I ett soligt Göteborg begav sig Motståndsrörelsen ut på gatan för att genomföra en offentlig flygbladsutdelning. Första stoppet för dagen var en korsning i centrala Göteborg där två fanbärare ställde upp sig i en fanborg och de övriga började dela ut flygblad till förbipasserande.

Det gick lugnt till och efter en längre stund med många samtal begav sig kamraterna vidare till Gustav Adolfs torg där fanbärarna ställde upp sig framför Gustav II Adolfs staty. Här dök statens blåklädda knektar upp, men de höll sig på behörigt avstånd och var bara tre stycken. Aktiviteten kunde därmed fortgå som vanligt då motståndsmännen var i överläge.

Efter en stund gick man tillbaka till den ursprungliga platsen och ställde upp sig på samma sätt, men det dröjde inte länge innan den första konfrontationen bröt ut när en kvinna försökte stjäla en motståndsmans flygbladsbunt och därför fick en lämplig och sparsam tillrättavisning.

Både statens knektar och motståndsmän sprang till platsen för att se vad som hände där även kvinnans ”man” började knuffa en motståndsman, innan även han fick en tillrättavisning, och polisen separerade de båda. När kvinnan höll på att resa sig upp började hon skrika om att hon var en mamma, varpå hon fick höra att man inte ska stjäla någon annans saker om man inte är redo att ta konsekvenserna av att tjuva oavsett om man är förälder eller ej.

När det hade blivit lugnare återgick aktivisterna till att fortsätta med flygbladsutdelningen med betydligt många fler poliser på plats – vilket även väckte nyfikenheten hos dem som gick förbi. Det uppstod några samtal innan dagens nästa konfrontation skulle ske, där en person som både såg ut som och luktade som en röding betedde sig illa. En aktivist tog tag i henne och ifrågasätta hennes beteende, varvid hon började skrika som en stucken gris om att hon vill anmäla motståndsmannen för grov misshandel. Vem som blivit misshandlad och hur verkar inte någon ha någon aning om.

Motståndsmännen blev sedan tagna åt sidan och ännu en dialog med polisen uppstod. Nu skulle motståndsmännen legitimeras och fotas då de var svartklädda och befann sig på platsen, men snutarna ville inte fotografera eller legitimera någon annan svartklädd som var på platsen. Polisen visste inte heller vem – om någon – var misstänkt för brott, de visste inte heller om vem som hade blivit fotograferad och legitimerad, utan gick runt och frågade om det.

Det slutade med att snuten kidnappade en kamrat och att övriga kunde gå fria att göra vad de ville, men förföljda av polis. Ett beslut togs att avsluta aktiviteten och åka vidare till en eftersamlingsplats för att därifrån fortsätta arbetet med att få kamraten frisläppt.