Ursprungligen publicerat på Nordfront.se.
En menlös titel kan man tycka, då det är många med namnet Vera som reser. Författaren är min bror, ett försök till psykologiskt angrepp på min person. Min person är inte alls märkvärdig om man har den sunda inställningen att man ska hålla sitt edsvurna löfte. Men som ni förstår så har demokratin ingen förståelse för några moralpatos. Där skulle naturligtvis ett svek mot en nationalsocialistisk ideologi bli betraktat som en merit. Nu är jag inte en löftesbrytare och konstigt nog på grund av det ett ökänt monster. Kan ni förstå det? Vi som har genomskådat deras avoga inställning till fosterlandskärlek, rastillhörighet, nationsstolthet och moral är naturligtvis medvetna om denna förgörande indoktrinering mot vårt folk.
Angreppen är många och de på min person i stort sett ointressanta. Jag ångrar att jag i min bok ”När flaggstängerna blommade” inte vidare förklarade min fars beteende. Under 30-talet var det rätt vanligt att föräldrar agade sina barn, det kunde gälla enkel hyfs, dumheter och även undermåliga skolbetyg. Följden av det sista blev att hata skolan för min del. Anlagstester nonchalerades av föräldrar där deras egna inställning påtvingades. Men när jag fått distans så minns jag hur pappa lärde mig fåglarnas namn och läten i Berlins parker samt trädens namn genom lövens utseende under våra långa söndagspromenader.
Jag erinrar mig också med vemod hur far efter bombfällningar gick med mig upp på de höga taken för att förhindra trauma. Vi såg bränderna först men med hans kikare flyttades intresset över till planeter och stjärnor. Jag skulle möta verkligheten omkring oss. Även vissa farliga moment förekom när strålkastarna speglade sig i himlen för att leta efter fientliga spaningsplan. Det ingav mig mod istället för den oro som fanns i luftskyddskällaren. Skjutövningar förekom också med pistol och mindre gevär med honom – inte i Hitlerjugend. Jag fick lära mig att möta kriget, inte att gömma mig för det. Ett väldigt själsligt styrkegivande agerande som jag nu kan rekommendera till föräldrar i dessa tider då vår regering genomdriver sin farliga Nato-politik.
Vad ritningar på judedörrar med krita i sexårsåldern beträffar fick jag efter mors örfil sluta med det rätt snart. En judinna i övre medelåldern jagade mig men kom inte in i vår lägenhet fort nog – mor öppnade och förhindrade aga av henne med orden: ”En jude straffar inte min dotter, det gör jag själv!” ”PANG”
Vad våra föräldrar beträffar så skulle jag önskat mig en mera duktig tysk husmor istället för en självömkande svenska med konstnärliga ådror som älskade att brodera och väva (ett av hennes alster skymtar bakom min farmor på en bild) och en far med förståelse för mina anlag istället för att försöka slå in matematik. Med tanke på många andras förhållanden är jag kanske otacksam, det förekom ingen hustrumisshandel, alkohol eller annat asocialt beteende i vår familj.
Jag skrev gärna och älskade musik men fick inte mycket utlopp för det i min familj. Därför var Hitlerjugend en kanal även om mina idrottsliga prestationer inte dög till att avancera till några ledande poster och jag övergick så småningom på inrådan av en SS-ledare till Nationalsocialismens Volkswohlfart under 1944 i den bruna sektionen, där raslära och nationalsocialistisk ideologi blev en underbar start för oss men tyvärr fick avbrytas 1945. Mitt sociala rättvisepatos passade bättre i NSV än i den hurtiga HJ-linjen. För upplysningens skull fanns en blå NSV som inte var så politiskt inriktad. Om inte den politiska NS-riktningens övertygelse fanns hos NSV-eleverna efter en prövningstid så fick de gå över till den linjen…
Vad Folkes maka beträffar är väl hennes angrepp baserat på oförståelse. Att jag inte besökte min mor under hennes demenstid hör väl till mitt personliga psyke – jag vill inte minnas henne sådan helt enkelt. Själv i min ålder bävar jag och vill absolut inte att mina barn skall söka upp mig i ett sådant läge. Skulle jag upptäcka sådana tecken i tid är min tanke att begå ”frivillig död” (ett tyskt ord – freitot – finns och beskriver när man på grund av förlorad livskvalitet inte vill leva längre, vilket står i motsats till selbstmord och det vi kallar för ”självmord” på svenska). Att jag fortsatte mitt politiska deltagande trots åldern efter min käre makes övergång till sina hjältars värld är inget konstigt, då det enligt alla psykologer inom åldringsvården rekommenderas till alla andra i samma situation – så varför inte för mig? Då är Folkes utfall mot mig verkligen, trots hans intellektuella utbildning, väldigt korkat.
Adolf Hitler yttrade: ”Jag är mycket medveten om att jag inte kan göra alla tyskar till nationalsocialister – men jag vill att de skall bli bättre tyskar!” Med dessa ord vill jag frångå angreppen på min person och övergå till Nordiska motståndsrörelsen. Jag tror att Motståndsrörelsen också är medveten om att man inte kan göra alla nordbor till nationalsocialister, men man vill göra dem till stolta, medvetna och anständiga medborgare i ett nordiskt rike utan rasblandning, sexualmoraliskt förfall, urartade konstinriktningar och så vidare. Men vägen dit kan bara ett nationalsocialistiskt program med sin genomslagskraft leda. Grunden byggdes 1933 men utvecklades och har inte stannat kvar ”på den bruna fläcken” som DN hånfullt uttrycker sig. Att pådyvla en del för länge sedan begångna misstag hos våra medlemmar görs enbart mot nationalsocialister med förebråelser – nästan varje omhuldad så kallad kändis har samma eller mycket värre förflutet där man oftast berömmer dem för att ha ändrat levnadssätt och det i flera omgångar på samma person vid återfall. Men icke hos NMR-medlemmar – det passar så bra att i nedvärderande ordalag plocka ut de enstaka som för många många år sedan har lämnat sina tidigare felsteg bakom sig. En dokumentär som Motståndsrörelsen arbetar på kallas för ett svaghetstecken. Då måste väl Socialdemokraterna vara på fallrepet då vi flera gånger på TV får se gamla och nyproducerade filmer om deras förflutna och kamphistoria, med inslag av berättelser från äldre medlemmar. Nej DN, den hånfullheten är en ordentlig miss.
Det fordras en kolossal uthållighet i vår kamp där myndigheterna och fackföreningarna gör gemena påtryckningar. Går det uppåt för ett nationalsocialistiskt parti skaffas nya lagar – hux flux – utan långvariga sammanträden. Lokaluthyrningsförbudet var och är ett exempel. De dummaste och mest idiotiska uttalanden är väl att vi är så fega och hyr möteslokal under ett privat namn! Inget gjorde oss gladare om vi kunde hyra i organisationens namn, men i vårt yttrandefrihetsbefriade land hotas till och med uthyrarna med straff. Nu är det så beskaffat med vår ideologi att motståndarnas förföljelser kanske lockar svagare själar att hoppa av och lämna rörelsen – men att de blir demokratiska PK-anhängare? GLÖM DET! Dessa olyckliga varelser som låtsas vara det blir oftast mycket farliga när frustrationen tar överhanden och media får ännu en föredetta nazist att gotta sig i, även om det är många år sedan personen var medlem så fröjdar de sig med dräglande artiklar om hur det var att vara med i en våldsorganisation. Medlemmar som ingår i en kamratskap, är med under protestaktioner, får hyra möteslokaler för att träffa likasinnade, får förbli i sina yrken, blir behandlade som vanligt oliktänkande men med respekt – blir inte våldsbenägna. Hatet, lögnerna, de eviga angreppen, nedtryckande yttrandefrihetslagar och så vidare. DET är orsaken till att vissa nationalsocialister tar till våld.
Med Palestina och Hamas är det samma sak. Utan någon som helst reaktion från de ”humana” länderna tar Israel genom hårdhänta bosättningsmetoder bit för bit av Palestinas jord. År efter år – ingen reaktion. I Europa och USA görs snyftfilmer om förintelselögnen. Protesterna tystas med fängelse, eller HMF-lagar i Sverige. Under tiden tar dessa ”stackars” ättlingar till alla överlevande och naggar av på Palestinas mark och Israel utvidgas. Vad hände? En frustrerad och modig kampgrupp får nog. I västvärldens politiska etablissemangs ögon en terrororganisation som vi istället kallar frihetskämpar, vilket borde vara den korrekta benämningen. Israel suger ut europeiska länder med sin nazifobi och har vunnit oförtjänta sympatier. Ja, vi vet ju att dessa sympatier håller på att avta, de har demaskerat sig och det är vi Hamas tacksamma för att världen får veta vad även nationalsocialismen hade att kämpa mot. Att sedan DN påstår att det är nazistisk lögnpropaganda att judarna hade förklarat Tyskland krig 1933, trots stora judiska hat- och protestmöten runtom i världen, är så skrattretande imbecillt att jag inte ens har lust att bemöta det.
Med dessa rader har jag försvarat mig och Nordiska motståndsrörelsen mot tidningarnas angrepp.
/ Vera Oredsson
