Allt sedan Organisationsdagarna i mars har träning varit ett stort samtalsämne både här och runtom i våra nästen, men det är egentligen inte vad jag tänkte skriva om denna gång trots rubriken – ja, åtminstone inte annat än som jämförelse med annat kamparbete vi utför.
Vad jag däremot tänkte uttrycka mig lite kring är den aktivism av olika slag vi utför hela tiden och hur det är en viktig del av vår träning, ja förutom att det sprider vårt budskap och gör att vi syns då.
Precis som att ingen föds som färdig mästare i löpning eller som vinnare av världens starkaste man, så föds såklart inte heller någon som en fullfjädrad mästare på revolution. Man behöver träna till sig de egenskaper som krävs för att lyckas.
Jag tänker att precis som med styrketräning behövs det många pass under en lång tid för att uppnå sin bästa form och då är det också viktigt att träna rätt och att inte skada sig på vägen, eftersom det leder till långa uppehåll utan aktivitet eller att man rentav slutar helt.
Att ensam eller tillsammans med någon kamrat gå och dela ut flygblad en regnig dag när man är lite trött och hängig kan kännas meningslöst, men det har några bra syften trots allt. Dels kan du ju faktiskt lyckas lägga ett blad till just den där sympatisören som gör slag i saken och kontaktar oss, vilket ju är nog så givande, men än viktigare är att det håller dig igång och lär dig disciplin och uthållighet.
Se varje syssla, vad det än är, som ett träningspass på vägen till din bästa form och varken väder eller dagsform kommer få dig att vika från stigen du går på.
Ibland stöter du under en sån aktivitet på en person som vill prata med dig om budskapet på flygbladet och där och då har du chansen att slå ett personbästa, ibland lyckas man och det blir en bra diskussion där du lämnar motparten med ett väckt intresse för vår sak, men ibland fungerar det bara inte och du går där ifrån i ovänskap med mottagaren, men förhoppningsvis har du då ändå lärt dig något på vägen.
När vi är ute i grupp på gatan blir det precis som när man är flera stycken samtidigt på gymmet, man får lite mer mod och försöker sig på det där lyftet man inte vågat innan, man ger sig fram och pratar med personer man inte hade sökt upp annars, vilket är mycket bra träning där man kan slipa sina argument men även fundera igenom vad man själv tycker i olika frågor och varför.
Det händer någon enstaka gång att det blir rent fysiska konfrontationer med meningsmotståndare eller polisen, vilket lär dig en hel del, exempelvis att det oftast inte är så så farligt eller ens särskilt smärtsamt, utan istället är ännu en bra erfarenhet på vägen mot segern.
Den fysiska träningen och kampsporten som är på modet nu är nog så viktig, men de som bara ägnar sig åt det missar den ännu viktigare mentala träningen av olika slag som på olika plan och vis ingår när man är medlem av en verkligt revolutionär rörelse som Nordiska motståndsrörelsen.
Vi har enskilda medlemmar som ägnat sig åt detta i över 20 år och tillsammans har vi flera hundra års erfarenhet av olika situationer, så det finns alltid folk att fråga om man är undrande eller nervös över hur man ska bete sig i olika kampsituationer.
Vi har kamrater som har arresterats av polisen, förlorat diskussioner eller till och med fått en smäll eller två, men än mer har vi kamrater som har haft bra diskussioner och gått segrande ur handgemäng – vilket har samlat ihop en erfarenhet som jag vågar påstå att ingen annan organisation i Norden kommer i närheten av!
Så om du vill vara i din bästa form när revolutionen kommer, för den kommer att komma genom vårt idoga arbete i kombination med att samhällsförfallet ger oss förutsättningarna – då ska du absolut träna din kropp, men ännu viktigare är att träna på det andra jag nämnt här ovan, det psykiska och karaktärsmässiga, så att du skaffar dig alla de egenskaper en bra revolutionär behöver när segertåget väl lämnar stationen mot sitt mål!
Om du är beredd att lägga ner det arbete som behövs för att nå så långt du bara kan borde du göra ett revolutionärt val och ansluta dig till Nordiska motståndsrörelsen och träna med de bästa!
/ Jerry Olsson