Solen stod redan högt på himlen när medlemmar och aktivister från hela nästet samlades för månadsmöte i Bohuslän. Det var ett obarmhärtigt ljus med en intensitet som man inte upplevt på flera månader i denna vindpinade del av landet, men det var välkommet hos en annars solfattig folkstam.

När samtliga för dagen inbjudna hade ankommit och socialiserat ett tag ljöd Nästeschefens stämma som gevärsskott genom luften när det var dags för orientering för dagen. Först hinderbana, sedan månadsmöte och skötte man sig på hinderbanan skulle man även bli serverad mat. Efter detta tog Riksrådsmedlemmen Fredrik Vejdeland taktpinnen och hade uppvärmning med gruppen för att sedan marschera taktfast mot början av hinderbanan.

Banan som är av så kallad OCR typ (Obstacle course racing) erbjöd flera utmanande hinder och det krävdes en allsidig fysik och god kondition för att kunna ta sig igenom hindren. Vid starten av banan delades gruppen upp i stridspar och informerades att man inte kommer kunna gå vidare till nästa hinder innan båda klarat hindret.

Och av trettiotalet hinder var femton av de större slaget som fungerade som checkpoint. Vid checkpoint fick inte stridspar passera utan att hela gruppen klarat hindren. Detta visade sig ibland väldigt utmanade för de mindre folkkamraterna (barn) som man hade med sig under dagen.

Väl tillbaka meddelade Nästeschefen att deltagarna minsann ändå hade skött sig och att de skulle bli serverade mat, vilket var tur för de mindre deltagarna var nästan lika trötta som de av större modell.

Därefter var det dags för månadsmöte som avhandlade allt sådant som månadsmöten ska handla om, avrapportering från det ena och det andra, välkomnande av nya medlemmar, planer för framtiden och så vidare. Är man mer nyfiken än så om vad som avhandlas på ett månadsmöte så får man ansöka om medlemskap och uppleva det själv.

När månadsmötet var till ändå så omgrupperades det till en närliggande rudimentär amfiteater där Fredrik Vejdeland höll sitt anförande från Organisationsdagarna om Träning som propaganda. Den nationalsocialistiska treenigheten sinne, kropp och själ är vad som behövs i kampen.

Med värk i kroppen, solbränd hud och trötta men glada barn avslutades dagen i samma heta sol som den en gång startade med.