Artikeln publicerades ursprungligen på Nordfront.se.

Nordatlantiska fördragsorganisationen, eller Nato, är institutionellt en antivit och familjefientlig organisation. Detta vill riksdagens politiker, inklusive SD, tvinga på folket över deras huvuden.

Efter apokalypsen 1945 har som bekant en rad globala organisationer bildats med syfte att upprätthålla och expandera den totalitära liberalismen. En av de tidigaste organisationer som bildades i detta syfte var krigsalliansen ”Nordatlantiska fördragsorganisationen”, eller Nato, som kan ses som globalismens militära gren.

Förutom att försäkra att Washington alltid har internationellt stöd för sina militära kampanjer är Nato som institution uttalat antivit och uttryckligen dedikerad till ”raslig rättvisa” för rasfrämlingar som bor i vita länder. Redan 1999 författade Nato rapporter där man skyller en rad moderna problem på nationalister och varnar för nationalismens inflytande.

Under 2023 höll krigsalliansen ett toppmöte på högkvarteret i Bryssel om ras där krigsalliansens ledare bedyrade att bekämpa ”homogena attityder” och att man skulle använda Natos ”kollektiva underrättelseinformation” för ändamålet.

Faktum är att Nato är så dedikerat till sin antivita agenda att man öppet förespråkar att institutioner måste omformas för att bli ”inkluderande”, med andra ord omstruktureras för att bli mer antivita och bestå av färre vita anställda och chefer.

Nato är dessutom en helt igenom feministisk krigsallians och förespråkar, likt många av dess medlemsländers regeringar, att skicka vita kvinnor till krig och strida i männens ställe. Kvinnor i militären riskerar inte bara att underprestera med tanke på deras begränsade fysik; att placera kvinnor i förband riskerar dessutom att bryta upp enigheten och brödraskapet som man vill ska uppstå bland väpnade styrkor.

Under senare tid har Nato även presenterat en lång rad rapporter om hur samhällen inte bara måste acceptera homosexuell och transsexuell degenerering, utan även omfamna detta och erbjuda dessa människor ”en stark värdighet”.

När ”internationella dagen mot homofobi, bifobi och transfobi” firades i början av juni gick Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg ut och lovade militärt beskydd av homolobbyns agenda.

Därmed är Nato ingen beskyddare av västerlandet utan en krigsallians som aktivt bekämpar ras, familj och äktenskap – de fundament som hela den västerländska civilisationen vilar på.

Som krigsallians har Nato dessutom intagit en ledande roll i attacken på vår civilisations grundpelare. 2002 hade endast ett Nato-land legaliserat homoäktenskap, men trots detta gav Nato fullständiga förmåner åt alla homopar bland sina anställda och blev därmed en global pionjär i att jämställa dessa relationer med heterosexuella äktenskap.

Av totalt 31 Nato-länder har 17 idag helt legaliserat homosexuella ”äktenskap”, ytterligare 7 har legaliserat ”civila partnerskap” medan Slovakien och Polen har en motsvarande sambo-lag för homosexuella par. I dagsläget är det endast Albanien, Nordmakedonien, Bulgarien, Rumänien och Turkiet bland Nato-länderna som helt saknar juridiskt ”erkännande” av icke-heterosexuella relationer. Både Bulgarien och Kroatien definierar äktenskapet som ”en union som ingås mellan en man och en kvinna” i sina respektive konstitutioner, även om Kroatien trots detta tillåter registrerade ”partnerskap” bland homosexuella.

Lobbygrupper vill ”bestraffa” olydiga Nato-länder internt

De Nato-länder som inte följer Natos ”värdegrund” blir samtidigt hårt ansatta för detta med jämna mellanrum, särskilt de länder som också har anslutit till EU. Den Nato-kopplade organisationen ATA, som leds av tidigare Nato-anställda, har till och med gått så långt att man publicerat en artikel där man kräver att Nato straffar medlemsländer som inte implementerar det man kallar för homosexuella och transpersoners ”rättigheter”. Specifikt har man pekat ut Ungern för att inte följa Natos ”värderingar”. I artikeln beklagar man sig över ungerska lagar som begränsar homolobbypropaganda:

Denna lag bryter inte bara mot mänskliga rättigheter, den går också mot Natos minimumkrav för medlemskap, vilka kräver att medlemsländer ”upprätthåller demokrati, inklusive tolerans och mångfald” och behandlar minoriteter rättvist. Även om dessa krav för medlemskap inte är bindande bryter Ungerns agerande mot Natos jämställdhets- och mångfaldspolicy som förbjuder diskriminering baserad på sexuell läggning och kön. Nato behöver besvara dessa brott mot mänskliga rättigheter och diskriminering bland sina medlemsländer.

Nato avsätter inte bara en stor del av sin finansiering och sin personal för att propagera för ”mångfald och inkludering” – man gör det under täckmanteln att det är avgörande för krigsalliansens funktion och överlevnad och tillhandahåller bland annat officiella ”genusrådgivare” till högt uppsatta Nato-ledare.

Sverige som stat, och Försvarsmakten som militär organisation, har sedan länge inte bara accepterat dessa idéer utan implementerat dem fullt ut i sina verksamheter. På så sätt innebär inte ett Nato-medlemskap nödvändigtvis några kortsiktiga förändringar i dessa frågor från våra politiker och militära ledare.

Men genom ett Natomedlemskap integreras detta i ett globalt, militärt system som utgör ännu ett hinder för Sverige att gå en annan väg och bryta upp från den folk- och familjefientliga ideologi som förpestat våra institutioner. Detta innebär en militär ockupation av en Washingtonledd krigsallians som under 80 år använt sitt enorma våldskapital till att påtvinga hela världen sina människofientliga idéer.

Denna krigsallians har Sveriges politiker (inklusive riksdagens sverigedemokrater som många nationella röstade på) valt att tvinga på vårt land över folkets huvuden. De få gånger frågan om en folkomröstning lyftes i den offentliga debatten avfärdades detta som ”onödigt” eller till och med ”olämpligt” med hänvisning till ”det försämrade säkerhetsläget”.

Men även om en folkomröstning skulle ha hållits i Sverige har Nato-propagandan från samtliga medströmsmedier varit så kompakt att man troligtvis säkerställt att en majoritet av väljarna redan integrerat lögnen om att Nato är en garanti för vår säkerhet i sin egen världsbild.

Nato är en antivit, familjefientlig och kvinnofientlig organisation som inte bara måste hållas utanför Norden utan även stoppas.