Första kontakten med socialdemokratin och dess idéer
Adolf Hitler kom tidigt i kontakt med socialdemokrati och andra marxistiska inriktningar. Från mycket begränsade kunskaper i dessa främmande ideologier blev författaren under väldigt kort tid upplyst om detta gift. Detta då hans många gånger dystra vardag i Wien präglades av den globalistiska socialismens framväxt i dåtidens Europa.
Hitler beskrev hur marxister på arbetsplatserna förkastade allt heligt och bra. Nationen, gammal arisk moral och värderingar sattes åt sidan till fördel för ett klasstänk. Den fortsatta läsningen av vänsterns tidningar och propaganda ökade bara uppfattningen av dessa ideologier som förödande.
Hittills hade jag endast såsom åskådare lärt känna det socialdemokratiska partiet vid några massdemonstrationer, utan att därutöver ha den ringaste inblick i dess program eller dess anhängares mentalitet, men nu kom jag på en enda gång i beröring med produkterna av dess uppfostran och ”världsåskådning”. Och vad jag annars skulle ha lärt kanske först efter åtskilliga årtionden, fick jag nu till skänks inom loppet av ett par månader: insikten om en under den sociala dygdens och människokärlekens mask uppträdande pest, från vilken mänskligheten om möjligt snart måste befria jorden, då annars jorden mycket lätt skulle kunna bli fri från mänskligheten.
Hitler, 2020, s. 46
Vänstern växer och börjar med en andlig terror
I takt med att de röda började växa sig allt starkare blev deras aggressivitet mot omgivningen allt tydligare. Författaren beskriver hur han kunde bevittna demonstrationståg som till synes såg oändliga ut.
Denna kommunistiska medvind resulterade i något som närmast skulle kunna beskrivas som en andlig terror. De som påverkades mest av denna terror var de som var svagast ideologiskt, i detta fall borgarna.
Jag förstod den infama andliga terror, som denna rörelse utövar, framför allt på borgarna, vilka varken moraliskt eller själsligt är vuxna dylika angrepp, i det att den på ett givet tecken alltid släpper lös en formlig trumeld av lögn och förtal mot den motståndare som verkar farligast, tills hans nerver brister, och han ger upp bara för att få vara i fred för den förhatliga angriparen. Någon ro får dessa dårar ändå inte. Spelet börjar på nytt och upprepas så ofta att rädslan för vargen blir till suggestiv förlamning.
Hitler, 2020, s. 49-50
Marxismen förför folket och borgarna hjälper till
Borgarna var också en stor anledning till att marxismen kunde skapa och upprätthålla den enorma tillväxt som då fanns. Hitler påstod att svåra sociala och ekonomiska förhållanden samt borgerlig inkompetens ledde folk in i kommunisternas led. När tydliga samhällsproblem inte togs hand om blev det väldigt lätt att få vanligt folk på sin sida, hur folkfientlig den än var.
Miljoner arbetare var säkerligen i grund och botten till en början fiender till det socialdemokratiska partiet men besegrades i sitt motstånd genom det ofta vansinniga sätt, på vilket man hos de borgerliga partierna tog ställning mot varje fordran av socialt slag. Det helt enkelt trångsynta tillbakavisandet av alla försök till förbättring av arbetsförhållandena, till skyddsanordningar vid maskinerna, begränsningen av minderårig arbetskraft och hjälp åt kvinnan, åtminstone de månader, då hon bär den blivande medborgaren under sitt hjärta, alla sådana fall av ynkligt sinnelag hälsades med tacksamhet av socialdemokratin och bidrog till att driva massorna rakt in i dess nät. Vårt politiska ”borgarstånd” kan aldrig gottgöra sina försyndelser i detta avseende. För genom att göra motstånd mot alla försök till avlägsnandet av sociala missförhållanden sådde man hat och bekräftade skenbart de påståenden, som gjordes av hela nationens dödsfiende, att det socialdemokratiska partiet var det enda, som företrädde det arbetande folkets intressen.
Hitler, 2020, s. 51-52
Att sätta hårt mot hårt
Hur skulle man då lösa detta problem? Hur skulle man hantera de mängder av sionistinfluerade terrorister som bedrev andlig terror på Europas gator?
Hitler resonerade sig först och främst fram till att borgarnas sätt att bedriva opposition på var fullständigt tandlös. Det man istället behövde göra var att bekämpa eld med eld. Tanken var att den rena nationalsocialistiska elden skulle övervinna motståndarens dekadenta och förvridna eld.
Om socialdemokratin skulle ställas upp mot en sannare, men lika hänsynslöst genomförd lära, kommer den senare att segra, om också först efter hård strid.
Hitler, 2020, s. 49
Källförteckning
Hitler, A. (2020). Min kamp (första upplagan s. 45-55). Greenpilled förlag
