Nordiska motståndsrörelsen är i Stockholm med sympatisörer. Dagen är den 30 november, Karl XII:s dödsdag, och likasinnade har samlats för att hedra hans minne. Gruppen har precis gått upp från tunnelbanestationen vid Gamla stan. En allt större skara poliser börjar anlända medan personer skriker ut kommandon om att formera ledet. Främst går två män med en megafon, därefter banderollen med budskapet ”Nordiskt Arv – Odödlig Ära”. Bakom den står en kransbärare, trumslagare och fanbärare med den svenska flaggan och Nordiska motståndsrörelsens fanor.
En armlängds avstånd mot personen framför och en armbåges avstånd med personen bredvid. ”Rättning i ledet!” skriks ut och de som inte är tillräckligt snabba får höra att de skall snabba på. Ledet är nu klart och deltagarna står med facklor i hand och lyser upp mörkret. Avmarschen påbörjas och slagorden ekar kraftigt i Gamla stan när Motståndsrörelsen går förbi de många åskådarna.
Utanför riksdagen önskar inte polisen längre att marschen skall fortsätta, de behöver tid på sig att säkra sidorna för den tilltänkta marschvägen. Efter ett tag fortsätter färden ändå genom Sveriges riksdag och där skriker deltagarna ut folkförrädare som svar på när partiledarnas namn skriks ut från megafonen.
Minneståget går nu mot Kungsträdgården där statyn av Karl XII står, men innan färden var framme så släpper polisen förbi en provokatör på cykel mot ledet. En transa som hade lyckats smycka cykeln med stora flaggor. Finlands fana fanns tyvärr med, men även de mer passande för denna individ, regnbågsflaggan och Israelflaggan.
När personen inte tillåts provocera fritt så drar polisen batonger direkt och en aktivist blev gripen på platsen efter ett visst tumult. När den händelsen är uppklarad går gruppen mot statyn och ställer upp inför Lukas Lindgrens tal. Vid statyn blir det en ny konfrontation med en röding som var för närgången med kameran vilket får polisen att snabbt lyfta batongerna och pepparsprejen för att freda åsiktsregistreraren.
Nu kan Lindgren tala i fred. Han börjar med att påminna åskådarna om att statyn är en symbol från en annan tid, en tid då Sverige fortfarande styrdes av svenskar som inte förrått folket för Sion. Han fortsätter att påpeka att de militärer och poliser som förr skyddade oss för länge sedan har upphört att göra det och istället ställt sig på globalisternas sida – ett uttalande som river ned applåder från publiken. Lindgren avslutar talet med att påkalla Karl XII:s livsfilosofi, att hellre handla än tala, samt att skrika ut ”Sverige åt svenskarna” med ett rungande Ja! som rop från publiken.
Efter det fina talet kommer det en positiv nyhet, kamraten är släppt, men han meddelar att han är misstänkt för brott. Med talet avklarat ställer ledet upp på nyo och marschen går tillbaka till Gamla stan längs de fint julsmyckade gatorna där folk inte kan låta bli att filma den nationalsocialistiska framfarten.
