Dagen påbörjades med en banderollaktion på bron över riksväg 73. ”Ett revolutionärt val” stod det på banderollen som flankerades av en fana på vardera sida. Aktiviteten inleddes med strålande solsken, men gick allteftersom över till molnigt, vilket välkomnades då temperaturen ändå var väldigt hög.

Många tummar upp kunde skådas i bilrutorna under aktionen, och även en och annan lättkränkts sura miner och gester. En man cyklade förbi på bron och stannade till ett tjugotal meter bort där han tog fram mobilen vilken han fipplade med i några minuter. Typiskt rödingbeteende tänkte kamraterna, men skulle mannen mot förmodan lyckas väcka några träskrödingar från sin haschdvala så skulle det bara göra dagen än bättre då motståndsmän lever för gatukampen.

Eftersom några rödingar inte syntes till på ett bra tag så avrundade man banderollaktionen. Fler aktiviteter var inplanerade för dagen, så alla begav sig tillbaka till bilarna och åkte till ett bostadsområde inte allt för långt bort.

Här delade man upp sig i grupper och täckte snabbt hela området med flygblad. När man precis var i färd med att röra sig till ett annat område fick man höra talas om, via en sympatisör, att rödingar precis setts till på bron man nyss stått på, i färd med att sätta upp egen propaganda. Illa kvickt tog man sig till bilarna och åkte så fort det bara gick tillbaka till platsen.

Motståndsmännen intog åter sin bro med fanorna i högsta hugg, nu för att avlägsna den fientliga propagandan. Två av de mest patetiska ”banderollerna” som skådats genom historien slets loss från bron, något som ett barn skulle kunnat göra med enkelhet, då de var gjorda av ett lika värdelöst material som rödingarnas argument för mångkulturen. Till råga på allt hade de inte ens kunnat fästa dem rakt, troligtvis då de varit rädda för att nazisterna skulle komma tillbaka.

Deras fula banderoller som uppenbart tillverkats bara minuter innan de tagit sig till platsen åkte ner på bara 10 minuter, vilket är snabbare än vad Stockholmspolisen enligt rykten tar ner en hakkorsfana den 20 april.

Nämnas bör även att det tog rödingarna tre timmar, mitt i Stockholm, på en lördagseftermiddag, att skrapa ihop tillräckligt med folk för att fulmåla två lakan och fästa på en bro.

Klistermärken kunde därefter ses på lyktstolparna när man gick tillbaka vägen man kommit, så kamraterna började följa spåret lämnat av rödingarna i hopp om att komma ifatt dem. Man kunde tydligt se vilken väg som tagits av packet, då det satt klistermärken på var och varannan lyktstolpe, vilket självklart sanerades omgående och istället fick en Tyrruna på dess plats. Väldigt tvärt slutade spåret plötsligt. Motståndsmännen kunde dock av ledtrådarna komma fram till en slutsats om vad som ägt rum.

Rödingarna hade gått och klibbat exakt samma väg som man själv nyss gjort, men när de kommit till denna plats, hade de skådat Tyrrunefanorna inta bron ifråga, och rödingarna hade flytt hals över huvud tillbaka till tunnelbanestationen för att åka tillbaka till föräldrarnas trygga famn, där de på tryggt avstånd istället kan sitta och spy ur sig galla på internet.

Med området sanerat och avskrädet bortskrämda fortsatte man med nästa planerade aktivitet för dagen. Till ett utegym österut begav man sig, där man skulle genomföra ett enklare träningspass. Samtliga deltagare fick först av allt testa sin kondition på så sätt att man sprang en kilometer runt ett elljusspår, i just den farten som krävs för att klara aktivisttestets 2,6 kilometer på 12 minuter.

När alla kommit i mål fortsatte man med resterande moment i testet. Först chins, varefter man gjorde situps, armhävningar, ryggresningar och avslutade med jämfotahopp. Då sökandet efter rödingarna hade dragit ut på tiden nöjde sig man med de nyss genomförda momenten och åkte återigen vidare med bilarna.

Denna gång tog man sig ut till skärgården där man vandrade till en närbelägen grillplats. Även här vid vattnet, precis som vid bron över bilvägen, rörde det sig människor som uppskattade sunda budskap. En båt med tre yngre män for förbi i närheten av grillplatsen där fanan vajade i vinden, och saluterade både fana och kamrater, och fick sig en hälsning tillbaka av samma slag.

En eld startades därefter med diverse döda grenar som kunde hittas, och när flammorna var tillräckligt stora fick elden sluka de tidigare upphittade ”banderollerna”. På några sekunder var hotet mot nazisterna lika förintat som rödingarnas moral denna dag.

Vissa kamrater tog sig sedan ett dopp i det uppfriskande vattnet i Östersjön, medans elden brann ner till en mer lämplig glödbädd. Behagligt nedkylda efter en heldag i sommarvärmen satte man sig därefter vid elden för att tillreda den medhavda maten och samtala om dagen som gått.

När åtta timmar så småningom passerat sedan dagen påbörjats plockade man ihop alltsammans och begav sig tillbaka till bilarna. Här tackades alla av för en lyckad dag och man skiljdes åt för denna gång.