Hejsan Joakim Kannisto, kan du kort introducera dig själv för de som inte regelbundet lyssnar på Nordisk radios Mer än ord?

Hej! Ja, vad ska man säga. Knegare, familjefar och aktivist i Nordiska motståndsrörelsen, 35 år och boendes i Bergshamra.

Kan du beskriva för läsarna vad det var som inträffade den 9 november i Solna?

Jag träffade på en ”vålds”-röding mitt på ljusa dagen och tänkte helt enkelt passa på att prata med honom, de är ju ändå så pass sällsynta att man inte kan ducka ett sånt tillfälle. Jag såg honom, han såg mig. Jag tänkte ta tempen på honom och om han var på, även på att slåss men när jag kom ikapp honom så visade han sig bara vara en röd, feg, systemförlitande mupp av högsta rang, vilket är extra anmärkningsvärt då han hade ett tygmärke på sin ryggsäck som borde tolkas som att han ville ha konfrontation.

Han försökte gå ifrån och undvika, och jag tänkte helt enkelt att han förtjänar typ ett vykort från vårt möte. Så varför inte bara en spark i arslet?

Var detta alltså en röding som du kände igen sedan tidigare?

Ja, jag känner igen honom då det är en av dem som ingick i klicken av AFA-slödder som följde efter oss under vår kampanj mot Stockholm Pride, fast till skillnad från då så var han inte så kaxig denna dag.

Vad hände efter att rödingen fått en spark i röven?

Förnedringen verkar ha fungerat utmärkt då han direkt sprang fram till en ordningsvakt för att gråta ut. Han hittade på såna saker som att jag har sagt att jag ska hugga ihjäl honom på parkeringen och elda upp hans hus, medan jag bara har gett skitstöveln en välförtjänt spark i arslet.

Och därefter så dök polisen upp, eller hur? Vad gjorde polisen och framförallt hur motiverade de en husrannsakan hemma hos dig på grund av en spark som utfärdats på en helt annan ort?

De körde mig direkt till Teglet (polishuset i Solna) där man fick strippa, bli daktad och sånt. Att de beslutade om husrannsakan i mitt hem och fordon har helt att göra med att de påstod att jag var misstänkt för narkotikabrott, vilket såklart är helt absurt. Hela anhållan är egentligen underlig då åtgärderna inte står i proportion till vad jag anklagas för, men jag antar att vi är högre prioriterade av de styrande att handskas med än vad många tror. De ser oss uppenbarligen som ett hot mot deras skitsystem.

Tror du att dina anmälningar mot polisen på grund av deras trakasserier genom åren gjort att de blivit arga och känt att de inte kan stanna dig hur som helst som de brukat, och de har nu äntligen sett sin chans till att göra livet surt för dig med påhittade narkotikabrott?

Så är det nog, mina tidigare anmälningar har lett till att de sällan stannar mig nuförtiden, de kanske följer efter ett tag, men de får ju inte trakassera på politisk grund, därför måste de skapa sådana här hönor av fjädrar. När det gäller narkotikabrott så ger det polisen en öppning till kroppskontroll och andra integritetsinskränkande åtgärder, dessa beslut tas typ aldrig baserat på prover utan går på om polisen antar att du kan ha tagit olagliga preparat. Det är ett drömläge för en totalitär stat att kunna anklaga medborgare för sånt här och kunna utöva makt.

Vissa läsare kanske undrar hur ditt agerande går ihop med Motståndsrörelsens regel om att inte bruka offensivt våld utan att bara försvara sig. Kan du förklara hur du tänkte i din situation?

Man ska väl överlag vara försiktig när man resonerar öppet om våld då det kan missförstås, även om våldet i detta fall var ringa. Mitt främsta tankesätt är att nationalsocialism alltid är rasligt självförsvar och om en person vars hela politiska engagemang består av att försöka utöva våld mot vår ideologi, organisation och ras, då kan i alla fall jag legitimera vissa förebyggande åtgärder av våld. Men precis som jag sa i Mer än ord så är dessa människor egentligen totalt ointressanta för oss då vi faktiskt har politiska ambitioner med vårt kamparbete, medan hela deras existens kretsar kring att hata oss.

Har polisens husrannsakan och onödigt långa frihetsberövande påverkat dig och ditt framtida engagemang i kampen?

Ja, jag blir mer och mer radikal och fanatisk. Om jag inte för tio år sedan var vad folk kallar extremist så är jag det definitivt nu!

Stort tack för intervjun och bra agerat!