lyckad blixtdemonstration i Norges huvudstad. Trots att vi inte nådde vårt sista mål för dagen fick vi ändå tåga nedför Karl Johan och på så sätt återskapa den ikoniska bilden av nationalsocialister som marscherar nedför huvudstadens gågata. Vi kunde placera våra fanor på Løvebakken framför Stortingshuset, visa upp vår banderoll med organisationens webbadress, dela ut flygblad och framföra ett sanningens tal om lands- och folkförrädarna som har styrt Norge ända sedan krigsslutet. Och trots att vi inte nådde det sista målet för dagen, alltså Blitzhuset, så tror jag att polisens agerande och vår reaktion i alla fall gjorde att vi fick lite extra mediauppmärksamhet den dagen, vilket därmed var ett plus.
Hur media har rapporterat om demonstrationen, där de bland annat tagit till regelrätta lögner, kom dock inte som en överraskning. Ett exempel är där media hävdar att vi ”trampade över barnens kritmålningar” och skrämde barnen. Detta stämmer givetvis inte, vilket också tydligt framgår av de bilder de själva har valt i sina artiklar. Motståndsrörelsen marscherar på gångvägen intill och det är polisen, inte Motståndsrörelsen, som trampar på barnens kritmålningar.
Det är heller inte förvånande att vissa högermän, särskilt sionister, tar MSM-propagandan för sanning och därmed riktar sin dåraktiga kritik mot oss nationalsocialister. Det är väl bara att förvänta sig av den sortens människor som går judemaktens ärenden.
Jag skulle vilja avsluta, ganska trött efter dagars arbete kring demonstrationen, med att tacka alla som deltog i själva demonstrationen eller som hade andra roller den dagen. Jag ser redan fram emot nästa. HS!
