Under tisdagen den 11 juli valde en handfull medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen att vandra från Nikkaluokta till fjällstationen vid bergsfoten av Kebnekaise. Med vinden i ryggen genom tät björkskog och över öppna myrar gick vandringen som senare byttes till tyngre stenrösen och mindre branta öppna fjäll.

Med en stekande sol i ansiktet och många liter vatten senare tog sig gruppen till slut fram till fjällstationen där det slogs läger för natten och en chans för återhämtning inför den stundande utmaningen.

Redan tidigt på morgonen därpå påbörjades bestigningen av Sveriges högsta berg Kebnekaise, med både vädret och turen på sin sida. Efter närmare 9 långa kilometer av vandring med en fantastiskt vacker utsikt av den nordiska fjällvärlden lyckades bestigningen av Sveriges högsta topp.

Väl framme väntade en extremt vacker utsikt som varje nordbo bör uppleva minst en gång i livet. Tillbakavägen var relativt lugn och bjöd inte på några överraskningar. Det var en fantastisk känsla att klara av både upp och nerfärd och det gäller att passa vart man sätter fötterna för att inte halka.

Torsdagen fick bli en vilodag som innebar umgänge med de trevliga människor som befann sig på fjällstationen samtidigt som motståndsmännen. Med god mat i magen och efter många trevliga och roliga diskussioner påbörjades vandringen tillbaka från fjällstationen mot Nikkaluokta under kvällen för att vara framme vid Nikkaluokta på fredag morgon.

Där inväntades sedan en buss, Nikkaluoktaexpressen, som skulle ta kamraterna tillbaka till Kiruna, som också markerade slutet för denna utmanande, men nyttiga resa.

Detta blev en liten spontan resa i på början av semestern för att utmana sig själv genom vandring och nya utmaningar i form av stekande sol och mängder av mygg, svekfull utrustning, överdrivet tung packning samt hur jobbigt det var speciellt med skavsår som erhölls på resan.