Mitt på eftermiddagen hade kamrater tagit sig till centrala Uppsala där det var en snabb och organiserad uppställning, från bilar till samlad trupp på bara en minut. Direkt hölls en kort genomgång om vad deltagarna hade att förvänta sig av dagen, samt hur aktiviteten skulle genomföras på bästa sätt. Slagorden för dagen gicks igenom, och kort därefter hade man ställt upp på vägen med megafon, trumslagare, banderoll och fanor och började genast marschera nedför gatan.
Ännu en gång märktes organisationens förmåga av att planera och verkställa aktiviteter utan att information läcker ut, då polisen denna dag helt blev tagna på sängen. Det kom att ta ända tills dagens slut innan de kunde känna sig fulltaliga. Över Fyrisån gick marschen i sitt tidiga skede och många förvånade människor påträffades vid uteserveringar och längs med vägen.
En av Uppsalas värst ansatta knarkare kom fram från under rännstenen, med en mikrofon utan högtalare, och följde efter tåget under resten av dagen, svamlandes någonting om Jesus på engelska. Trots det grovt numerära överläget hos kamraterna var det flera kaxiga åskådare som fick tillrättavisas då de inte kunde uppföra sig. Det märktes i ett tidigt skede att detta var en stad hårt ansatt av liberalism och mångkultur.
Marschen fortsatte genom staden, ackompanjerad av trummor och slagord som ekade mot husväggarna, nu med polisen hack i häl – mot Stortorget som var destinationen för dagen.
Till kamraternas förvåning uppehöll sig här en klimatsekt bestående av föräldrar och åldringar, som bävar inför domedagen de blivit utlovade av media och kändisar. Dessa hade beslutat sig för att tillbringa lördagen med att i moll om och om igen skandera sitt mantra, som om i trans. För dessa människor var situationen helt klart en religiös upplevelse, när de med sina konstant upprepade fyra korta meningar satt i en ring på marken tillsammans. En sorglig syn, men en alldeles för vanlig följd av vad som kan ske med människor som blir berövade sin historia och identitet som ett folk, och via liberalismen hittar helt fel ”högre värden” att kämpa för.
Kamraterna ställde upp mitt på torget med banderollen omringad av fanor både bakom och på sidorna. Mängden människor som följde efter tåget gjorde att publiken på plats var märkbart stor, och nästan alla drog vid någon tidpunkt fram mobiltelefonen för att filma eller fota, vilket i efterhand kunnat beskådas av hundratusentals människor på sociala medier.
Efter att ha uppehållit sig på platsen ett tag var det dags för dagens förste talare, Anders Gudmarsson, att med hjälp av megafon ta till orda. Hans tal handlade om folkutbytet som sker i nästan alla vita länder. Sekten var föga imponerad över att någon störde deras religiösa mässa och försökte överrösta talet genom att än mer ihärdigt mala på med sitt mantra, men Anders tog i ända från tårna.
Där det kunde ha fått finnas starka, stolta, friska och homogena nordiska människoströmmar har de idag bestämt att det ska finnas tragedi, förtvivlan, död och förfall, allt detta i mångkulturens och toleransens namn. Men om detta är den kultur vi förväntas tolerera, då vägrar jag!
Svenska män och kvinnor- Resen er likt furor över det övriga småbuskaget! Kasta skammens ok från edra axlar, och kräv, i våra barns namn, er okränkbara rätt till våra fäders land. Tåga i våra led och störta med oss tyrannerna från deras elfenbenstorn!
Näste talare var Joakim Kannisto, som började sitt tal med att konstatera att även om han arbetat i staden i ett decennium så har han endast negativa upplevelser från Uppsala, som nuförtiden snarare är välkänt för sina hedersmord, gängbildningar och skjutningar, än sin domkyrka eller universitet.
Folkförrädare som vill blanda bort den vita rasen, påtvinga mångkultur, skjutningar, våldtäkter och andra kulturellt spännande saker. De och alla andra godhetsknarkare borde leva ut sin multietniska dröm och flytta till en ort ockuperad av främlingar.
Den ordning, som den samhällsbyggande och välfärdsälskande vita befolkningen vill ha. Den går inte att återskapa av andra än just vita. Mångkulturen kan enbart ta resurser, ork, kapital och tid från denna uppbyggnad. Och om detta inte stoppas, så kommer det inte finnas någon pension eller välfärd för någon, varken främlingar eller vita.
Om det skulle behövas skenval så är vi där, om det behövs utomparlamentarism eller om det så väl behövs en blodig revolution, så kommer vi att ta till alla medel som behövs för att säkra den vita rasens existens!
Samtidigt som talen hölls delades det ut flygblad till förbipasserande samt diskuterades med de som var intresserade. Somliga människor i staden var så mentalt instabila att det enda de kunde göra var att skrika ut sitt hat när de såg Motståndsrörelsen, vilket kamraterna bara såg som ett lustigt inslag under dagen. När man uppehållit sig ett bra tag på torget packade klimatsekten ihop och begav sig därifrån, men stadens drägg fortsatte, med kraftigt förminskad stämma, skandera samma ramsa om och om igen. Detta hade nu blivit pöbelns ”kampsång”, som de såg väldigt stolta ut över att kunna sjunga tillsammans.
Med talen avslutade och flygbladsutdelningen färdig ställde man återigen upp på led med banderoll och fanor i täten. Ut från torget marscherade man ackompanjerad av trummor och slagord. Längs med vägen tillbaka ut ur centrum träffade man på allt från upprörda tanter som beklagade sig till polisen, till rasfrämlingar som ropade från balkongen och ynglingar som följde efter och filmade hela händelsen med mobiltelefonen.
Dagens höjdpunkt uppenbarade sig när en känd AFA:it följde efter kamraterna längs med vägen. Med största sannolikhet påverkad av droger blev han så pass hetsig att polisen drog iväg med honom och kände sig nödgade att brotta ned rödingen på marken, till kamraternas stora jubel och skratt.
Kort därefter kom man fram till återsamlingsplatsen där alla tackades av för en lyckad aktivitet och lite av det som hänt diskuterades. En svartröd fana hade också hittats av någon.
Aktiviteten avslutades sedan och kamraterna skiljdes åt för denna gång, nöjda med dagens aktivitet och den stora spridningen den fått.
